Tillsammans i Mälardalen Sida 1
Tillsammans i Mälardalen Sida 2
Tillsammans i Mälardalen Sida 3
Tillsammans i Mälardalen Sida 4
Tillsammans i Mälardalen Sida 5
Tillsammans i Mälardalen Sida 6
Tillsammans i Mälardalen Sida 7
Tillsammans i Mälardalen Sida 8
Tillsammans i Mälardalen Sida 9
Tillsammans i Mälardalen Sida 10
Tillsammans i Mälardalen Sida 11
Tillsammans i Mälardalen Sida 12
Tillsammans i Mälardalen Sida 13 Den här tidningen
s devis är att ”Den som har gjort en resa har något att berätta”. Har du också en berättelse från en resa du gjort – i fantasin eller i verkligheten? Det kan vara en betraktelse, ett kåseri eller en enkel berättelse, max 2 500 tecken (med blanksteg). Skicka texten till: resan@tim.se. Publicerade texter belönas med ett presentkort från SJ till ett värde av 500 kronor. Too bad, ’cause love is blind Är det en dålig vana eller bara en förkärlek till att vilja ta del av människors livshistoria? Vi är många som sitter och vilar blicken ut genom tågfönstren. Oftast med mp3:n till hands, men med tillhörande lurar i öronen – utan något ljud. Det vi gör är att vi lyssnar och tar del av det om sker runt omkring oss. På en tågresa genom Sverige kände jag mig mer närvarande än någonsin, då en konversation mellan två kvinnor fångade mitt intresse. Jag hade inte hängt med i hela konversationen, men ändå fångades mitt intresse och jag kunde känna det som de kände. Vidare följde ett händelseförlopp som beskrev hur en av kvin- norna träffat en man och att alla tankar kretsat kring honom. Hennes känslor för honom virvlade runt och hon visste inte om hon skulle våga ge för mycket av sig själv till honom, för hur skulle hon kunna veta… Är det honom som hon ska vara med? Jag antog att jag visste vad det var konversationen handlade om och jag hade även mina misstankar om att relationen hade fått ett slut. Han ville inte längre. Fast det egentligen var hon som hela tiden anpassat sig efter honom? När han ville. När han kunde. Och det var ju klart att hon ville. När han ville. När han kunde. ILLUSTRATION: LARS REHNBERG Du är värd något så mycket bättre – tänkte jag. Den andra kvinnan sa det jag tänkte… Du är värd något så mycket bättre. Genom kupén mötte jag kvinnans blick. Hon berättade vidare hur hon så här i efterhand kunde se att han bara hade tagit hennes tid. Efter två veckors lång tystnad hade hon fått ett mejl från honom. Efter lika lång tystnad fick hon ett lika långt mejl till. Han avslutade med att skriva att han saknade henne. Hur kan han ens ha mage att säga att han saknar mig? frågade hon. Både jag och hennes väninna ville ge – men hade inga – svar. Vissa frågor vet man inte svaret på. Men kanske satt det någon annan i samma kupé som vi, som kunde svara på frågan? Någon som satt med mp3:n till hands, med tillhörande lurar i öronen – utan något ljud. Någon som bara lyssnade och tog del av det om skedde runt omkring. Jag vände blicken ut genom tågfönstret och såg de två kvinnor- na gå bort längs med perrongen. Jag slog på min mp3 och Love is blind med Alicia Keys började spela i mina lurar. Och kanske är det så, att kärlek gör oss blinda och längs med vägen glömmer vi även bort oss själva och livets stora gåta. Älska, glömma och förlåta? Text: Caroline Helmersson 13
Tillsammans i Mälardalen Sida 14
Tillsammans i Mälardalen Sida 15
Tillsammans i Mälardalen Sida 16