Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39 8-10 slag per 18-hålsrond skil
jer våra bästa spelare från de förnämsta proffsen Även om Svensk Golf är avsedd mer el- ler mindre uteslutande som organ för golf i Sverige, kan det dock vara av in- tresse att i tidningen hålla en viss kon- takt med den stora internationella golf- marknaden framför allt den professionel- la, där den stora golfen spelas och där de stora pengarna fördelas. Och det kan vara av värde både när det gäller att kritisera och då det gäller att höja våra bästa inhemska spelare till skyarna, att ha klart för sig att den golf våra bästa amatörer och proffs presterar är ganska vitt skild från det spel, som uppvisas av de bästa yrkes- männen inom proffscirkusen. Det förhållandet att exempelvis våra bästa amatörer eller proffs vid en Pal- mers, Thomas eller Nicklaus uppvis- ningsmatch på en svensk bana kan upp- visa ett lika bra scorekort som dessa stjärnor, är i sammanhanget helt miss- visande. Det är för det första icke lätt för de stora kanonerna att uppdriva den rätta koncentrationen för en för dem ganska ointressant uppvisning. För det andra är den gästande storspelaren som regel helt obekant med banan, vilket säkerligen betyder en 2—3 slag på scorekort. Och för det tredje och viktigaste. De banor till vilka uppvisningarna förläggas är internationellt sett alldeles för lätta för att vara utslagsgivande mellan en god amatör, en "halvdan" svensk pro å ena och en amerikansk proffsstjärna å den andra sidan. Detta gäller icke bara banornas längd, utan framför allt av inbunkring av gree- ner och fairways och förekomsten av ruffar och övriga hinder. På en internationell mästerskapsbana torde i det närmaste 8—10 slag per 18 håls rond skilja våra bästa spelare från de bästa proffsen, och det är ju ungefär samma skillnad som mellan en normal 8—9 handicapare här hemma och våra egna nationella toppspelaree på +1 och scratch. Det kan i sammanhanget dock påpekas att i USA är klyftan mellan de bästa amatörerna och storproffsen obetydlig. Sålunda har de senaste årens amerikan- ska amatörstjärnor vid övergång till pro- lägret ofta redan det l:a proåret varit med och konkurrerat om de stora peng- arna. Jack Fleckman ledde sorn amatör för tre år sedan US-Open efter tre ronder, men gjorde en katastrofal 81 på den sista. Han gick kort därefter över till prolägret och vann en annan stor tävling. 1967 års amatörmästare, Bob Dickson, som gick över 1968, har redan vunnit ett flertal stora tävlingar, liksom Bob Murphy, Ron Curredo m fl, för att icke tala om Jack Nicklaus, vilken år 1960 som amatör blev 2:a man i US- Open och vann mästerskapet 1962 under sitt första år som pro! För att hålla våra läsare informerade om vad som sker i de stora golfsam- manhangen kommer vi åtminstorne ett par gånger om året att göra en liten sammanfattning om vad som sig tilldra- git haver bland de sora golfessen. I det sammanhanget blir det framför allt re- sultaten från den amerikanska procir- kusen som kommer att bli aktuella. Ty även om stora tävlingar hållas i England, Australien, Syd-Afrika och Fjärran Ös- tern, så är dock gräddan av världseliten samlad på den amerikanska golfscenen. Gary Player förklarade nyligen saken ungefär så här för några amerikanska journalister. "Det är tämligen menings- löst att slita för segrar i Syd-Afrika och Australien, då en hel säsongs prispengar för en av toppspelarna i dessa länder knappt motsvarar vad man kommer upp till för en placering bland de 5—6 bästa under en enda vecka i någon av de under året förekommande över 40-talet ameri- kanska stortävlingarna. 1968 års officiella penningprislista Vi börjar 1969 års redogörelse med en liten rekapitulation av de bästa penning- plockarna under 1968 enligt den offici- ella prislistan. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Billy Casper Jack Nicklaus Tom Weiskopf George Archer Julius Boros Lee Trevino Arnold Palmer Dan Sikes Miller Barber Bob Murphy $ 205 168 $ 155 285 $ 152 946 $ 150 972 8 148 310 $ 132 127 8 114 602 $ 108 330 $ 105 845 $ 105 595 Det kan för ordningens skull upply- sas om att nyss berörda "officiella pris- pengar" åtminstone icke för de 10—15 bästa spelarna utgör den enda inkomsten på golf. Till kommer nämligen välbetal- da uppvisningsmatcher i TV och i andra sammanhang för att icke tala om ersätt- ningar för reklam o d, som gör att för att få den verkliga inkomsten för de bästa så måste de officiella prispengarna både två- och tredubblas. Att redan så- dana storheter som Palmer, Nicklaus, Casper och några till investerat sina sto- ra golfinkomster i olika företag, har i sin tur medfört att exempelvs Palmers inkomster vissa år uppges ha närmat sig 6—7 miljoner kronor i svenska pengar. I vart fall behöver de stora golfstjänorna icke ha några bekymmer med pensione- ringen. Betecknande för att även "gamlingar" kan försörja sig i den stenhårda ameri- kanska konkurrensen är, att Julius Boros, 49 år, som synes slutade 5:a på den offi- ciella penninglistan och oförbrännelige Sam Snead, 58 år, på 39:e plats med 43 106 $ i officiella prispengar, båda välbärgade sedan ett par decennier. Vi övergår härefter till ett kortfattat referat av de främsta tävlingsresultaten under 1969 fram till april månads ut- gång. Los Angeles Open (januari 11) 1 Charlie Sifford 63 71 71 71 276 $ 20 000 2 H Henning 74 68 66 68 276 $11400 3 B Casper 69 69 72 67 277 $ 5 900 4 B Devlin 69 72 69 67 277 $ 5 900 5 Dave Hill 66 73 69 70 278 $ 3 400 Charlie Sifford, en 47-årig cigarrökande neger, vann öppningsturneringen år 1969 efter "play-off' med Harold Henning, Syd-Afrika, och blev därmed första ne- ger, som vunnit en större amerikansk protävling. Segern var mycket populär. Sifford är känd som "mästaren runt greenerna" medan hans långa spel ej är mycket att hurra för. Men undra på det! För 10 år sedan kom han ur ett neger- ghetto i Los Angeles och började spela med i cirkusen helt självlärd! Kaiser Int. Open (januari 17) 1 Miller Barber 68 67 135 $ 13 500 2 Bruce Devlin 69 67 136 8 7 700 3 Arnold Palmer 69 68 137 § 4 785 4 Charles Coody 70 68 138 $ 2 917 5 Bob Lemon 65 73 138 $ 2 917 Vidriga väderleksförhållanden tvinga- de arrangörerna avkorta tävlingen till hälften, detta medförde enligt de nya PGA-reglerna att även prispengarna ned- skars till halva beloppet. Bing Crosby Tournament (januari 24) 1 G Archer 72 68 72 71 283 $ 25 000 2 D Douglas 71 69 70 74 284 $ 9666 3 B Dickson 73 69 74 68 284 8 9 666 4 H Johnson 71 69 71 73 284 $ 9 666 5 J Lotz 71 75 67 72 285 $ 5 125 6 J Nicklaus 71 73 73 70 287 $ 4 500 Även den tävligen spelades under svå- ra väderleksförhållanden och först på de sista hålen drog Archer ifrån kopplet bl a genom ett fenomenalt bunkerslag! Andy Williams San Diego Open (februari 1) 1 J Nicklaus 68 72 71 73 284 $ 30 000 2 G Littler 70 72 67 76 285 $ 17 100 3 D Stockton 74 72 70 70 286 $ 8 850 4 T Aaron 74 72 70 70 286 $ 8 850 5 Finstenvald 69 75 72 71 287 $ 6 150 Tävlingen spelades på en regntung och lång bana. Lee Trevino, som delade 6—8 platsen, och förra årets sensationelle "USA-Champion" sade: "Om vi skulle spela på en så här lång och svår bana varje vecka, så skulle Nicklaus vinna 52 turneringar om året". Och Nicklaus sa- de: "Jag lyckades gå runt banan med ett minimum av slag med den oregelbund- na golf jag trots allt spelade". 37
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52