Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24 Äntligen en hemmason på tronen
Tony Jacklin vann British Open Kl 17 22 den 13 juli 1969 utbröt ett obeskrivligt jubel runt 18:e greenen på Royal Lytham and St Annes be- römda bana. För första gången på 18 år hade en engelsman hemfört det kanske mest eftertraktade golf- mästerskapet, nämligen "the British Open". Senast var det Max Faulkner som 1951 bärgat titeln i Carnoustie, me- dan mellanliggande år sett en flod av mästare från Syd-Afrika, Austra- lien och USA. Redan då Jacklin stod på 18:e teen var mänskligt sett mästerskapet hans. han ledde då med 2 slag före mot- ståndaren Bob Charles, som just pla- cerat sin drive 250 m ut på 18:e hå- lets fairway. Det blåste snålt, snett emot, och alla trodde att Jacklin skulle spela "safe" och ta sin utom- ordentliga järnetta, som fört honom förbi många svårigheter tidigare i turneringen. Men han tog sin driver och klappade till en "rökare" som redan från början följdes av ett sus från de 12 000 som kantade sista hålet. Suset övergick till ett vrål när bollen slog ner exakt mitt i fairway 275 m från utslaget. Dagens längsta drive på detta känsliga hål. Resten var en expeditionssak och när han efter en lätt järn-7:a lagt bollen 4 m till höger om flaggan innanför Char- les boll, kunde Jacklin kosta på sig ett enda stort brett leende. Titeln var hans, det var den största dagen i hans liv och förtjusningen visste inga gränser. Till och med solen som om- sorgsfullt lyst med sin frånvaro un- der 4 kyliga och blåsiga dagar tittade fram för att ytterligaree förgylla Jacklins triumf och sprida glans över den följande segerceremonien. Det värmde både utanpå och inombords när man såg hur Jacklins far torkade sina glasögon på insidan, medan söta fru Vivianne glädjande rusade fram och gav sin make stora segerkramen. Men låt oss börja från början och åtminstone skumma igenom vad som hände, innan epilogen på 1969 års öppna Brittiska mästerskap. Banan Mästerskapet spelades på Royal Lyt- ham and St Annes nya bana 6 848 yards, någon mil öster om Blackpool vid Irländska sjön. Det är en typisk s k Seaside-bana av engelsk typ med ett otal kullar och bunkrar men i öv- rigt öppen och mycket emottalig för blåst. Även om banan ifråga om längd tillhör de kortare mästerskaps- banorna så kompenseras detta av en stark inbunkring av både fairways och greener och mycket svåra ruffar som i synnerhet låg tätt på greener- na och fångade in även bollar som normalt bort ligga för en säker pitch- putt. Amerikanerna i synnerhet kla- gade på den dåliga stoppen på gree- nerna och Gary Player — förra årets mästare — förlorade under 3:e ron- den åtminstone 4—5 slag och kän- ningen med täten på olyckliga green- studsar. Men det var lika för alla och det gällde att hålla bollen i spel, medan chanstagningar oftast gav dålig ut- delning. 1:a dagen Bob Charles, New Zeeland, som vann mästerskapet när det senast gick på denna bana år 1963 efter om- spel med amerikanen Phil Rogers bör- jade i stor stil och kom in på 66, lika med banrekordet, och tog en klar ledning före det övriga fältet. Hans puttning och närspel var superbt och oddsen som tidigare legat på de stora amerikanska stjärnorna svängde raskt över på Charles. Jack Nicklaus kom in på "katastrofala" 75 efter två dub- belbogeys (dvs 2 över par) på de 4 sista hålen. Nästan okände engels- mannen Muscroft lämnade in ett kort på 68 och det gjorde också To- ny Jacklin efter säkert spel. Överlag visade sig l:a 9 hålen — par 35 — vara betydligt lättare än den tyngre 2:a halvan som hade 7 par 4 hål och endast ett par 3 och ett par 5. Den nordvästliga vinden, som stannade hela veckan var också mera besvärande på de 9 sista hålen. Andra notabla scorer l:a dagen Miller Bar- ber, USA 69, Orville Moody, USA (1969 års US Open Champion) 70, Billy Casper, USA 70, P Thomson och B Devlin, Australien 72 efter att ha spelat de första 9 hålen på 32. "Jag spelade som Sam Snead de för- sta 9 men de sista 9 som — Roberto de Vicenzo", sa alltid like sympatiske Roberto. George Archer — vinnare av 1969 års Masters klagade på magont efter Sverigevistelsen och tog efter en 79 sin mats ur skolan och flög hem till USA. 2:a dagen Andra dagen sågs ett nytt banrekord, 65 slag, satt av irländaren Christy 0'Connor, 44 år, från Dublin, en ru- tinerad spelare som verkligen hade lyckan med sig denna dag. Jag såg de sista fyra hålen, som sannerligen icke tillhör de lättaste och som han gick på "ett under par". På 15:e låg han i svår bunker 30 m från greenen, men pitchade in och sänkte putten på 2 m. På nästa, det 16:e, slicade 0'Connor våldsamt och låg i till sy- nes hopplös ruff. Han slog till så grä- set rök och kom över greenen in bland publiken i ett stort buskage. Bollen var närmast ospelbar. Men en fantastisk wedge förde in den på greenkanten 20 m från flaggen. Och så i med putten! Det var fler än O' Connor som hade svårt att hålla sig för skratt efter den "paren". På långa 17:e i motvinden 420 m hade 0'Connor en väldig drive, en järnfyra till 1 m från stickan. Lätt birdie. På 18:e en säker par utan sen- sationer. Den gamle ringräven var verkligen förtjänt av det stormande jubel, som mötte honom på vägen upp mot sista greenen. Rekordscoren förde honom upp till 2:a plats, 6 un- der par, och endast ett slag efter le- dande Charles, som ånyo gjorde en stark ronda och kom in på 69. Nick- laus spottade upp sig ordentligt med en 70 runda och än mer gällde detta Gary Player som med 68 kom ner på sammanlagd par. Billy Casper gjorde en ny säker 70 runda liksom Tony Jacklin. Ställningen mellan de främsta efter 36 hål: Bob Charles 135, Christy 0'Connor 136, G A Caygill och Tony Jacklin 138, W Casper 140 samt P Thomson och O Moody 141. 3:e dagen Bästa scoren tredje dagen hade Ro- berto de Vicenzo, som för tredje gången å rad gick ut på 3 2 men som äntligen höll hela banan ut och fick 34 på inhålen eller 66 sammanlagt. Den store argentinaren spelade verk- 22
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52