Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42 Se upp för "kaninöron-syndrome
t"! Jag har nu mitt första år som LPGA-proffs bakom mig. När ni läser det här, har jag även hunnit starta min andra säsong pä USA- touren. Erfarenheterna från premiäråret är många och går inte att sammanfatta i enbart i ett ord. Spännande, frustrerande utmanan- de, tålamodsprövande, omväxlande, tröt- tande, lärorikt och roligt är ord som jag vill ta till när jag ska sammanfatta. Livet på touren har varit mycket spän- nande. Att i 25-30 veckor om året få spela mot världens bästa golfdamer känns helt fantastiskt. Varje tävlingsdag är mycket upp- hetsande. Ingen dag är den anda lik. Man vet aldrig vad som ska ske från dag till dag. Givetvis är det också spännande att få spe- la med världsstjärnor, som jag tidigare bara hört talats om eller läst om. Lite extra spänt blir det, när man blir lottad med en av su- perstjärnorna. Trycket från tusentals människor i publi- ken är något annat som ger det här livet ex- tra spänning. I Sverige är golfsporten ju inte direkt bortskämd med stora publiksiffror. Har man lätt för att bli frustrerad är den här branschen inget att tänka på. För här ges det många tillfällen att få förhöjt blodtryck. Marginalerna i det här spelet är så små, och det gäller att ha dom på rätt sida. Att inte kvala och få spela vidare efter 36 hål känns hemskt. Om jag hade ett eget hem dit jag kunde dra mig tillbaka efter två miss- lyckade ronder och missat kval skulle denne otillfredsställande situation inte upplevas fullt så tungt, som den nu gör, när jag tving- as stanna kvar på tävlingsplatserna. Jag tränar, tittar på den andra när de spelar. Ibland försöker jag hitta på något att göra som ligger helt utanför golfbanan. Om möjligt ännu värre är att spela alla 72 hålen men sedan bli utanför prispengarna. Tänk er själva, en hel veckas arbete utan er- sättning. Bara utgifter och kostnader för vec- kan på cirka 4.000 kronor. Fumlade bort 3.000 Det finns många situationer kring golf- banan som kan göra en mycket frustrerad. Det har t ex hänt, att jag kört fel och inte hittat golfbanan, där jag skulle spela. Golf- banor är sannerligen inte alltid så lätta att hitta. Att komma till flygplatsen för att få meddelandet att bokningen inte klaffat till- hör heller inte favoritsituationerna. På golfbanan har det också hänt många frustrerande incidenter. Som t ex i Lady Keystone Open i Hershey, Pennsylvania. Sista dagen hade jag en 2-metersputt på sjätte hålet. Mina medspelare hade hålat ut, själv hade jag fått vänta på en regeltolkning. När jag sedan i all hast plockade upp bollen för att min caddy skulle kunna torka den, glömde jag markera bollen. Det gick en rysning genom kroppen, när jag upptäckte fadäsen. Som tur visste jag precis var bollen hade legat. Jag sänkte för bogey men fick ett slags plikt. Där fumlade jag bort 3.000 kronor. En tuffare utmaning än att spela på LPGA- touren kan i varje fall inte jag tänka mig. Det är så mycket man måste lära sig. Inte bara om själva spelet utan också om livet kring touren. Konkurrensen är hård och blir hårdare för varje år. De flesta på touren kan sitt jobb. En liten förbättring i spelstandarden betyder ett stort hopp i prislistorna. Ett slags skillnad i medelscore över ett år betydde också en skillnad på cirka 100.000 kronor i inspelade pengar. Vill man bli tourspelare, kan det vara bra att ha ett rejält tilltaget tålamod. Nyanserna är små. Skillnaderna mellan succé och fiasko kan vara liten. Under premiäråret missade jag »cutten» — 36-hålskvalet - elva gånger. I åtta av des- sa var jag ett futtigt slag från att gå vidare. Lätt gjort då det är så mycket som ska stäm- ma för att kunna lyckas i en tävling. Svingen får inte kärva, bra puttning är ett måste, hu- möret ska vara på rätt nivå, tankarna måste gå i rätt bana, ytterligheter i väder och start- tider får inte ha någon betydelse. Många tävlingsveckor tycker jag, att jag är så nära att få ihop det och hitta det vägvin- nande spelet. Men att komma nära räcker inte. Det blir till att bita ihop och kämpa vi- dare - ha tålamod. Alltid omväxlande Det roligaste med mitt liv och mitt jobb är nog, att det är så omväxlande. Man kan defi- nitivt inte beskylla det för att vara enahanda. Jag menar så här: jag behöver aldrig jogga samma runda mer än i en vecka. Varje vecka en ny bana. Jag får lära mig spela på olika typer av banor, flacka, kuperade, långa, korta, breda, smala, banor med små eller stora greener. Sanden i bunkarna varierar från bana till bana. Gräset runt greenerna är olika från vecka till vecka. Vädret varierar också. Ena gången kan det vara ett par plusgrader, nästa gång 45 grader varmt i solen. Det kan vara 95 procent luftfuktighet eller 5 procent. Ibland spelar vi i regn i flera veckor i rad, under andra peri- oder ser vi inte en droppe på flera månader. Starttiderna är ett annat kapitel under den här mellanrubriken. Ena dagen starttid halv- åtta på morgonen, nästa dag halv tre på ef- termiddagen. Olägenheten med att vara tvungen att gå upp halv fem kompenseras av att man i detta fall får putta på jämna greener. När man spelar sent slipper man daggen men å andra sidan får man finna sig i att putta på upptrampade greener. Säsongen är lång och det är lockande att spela i de flesta tävlingarna. Alla håller ju så hög klass. Med det gäller att inte bli slutkörd. Fysiskt klarar man nog av påfrestningarna, svårare är det att stå pall psykiskt. Pressen att tävla är hård. När man är ute på touren skall man kunna prestera sitt allra bästa. Det är bättre att försöka toppa sig under tre vec- kor än att gå på halvfart under sex veckor. Livet på LPGA-touren handlar om sju da- gars tung arbetsvecka: Måndag är det res- dag, tisdag spelar vi in, onsdag pro-am, tors- dag till söndag är det tävling. Att ständigt vara på resande fot är många gånger tröt- tande. Alltför många ger råd Mitt första år på LPGA-touren är det mesta lärorika i mitt liv. På touren är det ingen som daddar med en. Man får lära sig att ta hand om sig själv. Atmosfären är trevlig och vänlig. När allt går bra har man hur många vänner som helst. Under de kämpiga perioderna däremot är det inte svårt att urskilja de riktiga kompi- sarna. Det är mycket man måste sköta. Lägga upp träningen, tävlingsplanering, bokföring, flygbokning, tvätt och all korrespondens för att ta några exempel. Man lär sig snabbt av sina egna erfarenhe- ter och av andra spelare. Det gäller dock att se upp med det s k kaninöron-syndromet. Det är många på touren som vill ge råd, nå- got som inte alltid är passande. Tom folk i publiken kan högt framföra sina synpunkter. Det gäller att kunna sovra och slå dövörat till sånt man inte vill höra. I första hand är det tränarens ord som gäller. En annan sak som jag lär mig under mitt första år, är att det inom golfen inte finns några ursäkter - i alla fall inte på LPGA- touren. Här är det enbart siffrorna på score- kortet och resultattavlan som gäller. När nå- gon frågar hur det gått, vill dom inte höra en lång utläggning om klantigheter och oturs- studsar. De yttre omständigheterna får inte vara avgörande. Att man fyrputtade sista greenen, fick spe- la i storm eller ösregn medan de som spela- de tidigare på dagen hade perfekt väder, låg i märken efter uppslagen torv tre gånger el- ler mådde dåligt har ingen som helst bety- delse. De duktiga scorar ändå. Stunderna är många då detta tuffa tourliv upplevs som mycket roligt. För att ta ett ex- empel: Att få vara med och uppleva Char- lotte Montgomerys två andraplaceringar i slutet av förra säsongen. I San José Classic spelade Charlotte och jag sista dagen i samma boll. Charlottes glädje när andraplatsen var klar, var under- bar. Hennes lycka smittade även av sig på mig - och inspirerade. Charlotte Montgomery är en av de finaste kamrater man kan ha. Även om vi inte är så mycket tillsammans nu för tiden, är Char- lotte en kompis man alltid kan lita på och prata med. När det behövs hjälper vi varand- ra. Det känns tryggt och skönt att ha en sån kompis på touren. Ett roligare yrke än proffsgolfarens kan jag inte tänka, inte ett som är tuffare heller. • 42 SVENSKGOLF • 1-2/1984
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52
Svensk Golf Sida 53
Svensk Golf Sida 54
Svensk Golf Sida 55
Svensk Golf Sida 56
Svensk Golf Sida 57
Svensk Golf Sida 58
Svensk Golf Sida 59
Svensk Golf Sida 60
Svensk Golf Sida 61
Svensk Golf Sida 62
Svensk Golf Sida 63
Svensk Golf Sida 64
Svensk Golf Sida 65
Svensk Golf Sida 66
Svensk Golf Sida 67
Svensk Golf Sida 68