Svensk Golf 1
En majorvinnare i ett knepigt wedgeläge, och en v
äldigt road femfaldig segrarinna på den europeiska damtouren. vilket hjälpte mig väldigt mycket tillsammans med att jag hade stöttande och engagerade föräldrar. Jag tror det är viktigt att locka kompisgäng med tjejer. För tjejer vill inte vara själva på banan, och som yngre är du lite mer försiktig. CAROLINE: Vad är ditt roligaste minne från juniortiden? ANNA: Vi på Torshälla åkte alltid på träningsläger till Örebro och Lanna i fyra-fem dagar, varje år. Därifrån har jag otroligt många roliga minnen. Det var inte så många tjejer med, men jag har alltid trivts bra ihop med killar. Så det var alltid en massa bus, man spelade golf sent på kvällen, hoppade i poolen och sommarlovet hade precis börjat. ANNA: Men vad drev dig att som junior börja hårdsatsa på golf? CAROLINE: Jag höll på med massor av idrotter. Men golfen lockade alltid från att jag började spela. Jag har också alltid varit en ensamvarg. Jag spelade massor av lagsporter, men i slutänden tyckte jag att det 48 SVENSK GOLF | 8 2013 »Både du och jag jobbar väldigt hårt, och jag tror att segertorkan kommer att brytas snart.« – ANNA NORDQVIST var skönt med en individuell idrott där det bara var jag som påverkade prestationen. ANNA: Jag kan tänka mig att det också hjälpte att din tvillingsyster Jacqueline spelade. Det måste varit en del hårda fi ghter mellan er på banan? CAROLINE: Ja, det var rätt mycket prestige i början. Men jag tog alltid första steget. När vi tog Grönt kort och spelade sänkte jag mig till 50 när hon låg på 52. Sedan dess har jag legat före. Och det blev en bra sparringpartner när man tränade. Det blev jättebra fokus i träningen eftersom man körde tävlingar mot varandra. ANNA: Var det prestigen mellan er som till viss del triggade dig att satsa hela vägen mot världstoppen? CAROLINE: Jag har alltid velat bli något inom idrott, sedan var det just golfen jag valde. När jag och syrran gick i skolan undrade vi hur man kunde vilja bli läkare, när det gick att bli fotbolls- eller ishockeyproff s. Sedan fattade man att det kanske inte var så enkelt. Men det som driver en är att man vill vara bäst, och man vill vinna. När jag var 14 blev jag uttagen till fl icklandslaget och släppte då fotbollen – där jag var målvakt. Jag ville egentligen vara ute på planen och springa, men jag var för snäll för att vara utespelare och fi ck därför stå i mål. CAROLINE: Det är nu en dryg månad kvar till Helsingborg Open. Vad tror du blir viktigt att jobba på före tävlingen? ANNA: Jag har inte spelat TC-banan ännu, men tror att jag var nere på Vasatorp när Annika vann på den andra banan. Men det var många år sedan. Jag har hört mycket positivt om Vasatorp och greenområdena