Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52
Svensk Golf Sida 53
Svensk Golf Sida 54 After a really terrible round
on the St. Andrews Old Course. Old John, who had hit every frightful shot in the book, tried to ease the silence. 'I don't know, this game is a funny one,' he said. 'Maybe it is,' said his caddie. 'But it's not meant to be.' Den som mediterar över golfspelet kom- mer förr eller senare - senast under den första lektionen - på det där med golfhu- mor. Man gör själv några luftpastejer, och det känns komiskt. Man ser så andra slå vilt omkring sig, och det är ännu mera komiskt. Så kanske man får höra sitt livs »andra» golf- historia (den första är den där om golfaren och begravningståget, och den hörde man ju till leda när man inte var golfare), och den- na andra är måhända våldsamt komiskt, för nu har man ju gluttat in bakom förlåten. Men det skall ta lång tid och mycken medi- tation, innan man upptäcker ett häftigt fak- tum, golfen är den roligaste av alla sporter och tidsfördriv - utomhus. Det kan man be- kvämt bevisa statistiskt. Golf skildras i skämtteckningar, i serier, i historier, i allehanda böcker, i film, i musik. Golfspelet har ett utrymme i våra media som - vågar jag påstå - ingen annan sport eller annat utomhus tidsfördriv har. Man jämför gärna exempelvis med varpa, spjutkastning, rosodling, bergsbestigning, tennis, fotboll, stångstörtning, jogging, judo, linjelopp på cykel, fingerkrok, rövbrytning, 3 000 meter hinder, frisbee. Man kan göra listan lång som Don Juans förförelsekatalog och ändå inte hitta en likvärdigt humorös sport eller tidsfördriv. Om orsaken till detta fenomen skall här icke ordas. Fast nog är det frestan- de. När skedde premiären? Riktigt hur gamla de äldsta golfskämten är vet jag inte säkert. Att golf var roande redan under tidig medeltid, det förstår vi. Men hur roligt, det vet vi inte. När magistraten i Edin- burgh på 1590-talet tog sig för att bura in spelgalna borgare för vanhelgande av sab- baten, bör detta naturligtvis ha väckt mun- terhet och genererat ett antal eller otal histo- rier. Men belägg saknas, som sagt. Det torde dock vara ofarligt att påstå, att det är under de senaste etthundrafemtio åren som golfhumorn i text och bild har flo- rerat och funnit sin form. Merparten av golf- historierna torde vara gamla som gatan (och gatan är inte så där lastgammal som man tror), men det händer inte så sällan att helt nya golfhistorier föds. Ofta är dock dessa lån »transponeringar». En amerikan vid namn Bergler (Obs det freudianska namnet) har följt en klassisk fräckis ända från urkällan Tusen och en natt till 1940-talet och en utlöpare till denna fräckis hörde jag i mitten av 70-talet i en golf- version. »Det är årsmötesbal på klubben. Yngve, hcp -3 och föga sofistikerad tjejstöt, har tänt på alla åtta på en av nybörjarna. Han följer henne som en skugga och tjatar och tjatar. Plötsligt böjrar hon krafsa i sin lilla handväska och håller upp en nyckel: - Den här går till mitt krypin. Ta den och skulle jag dröja litet, så kan Du ju börja själv.» Så där en tusen år gammal. Begravningståget Till golfhumorns karakteristika hör att den ofta skildrar en besatthet. Just som den där historien om golfarna och begravningståget. Eller som en lidelse vars offer förlåtes allt. Att stå på fyrans green och på avstånd se sin framlidna hustrus begravningståg efter- tänksamt gå förbi är förlåtligt. Men att öva frisbee på allmänningen under liknande gri- pande omständigheter är socialt helt omöj- ligt. Den som höjer sitt källartak för att kunna öva slag mot ett fisknät är helt salongsfähig. Men jag tror, att den som försöker träna spjutkastning på vinden har svårt att få stör- re lån i den lokala banken. Till golfhumorns andra karakteristika hör att den är praktiskt taget helt utan vulgär sex. Självfallet finns ett rätt stort antal golfhi- storier med den rätta, lätta, ekivoka tonen. Jag har i min samling endast en handfull historier som kan betecknas som sex- och Ett annorlunda Hole-in-one Några vardagsmedlemmar i Sankte Pers Golf & Country Club släppte på ett korthål igenom en tvåboll. En av spe- larna i den bollen var klädd helt i guld, den andre helt i silver. Den i guld hade förtur. Han peggade upp, tog stance, klippte till litet stelt med kort baksving och la på för mycket av högern. Det blev en hook som dånade iväg mot out of bounds. Just som bollen ska passera de vita pinnarna kommer en pilgrimsfalk dy- analhumor. Jag kan trösta den nyfikne med att de är alla undermåligt sviniösa. Vidare är rent rasistiska golfhistorier också praktiskt taget obefintliga. Om man nu inte menar att historier om förment snåla skot- tar, töntiga nybörjare skulle vara spridande av förtal av mindre folkgrupp. Vanligare är »religiösa» golfhistorier. Som den där om Vår Herre och Sonen Jesus som går en match på de saliga ängdernas kom- munala bana. Eller den om Sankte Per som håller ett öga på prosten Mandus. Nej, centrala motiv är den besatte golfa- rens trängtan bort från arbetet, bort från hem och hustru samt komiken i själva spelet och komiken i ett bisarrt och komplext regel- system. Det är också skämten om caddies (och av caddies), om våra pron. Om detta och dessa finns det legio och åter legio av golfhistorier i text och bild. Språkvitsar och ordlekar inte att förglömma. Hur verbalt vitsiga de ymnigt förekom- mande skämten om våra kvinnliga golfare än är, så fastnar mitt skratt i min hals rätt ofta, när jag bjuds på sådana. Om damerna inte framställs som ovanligt bombade på och runt greenerna, så är de ständigt i färd med att hindra golfdårarna från att utöva sin dårskap. Vad sägs om den här? »Whafs your handicap?» »Here she is. Meet my wife, Trudel.» (Tidigt 60-tal). Bagen och bilnycklarna Jag har under min golfkarriär så där lag- om systematiskt försökt att notera golfhis- torier och anteckna när jag först hörde dem. Om nuvarande bestämmelser för doktors- MÅNADENS-SKEPPARE-HISTORIA kande med blixtens hastighet och fångar bollen, tvärvänder i en tjutande Immel- mann, men strax ovanför green upptäc- ker falken sitt misshugg och släpper bol- len. Den faller ner i flaggen, snor runt ett par varv och dräller ned med sidspinn strax intill koppen. Just då! bryter en ovanligt stor, fet daggmask igenom tur- fen, knuffar till bollen som går i hål. HiO! Då hör man spelaren i silver säga: - Nämen pappa, det är ju bara på lek! (London, Mill Hill, 1971) 54 SVENSK GOLF • 1-2/1984 En studie golf- humor
Svensk Golf Sida 55
Svensk Golf Sida 56
Svensk Golf Sida 57
Svensk Golf Sida 58
Svensk Golf Sida 59
Svensk Golf Sida 60
Svensk Golf Sida 61
Svensk Golf Sida 62
Svensk Golf Sida 63
Svensk Golf Sida 64
Svensk Golf Sida 65
Svensk Golf Sida 66
Svensk Golf Sida 67
Svensk Golf Sida 68