STT 1
STT Vecka 11 onsdag 16 mars 2016 27 VARDAGSLIV Kr
istin är aktuell med två skivor GÖTEBORG/DALSTORP Även om Kristin Freidlitz gått klassisk linje på musikhögskolan brinner hon för en annan slags musik. De band hon spelar i; ”De stora hattarna” och ”Laia Arkestra”, har båda nyss släppt skivor. Musiken är svår att genrebestämma och utgår från musikerna själva. Vi ses strax innan Kristin ska göra ett inhopp i Borås symfoniorkester, Rachmaninovs andra pianokonsert spelas på Åhaga samma kväll. Kristin jobbar som frilansmusiker och tar uppdrag som studioinspelningar såväl som kyrkokonserter. – Jag har även spelat in filmmusik, i den andra filmen om Hästmannen, säger hon. Att få anställning i en symfoniorkester är inget hon för tillfället drömmer om. Hon trivs bäst i mindre grupper, kammarorkestrar, och gillar att vara i nya sammanhang. Hon spelar även solokonserter och har en fioltrio på gång. – Jag är bara i början av min musikbana. Jag lär mig instrumentet genom den klassiska musiken. Det är nog ingen slump att många elever på musikhögskolan i Göteborg har Kristin Freidlitz Aktuell: Med två skivor med två olika band, ”De Stora hattarna”och ”Laia Arkestra”. Ålder: 25 år. Sysselsättning: Musiker, violinist, undervisar i fiol och arbetar som frilansmusiker. Bakgrund: Uppvuxen i Dalstorp. Har spelat fiol på Kulturskolan i Tranemo sedan hon var nio år. Gick estetiskt program på Tingsholmsgymnasiet 2006-2009, sedan Sankt Sigfrids folkhögskola utanför Växjö ett år. Därefter Högskolan för scen och musik i Göteborg, klassiska linjen. Bor: I lägenhet i Göteborg med två vänner. Familj: Mamma bor i Dalstorp, pappa i Falkenberg, tre syskon spridda över Sverige. Spelningar i Tranemo: Ingen på gång nu, spelade senast i Kristins hemtrakter på Uddebofestivalen 2014. kommit från Tranemo och Ulricehamn. Kulturskolan i Tranemo och det estetiska programmet på Tingsholm har erbjudit bra jordmån. – När Tings holms estetiska program lades ner, kände vi som gått där en stor sorg, säger Kristin Freidlitz. Varför blev det just fiol? Jo, Kristin är yngst av de fyra syskonen och piano, gitarr och bas var redan upptagna. – Jag fick ta fiol, säger hon och ler lite. För det blev väldigt lyckat. – Det var svårt att veta när jag var nio år, men fiol är ett instrument som passar mig väldigt bra. Man kan göra många olika saker med den, och den är lätt att ha med sig. Kristins äldre bror gick också musikhögskola, är jazzgitarrist. Annars har hon ingen musiktradition i familjen att luta sig mot. De två skivorna som Kristin är aktuell med är utgivna av två helt olika band. Den gemensamma nämnaren är Kristin. –Det är nyskriven musik, och alla musiker har deltagit i skapandet, genom improvisation och samarbete. Skivorna är utgivna på Pacaya, ett skivbolag som de, några musiker i Göteborg, driver själva. – Vi har finansierat skivorna, det är viktigt att äga rättigheterna till sin egen musik tycker hon. Skivan med gruppen ”De stora hattarna” släpptes 10 december. – Det är fem musiker som spelar levande instrumental progg. Vi utgår från det vi tycker är roligt. Skivan är väldigt lekfull med enkla melodier med folkliga inslag. Det andra bandet , ”Laia Arkestra”, har en annan stil, mer filmisk, strikt komponerad musik med inslag av improvisationer. Med dem har hon gjort tre turnéer i Belgien. –En medlem i bandet är från Belgien, säger hon. Den skivan är redan utgiven i Belgien och släpps i Sverige först till våren. ANN SOFIE WAHLBERG annsofie@stthuset.com ”De andra instrumenten var upptagna, jag fick ta fiol.” KRISTIN FREIDLITZ Albumet ”De stora hattarna”, finns på vinyl och på Spotify. Laia Arkestra finns på cd och på deras hemsida. Skivbolaget Pacaya records planerar en festival i Göteborg med sina åtta band i höst. Inspireras av: Är lite nostalgisk, lyssnar på 1950och 60-talsmusik; Beatles, John Lennon, Bob Dylan, Motown, Cat Stevens och Ola Magnell. VIOLINIST. Kristin Freidlitz är klassisk violinist, men jobbar också med nyskriven improviserad musik. Kristins fiol är från Tyskland, byggd 1936. ÄNNU MERA ELIN: Först in, först ut Vi skulle bara ställa en snabb fråga, men det var ett kölappssystem och uppfostrade som vi är tog vi snällt en lapp och inväntade vår tur. På byrån vi skulle köpa på IKEA stod det tydlig att man skulle kontakta personal vid köp. På vår lapp stod det nummer 41 och på den lilla skärmen ovanför våra huvuden stod det 38. Det var mycket folk och lite personal och tiden sniglade sig fram. Paret med nummer 39 verkade testa alla sängar som fanns i hela varuhuset. Det hade säkert gått 30 minuter när expediten äntligen skulle trycka fram vårt nummer på skärmen. Det var då en medelålders kvinna sprang fram och avbröt knapptryckningen. I handen på kvinnan fanns en kölapp, med nummer 46, men hon verkade inte riktigt ha förstått hur kölappssystemet fungerade för hon gick helt sonika före oss. Jag skrek inombords. Hade det inte varit för att min mor har förbjudit mig att vara bitter i mina krönikor skulle jag nu talat om vilken typiskt tant-i-övre-medelåldersbeteende detta var, men jag får väl lyssna på min närmsta tant i övre medel åldern och vara lite positiv, därför tänker jag med avstamp i denna kö-anekdot försöka förmedla lite snabb kunskap i köande. Kunskap är nämligen något positivt. Här följer såldes en positiv guide i tre lätta steg som utförligt beskriver hur man köar. Hur man rent fysiskt köar En kö är i sin rätta bemärkelse en rad med människor som står bakom varandra. Där är personen sist i raden också sist i kön och det är alltså efter denna person du bör ställa dig för att hamna på rätt plats i kön. I vissa fall kan det dock vara svårare att se vem som är först och vem som är sist, folk kan tyckas stå utspridda lite här och var. Då kan du med allra största säkerhet utgå från att det finns en kölappsautomat någonstans, när du lokaliserat denna och tagit en lapp behöver du inte ställa dig bakom någon, i kölappssituationer upplevs nämligen för närgånget köande som obehagligt, försök därför hitta en position där du kan se sifferskärmen men ändå står så långt ifrån alla andra som möjligt. Attityd till de andra köande Bara för att ni står i samma kö är ni inte automatiskt bästa vänner. Det bästa är att aldrig söka kontakt med den före eller efter dig i kön. Dock finns här vissa undantag och alla dessa har med krogen att göra. I krogkön är det tillåtet att prata med alla, här kan även vissa andra köregler förbigås om någon är för full/ nykter/ tråkig, men dessa är överkurs. En tumregel är annars att ju trevligare saken du köar till är, desto mer okej är det att prata med de andra i kön. I toakön ska det med andra ord aldrig utbytas några fraser överhuvudtaget. Förutom om du är på krogen då, men det är som sagt överkurs. Vi återvänder till anekdoten i början och konstaterar att det faktiskt nästan aldrig finns några undantag (om du inte är på krogen då...) även om vissa människor verkar tro det. Ålder, kön, sexuell läggning, etnicitet, hårfärg, prisklass på kläder, favoriträtt, bilmärke etc, är aldrig en anledning att gå före någon i en kö. Står du med ett enda paket mjölk i handen bakom en person med full kundvagn kan du fråga om du får gå före, men blir svaret nekande är det bara att acceptera. En kö är en kö, och man går inte före varandra. Så är det bara! FOTO: ANN SOFIE WAHLBERG Elin Larsson, krönikör i STT, är uppvuxen i Sexdrega och bor i Redslared. Här skriver hon om vardagsfunderingar ur en ung Kindsbos perspektiv. Tipsa henne gärna på elin@stthuset.com. Hon finns även på annumeraelin@blogspot.com.