STT 1
STT Vecka 16 onsdag 18 april 2018 11 ”Vi började
med att bygga om och bygga ut.” JAN-ANDERS FRANSSON SVENLJUNGA SUSANNE ALGESTAM Kommer från Luleå men flyttade till Svenljunga för drygt tolv år sedan. Skriver en del och har lett skrivarkurser. Arbetar som lågstadielärare på Tranängskolan. Välfärd och skratt hänger inte ihop Vi reser till för oss en okänd stad, ett okänt land, ett okänt folk. Anländer till våren i Skopje, Makedonien, och möts av en efterlängtad sol och +22 grader. Göran Fransson och Jan-Anders Fransson i butikens senaste tillskott, spelhörnan. Spelen tog man över när Centrumboden i grannbyn Överlida lades ner förra året. Monicanders jubilerar MJÖBÄCK Ica-butiken Monicanders i Mjöbäck fyller 25 år. Detta firar man på lördag, den 21 april. – Det blir tårtkalas, och barnen får en godispåse. När man hållit på i 25 år får man ju hitta på någonting, säger Jan-Anders Fransson på Monicanders. Numer är det sonen Göran som är handlare i butiken, men Jan-Anders är med som delägare och jobbar för fullt, trots att han uppnått pensionsåldern. För det finns mycket att göra för dem och de sex anställda. – Vi kan inte åka ut så mycket och titta på andra butiker som vi skulle vilja, för vi har inte möjligheten att åka från butiken. Det var år 1993 som Jan-Anders och hans fru Monica tog över den dåvarande handelsföreningen i byn. Monica jobbade då i butiken, medan Jan-Anders arbetade på husföretaget Västkuststugan. Men paret bestämde sig för att satsa på livet som handlare när tillfället dök upp. I butiken fanns då både foder och järnvaror, så som det brukade vara fallet i de lokala handelsföreningarna. – Vi hade foder till både kon, hästen och hönsen, och halva källaren var full med skruvar, bultar och muttrar, säger Jan-Anders. Men efterfrågan på sådana varor hade minskat, och de nya handlarna avvecklade snart den delen. Satsningen gjordes istället på dagligvaror. – Vi började med att bygga om och bygga ut. Första utbyggnaden gjordes år 1994, då med 33 kvadratmeter. Nästa utbyggnad gjordes år 2000, då med 100 kvadrat. – Då tyckte vi att det blev stort och bra. Men i längden räckte inte utrymmet, utan 2016 var det dags för en ny utbyggnad igen, med ytterligare 125 kvadrat. Då satsade man även på helt ny inredning i butiken. Omsättningen har vuxit i samma takt, från sex miljoner i början till dryga 20 nu. – Delvis beror det på att det går bra för företagen här, de har inpendling och då handlar många här när de åker hem från jobbet. Många tittar också in för att köpa en macka till kaffeteller något till lunchen, så dagens toppar för butiken infinner sig när företagen har frukost- och lunchraster. Den sociala biten spelar också in för kunderna, tror Jan-Anders. – Vi känner folket och det är en jättefördel. De som bor på orten är trogna kunder, butiken har en köptrohet på 80 procent i Mjöbäck och Överlida. Men även från omkringliggande byar är det många som åker till Mjöbäck för att handla. Flera butiker i grannbyarna har fått lägga ner under senare år. Något Jan-Anders tycker är tråkigt, även om Monicanders fått många nya kunder tack vare nedläggningarna. – Butiken är så viktig för bygden, så det är inte roligt när de måste lägga ner. Senaste tillskottet i butiken är en spelhörna. Att Monicanders inte haft spel tidigare beror på att man inte velat konkurrera med Centrumboden i grannbyn Överlida. Men när den butiken förra året lades ner fick Monicanders förfrågningar från ATG och Svenska Spel om att ta över, och tackade ja. Den satsningen gjordes inte så mycket för att öka omsättningen, utan främst för att behålla servicen i bygden. En annan service är bensinen, och den är i fokus för nästa satsning. – Bensinstationen, som ligger på kommunens mark, ska jämnas med marken och byggas om. Blir det fler satsningar framöver, eller är ni nöjda nu? – Efter ombyggnaden för 15 år sedan kände vi att det räckte – men det gjorde det ju inte. Så vi får se! KATARINA JOHANSSON katarina@stthuset.com Musikcafé lockade många till Mårdaklev MÅRDAKLEV Den 20 mars ordnade, traditionsenligt, Föreningen Valltunagården tillsammans med Mårdaklevs Spelmän en musikcafékväll på Valltuna i Mårdaklev. Under kvällen samlades cirka 100 personer, som kom för att lyssna på spelmansmusik och sång samt lösa ett litet melodikryss som spelmännen satt ihop. Det bjöds på blandad musik av bland annat Evert Taube, Calle Jularbo, Sven-Ingvars och Povel Ramel, framfört på dragspel, gitarr, fiol och nyckelharpa. Kvällen var även ett tillfälle att träffa gamla och nya bekanta, och det sorlades gemytligt kring borden vid kaffepausen då det serverades kaffe, macka och kaka. Inskickat av GUN ERLANDSSON Mårdaklevs spelmäns traditionsenliga musikcafé lockade cirka 100 personer. FOTO: PRIVAT FOTO: KATARINA JOHANSSON Det doftar ljuvligt av penséer som fyller varenda plantering. Från restaurangerna sprids underbara aromer som lockar smaklökarna. Någonting annat som fyller livsrummet här är skratten som klingar, porlar, bullrar och tumlar runt. Många människor här har en smittande glädje som de generöst sprider kring sig. Tänk så olika det är, tänk att välfärd och skratt inte verkar hänga ihop. Tänk om ett av Europas fattigaste länder även är ett av det glädjerika ste? Fattigt på pengar men rikt på glädje? Det byggs överallt Ändå har den här staden en historia som är allt annat än lättsam. Livet bakom järnridån har inte bara lämnat hiskeliga cementkonstruktioner efter sig. Det har även gjort vägen tillbaka krokig, för ett land som har börjat skapa sig en självständighet. Och skapar det gör man verkligen! Det byggs överallt. Skulp turer och statyer har rests, vi har räknat till ett hundratal i Skopjes stadskärna. Det är alltifrån hyllningar till konstnärliga uttryck såsom poesi, konst och skådespeleri, till epokavgörande personer som på olika sätt kämpat mot förtryck. Men även helt galna som simhoppare i floden. Påminda om den mänsklighet katastrofen påkallade. Mycket är storvulet nationalistiskt och allt är kanske inte helt sant. Jag tänker lite på älgen i Svenljunga, undrar egentligen vad den symboliserar? Eller tjuren på torget, vad berättar den? Jag får nog undersöka saken närmare vid tillfälle. Kvar efter jordbävningen Det är inte bara järnridån som lämnat avtryck här. Även jordbävningen 1963 har lämnat ett hålrum i stadens historia som är brutalt och svårt att greppa. Det var många som miste livet och cirka 80 procent av staden ödelades. Men när vi går runt på museet, som är beläget i det gamla stationshuset, eller vad som är kvar av det efter jordbävningen, blir vi också påminda om den solidaritet och den mänsklighet som katastrofen påkallade. Världen skickade hit hjälp av olika slag, så även Sverige. Klockan på väggen utanför museet har stannat på 05:17, en ständig påminnelse om hur skört livet faktiskt är. Nu hoppas vi att värmen följer med oss hem till Svenljunga. Efter en lååång vinter längtar jag efter att få städa i växthuset, sätta ut mina plantor och njuta av kommande soliga dagar. Vad tar vi med oss från Makedonien och Skopje? Behöver vi fler skulpturer i Svenljunga eller fler glada skratt? SUSANNE ALGESTAM STENKONSTNÄR PÅ BESÖK SVENLJUNGA Under förra veckan har man kunnat se ett bord med slipade stenar i entrén till Ica i Svenljunga. Den som står bakom utstälningen är Marlies Kayser, ursprungligen från Tyskland men nu bosatt i Munkedal. En del av stenarna slipar hon själv, andra köper hon in, men samtliga är hantverk, säger hon. – Jag brukar åka runt i landet på hälso- och hantverksmässor, och det är tradition att jag kommer till Svenljunga en gång varje år, berättar hon. Populäraste stenarna är rosenkvarts och hematit, blodsten. – Rosenkvarts är kärlekens sten, medan hematit är för hälsan, berättar Marlies. FOTO: KATARINA JOHANSSON