STT 1
20 STT Vecka 45 onsdag 9 november 2016 VARDAGSLIV
Årets julkalender en klassisk julsaga STOCKHOLM/DALSTORP Den ska tilltala både stora och små, mycket snö utlovas och en chans att möta tomten. Per Simonsson och Stefan Roos har gjort manus och regi till årets adventskalender på SVT, Selmas saga. Per bor i Stockholm men är uppväxt i byn Torp utanför Dalstorp. – Jag och min dotter Vera, 4 år, reser hem när vi kan för att träffa familj och kusiner. Närmast till advent. Kanske var det uppväxten på en bondgård som gav Per idéer till kommande manus. – Det är kul att vara barn på en gård. Jag tror inte man kan ha det bättre. Efter studier på gymnasium i Göteborg åkte en skoltrött per till Australien där han arbetade som dataspelsgrafiker. Men där låg inte framtiden. – Att jobba med film och tv och skriva manus var det jag alltid drömt om, säger han. Peter Settman upptäckte honom som manusförfattare och Per flyttade tillbaka till Sverige. Nu arbetar han med manus, regi, klippning. Ofta tillsammans med Stefan, de har jobbat ihop i 17 år. – Jag är glad att jag kan försörja mig på det jag älskar att göra, men det är inget man blir rik på. Hur gör man en julkalender? – Först kommer vi med en idé som säljs in till ett produktionsbolag. Vi berättar historien, vilka karaktärer vi tänkt oss. Med produktionsbolaget gick vi upp till SVT. De blev intresserade och då började vi skriva manus. Vi har jobbat med kalendern i ett och ett halvt år. Det är skönt när man ror iland ett så stort projekt. Det jobbigaste säger Per var att göra alla avsnitt lika långa. Tempot att hålla budgeten är tufft. – Det roligaste är alla fantastiska medarbetare, skådespelare, musiker, scenografer, kostymörer med flera, som lägger ner sin själ för att förverkliga vårt projekt. Från januari till slutet av april har filmningen pågått. Till 90 procent har allt gjorts i naturliga miljöer som på ett slott och på Skansen. – En liten del är uppbyggt i studio. Specialeffekter är det sista som görs. Per och Stefan har turats om med att regissera. – Det är jättekul att jobba med barn men också jobbigt. Barn är så härligt oförställda. Men det är tuffa inspelningsdagar och man kan inte pressa barn lika mycket som vuxna. Per berättar om huvudrollsinnehavaren, Ester Vuori, som spelar Selma: – Vi var jättenoga med att hitta ett barn som kändes rätt och som skulle orka med inspelningstempot. Det har gått över förväntan. Ester klarade även skolan under tiden, trots att hon var med i nästan varje scen, 60 av 65 inspelningsdagar, helt galet. Den första december sänds första avsnittet. – Det är en ära att få göra en julkalender. Det ska bli jättekul att se hur den tas emot. BOEL FERM redaktion@stthuset.com Julkalendern handlar om åttaåriga Selma Traskvist vars familj hotas av vräkning. FOTO: SVT/JOHAN PHILLIPS Johan Ulvesson spelar Efraim som tomteforskaren. FOTO: SVT/ JOHAN PHILLIPS det bjuds på både magi och spänning i årets julkalender, som är skriven av säger Per Simonsson och Stefan Roos. FOTO: PRESSBILD Selmas saga Manus och regi: Per Simonsson och Stefan Roos. Klippning: Per Simonsson. Skådespelare: Johan Ulveson som tomteforskaren. Ester Vuori gör huvudrollen som Selma. Leo Hellenius spelar Rupert. Kostymör: Cilla Rörby. Råd från Per: – Ha tålamod. Om man har en dröm och en tydlig vision så tycker jag man ska satsa på det man vill göra. Men var beredd på att det kan vara lite knackigt ekonomiskt i början. EFTERLYSNINGEN: Om pilsner och stjärnkikare M KIND STT:s krönikör, Fredrik Ohlsson, berättar denna gång en historia om en levnadsglad man. ed en pilsner eller två från Svenljunga Bryggeri innanför västen, brukade denne hedersman hävda att ingen av kvinna född man levde ett så gott liv som det han levde? – Jag är en fri man! Ingen rår över mig, skål kamrater! Han höjde den bruna pilsnerflaskan över huvet där han satt med sina samtalskumpaner på den lilla verandan på ena kortsidan av Järnvägshotellet i Limmared, den del som vette mot köket och tredje klass Servering. Första Klass Hotel- och Restaurang låg på andra kortsidan med föregångaren till Pressbyråns kiosk som närmsta granne. – Ingen är så fri som jag, ingen bestämmer över mig! Du Olle har fyllt femti och bor fortfarande hos din gamla mamma och du Mats måste komma hem till Hemmet före nie annars blir du utelåst! Han skakade lite på flaskan så att det gulgrå skummet sakta flöt över buteljmynningen. Han inbillade sig att alkoholhalten på detta vis steg någon promille. – Och du din gamle stjärnkikare! Bäst att du håller dig mett på vägen när du cyklar hem för du ser ju bara trädtopparna! Stjärnkikare? Ja, detta smeknamn begåvades en av de oförargliga pilsnergubbarna med efter en steloperation i nacken vid unga år! Marken skulle han endast FOTNOT: Känner du igen personen på bilden? Kontakta då STT på redaktion@stthuset.com Är det någon som känner till namnet på denna man? FOTO: PRIVAT kunna se om han stod på händerna och det skulle aldrig ske det förstod ju alla? Men Stjärnkikarn skulle ändå få en poäng i männens lustfyllda ordkamp: det hände sig nämligen att stora vägen genom samhället, numera fantasifullt nog kallad Storgatan, hade befriats från sina värsta backar och kurvor och – vilket han nogsamt hade noterat – den hade breddats med det dubbla! Inte utan en viss medlidsam ironi kommenterade vår Stjärnkikare detta ingrepp i naturen sålunda: – Inget ont som inte för nå´t gott med sig, nu får du dubbelt så lång tid att nyktra till på innan du kommer hem!” VARMA HÄLSNINGAR FREDRIK