Svensk Golf 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52
Svensk Golf Sida 53
Svensk Golf Sida 54
Svensk Golf Sida 55
Svensk Golf Sida 56
Svensk Golf Sida 57
Svensk Golf Sida 58
Svensk Golf Sida 59
Svensk Golf Sida 60
Svensk Golf Sida 61
Svensk Golf Sida 62
Svensk Golf Sida 63
Svensk Golf Sida 64
Svensk Golf Sida 65
Svensk Golf Sida 66
Svensk Golf Sida 67
Svensk Golf Sida 68 68SVENSK GOLF 10 2006 C irka
150 000 svenskar tittade på proffs- golf på Barsebäck och Bro-Bålsta för ett par veckor sedan. Det är egentligen en alldeles fantastisk siffra. För tänk att vi är så många dårar i ett så li- tet land. Vad ska man annars kalla människor som hostar upp hundratals kronor för att bli in- släppta på en idrottsarena med vetskapen om att de bara kommer att få se ungefär en pro- cent av all den action som kommer att utspela sig under dagen. Ni tror jag skämtar? Häng med här då, så får ni se. Det slås ungefär 11 000 slag under en spel- dag på herrarnas Europatour, innan kvalgrän- sen har dragits. Under några sysslolösa tim- mar på årets Scandinavian Masters räknade jag ut att jag hade sett ungefär 25 i timmen ut- föras – och hur många jag verkligen såg resul- tatet av vågar jag knappt tänka på. Om vi an- tar att den genomsnittliga åskådaren tittar på golf i fem timmar under en dag, innebär det att han/hon då får se 125 slag, eller ungefär en enda procent. En procent! Det är ju för f-n som att få se första minuten av AIK-Djurgården, hälften av fjärde gamet när Björkman möter Nadal eller när Kajsa Berg- qvist klarar 1,87 i första försöket – och därefter lämna området glad i hågen, varmt talandes om hur fantastiskt skickliga utövarna är. När man dessutom tänker på att man knappt vågar knäppa en skjortknapp eller bita sönder en halstablett, utan att få onda blickar av brittiska medelmåttor eller folkilskna funk- tionärer blir det än mer obegripligt att vi står där. Eller att vi kan hänga i timtal och vänta in ledarbollen, eftersom vi hittat en kanon- plats intill repet, för att när den väl dyker upp varken få en skymt av spelare, boll eller hål på grund av alla fotografer, caddies, tavelbä- rare, kommentatorer och annat löst folk som tror att de har samma egenskaper som skylt- fönster. Att golf på tv är överlägset liveversionen är förstås helt givet. Ändå älskar jag varenda sekund av spek- taklet, varje gång jag besöker en golftävling. Närheten till spelarna är en orsak, möjlig- heten att relatera proffsens spel till sitt eget (Det där hade ju till och med jag gjort bättre...) en annan, och chansen att prata golf med and- ra galningar en tredje – och tv-kameran kan inte hjälpa oss på någon av punkterna. Men svaret på varför man går på en golf- tävling kan väl egentligen sammanfattas i sär- spelet mellan Robert Karlsson och Marc War- ren om titeln i Scandinavian Masters. För så mycket nerv, så många känslor, så stora svängningar mellan hopp och förtvivlan som samlades kring Barsebäcks läckert publikinramade 18:e hål i den heta kvälls- solen är svårt att sätta ord på, utan måste upp- levas på plats. Fast den upplösningen tycker jag å andra sidan att vi förtjänade. Vi som tvingades uthärda duffade chip- par av Simon Dyson, hookade drivar av Marc Cayeux och glåpord från David Park under vår fruktlösa jakt på en svensk segrare. »För så mycket nerv, så många känslor, så stora svängningar mellan hopp och förtvivlan som samlades kring Barsebäcks läckert publikinramade 18:e hål i den heta kvällssolen är svårt att sätta ord på.« KRÖNIKÖR: TOBIAS BERGMAN E-POST: tobias.bergman@golf.se Tänk att det fi nns så många dårar BÄST Initiativet med en stor läkta- re med spel, mat, pilsner och speaker på åttan var klockrent och förtjänar att utvecklas vidare. Dit med en storbildsskärm nästa år så blir det en kanonplats för publiken – även om det knappast går att ta 100 spänn i entré om man vill ha den fullsatt. SÄMST Alla dessa förbannade mobiltelefoner. Många golf- proffs är riktiga grinollar som kan gnälla över att humlorna surrar för högt och jag är inte den som vill ha en ljudlös golfbana. Men när ”I love you, Ich liebe dich – Zlatan Ibrahimovic” drar i gång för tredje gång- en på en halvtimme intill en green är åtminstone mitt mått rågat. Bergmans krönika
Svensk Golf Sida 69
Svensk Golf Sida 70
Svensk Golf Sida 71
Svensk Golf Sida 72
Svensk Golf Sida 73
Svensk Golf Sida 74
Svensk Golf Sida 75
Svensk Golf Sida 76
Svensk Golf Sida 77
Svensk Golf Sida 78
Svensk Golf Sida 79
Svensk Golf Sida 80
Svensk Golf Sida 81
Svensk Golf Sida 82
Svensk Golf Sida 83
Svensk Golf Sida 84
Svensk Golf Sida 85
Svensk Golf Sida 86
Svensk Golf Sida 87
Svensk Golf Sida 88
Svensk Golf Sida 89
Svensk Golf Sida 90
Svensk Golf Sida 91
Svensk Golf Sida 92
Svensk Golf Sida 93
Svensk Golf Sida 94
Svensk Golf Sida 95
Svensk Golf Sida 96
Svensk Golf Sida 97
Svensk Golf Sida 98
Svensk Golf Sida 99
Svensk Golf Sida 100
Svensk Golf Sida 101
Svensk Golf Sida 102
Svensk Golf Sida 103
Svensk Golf Sida 104
Svensk Golf Sida 105
Svensk Golf Sida 106
Svensk Golf Sida 107
Svensk Golf Sida 108