På Gränsen 1
PERSONLIGT Minnesord Ing-Marie Wieselgren 1958-20
22 Till minnet av Mats Rognefors Mats Rognefors avled tisdagen den 9 augusti efter en tids sjukdom. Mats började på Tullverket 1 april 1978 inom bevakningen som tulluppsyningsman. Han har sedan dess tjänstgjort på många Psykiatrisamordnaren vid Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) Ing-Marie Wieselgren, Uppsala, har som tidigare meddelats avlidit i en ålder av 64 år. Närmast anhöriga är maken Donald, barnen Sara, Cane, Arvid och Herman med familjer. olika befattningar samt enheter. Han arbetade bl.a. som spanare, gruppchef, vakthavande befäl och de sista åren som utredare i Göteborg. Han var en mycket uppskattad och varm kollega som nu lämnar ett stort tomrum efter sig. Mats blev 64 år gammal. Det är ofattbart att Ing-Marie Wieselgren tagits ifrån oss. Mitt i tjänsten, mitt i plikten, mitt i det viktiga uppdraget för människor med psykisk ohälsa. Det stora engagemanget för den lilla utsatta människan. Chocken har inte lagt sig. Hur ska det nu bli? Vem ska kunna axla detta framöver? Vem kan som Ing-Marie kombinera enastående kunskap och kompetens, med ödmjukhet, klarsyn, framtidstro, engagemang och förmåga att entusiasmera och ge hopp till alla runtomkring. Vem ska se till så vi nu går från ”prat till verkstad”. Vem kan som Ing-Marie kombinera det stora hjärtat med praktisk handling? Ing-Marie svarade JA. Och det har betytt så mycket för så många. Hon grävde inte ner sitt pund utan var alltid beredd att göra det hon kunde. Hon tänkte som Dag Hammarskjöld: ”Vägen valde dig och du ska tacka!” Ing-Marie såg potentialen i det främjande och förebyggande, även om hennes gärning och tjänst mest handlade om att hjälpa, lindra och bota. ”Vi behöver modiga ledare, som visar att de är beredda att göra nåt extra” sa Ing-Marie och blev en förebild för alla oss andra. Vid ett av hennes sista Tankar för dagen citerade Ing-Marie Bo Setterlinds dikt Mästaren: ”Aldrig mer ett ont ord om trasiga fioler! En gång hörde jag mästaren spela på bara två strängar. Han stod bland träden och spelade på sitt älsklingsinstrument, hymn efter hymn, visa efter visa, utkristalliserad smärta, och jag visste: Den fiolen var jag! Andra skulle inte ha ansett mig värd att spela på, men i Hans händer dög jag!” Ing-Marie kommenterade: ”Jag önskar så att vi alla ska få känna att vi är den där fiolen, som vissa kanske inte alls anser värd att spela på, men att det finns händer där vi duger.” Vi tänker på Ing-Maries närmaste och lyser frid över hennes minne. Tack Ing-Marie. Vila i frid! Håkan Fransson Drogförebyggare, Öckerö kommun Pehr Hagenklev Mats Rognefors till minne Den 8:e augusti nåddes vi av det tragiska beskedet att Mats Rognefors inte finns bland oss längre. Mats började sin tullarbana redan 1978, och har sedan dess jobbat på ett flertal olika ställen i tullverket. Några som kan nämnas är kontrollgrupp, spanare, VB och nu de senaste åren som brottsutredare. Det tog lite tid att lära känna Mats, men väl där så hade man en vän. Mats var en trygg kollega att jobba med i utsatta situationer. Han lät sig oftast inte påverkas utan behöll oftast lugnet och sökte i stället efter lösningar på en uppkommen situation. Han var även aktiv i idrottsföreningen och skördade stora framgångar som handbollsspelare. Något som jag själv fått erfara under åren är hans förmåga att alltid få sista ordet. Många gånger försökte jag, men det var Mats som drog längsta strået. Alltid med glimten i ögat och ett stort, lite finurligt leende. Den sista tiden präglades av en aggressiv sjukdom som till slut släckte lågan. Men vi som lärt känna honom kommer att sakna honom för precis den han var och då kommer det oftast ett litet leende. Mats Hansson Ordförande avdelning Väst 19 Foto: Ida Stigzelius