STT 1
20 STT Vecka 51 onsdag 21 december 2016 TRANEMO B
YGDEN Knuts hälsobröd – fullt av nyttigheter Ingredienser: 1 liter vatten 3 dl hela bovetegryn 2 dl krossat vete 1,5 dl linfrön 1,5 dl russin 50 gr jäst 2,5 dl ljummet vatten 1 tsk salt 2 tsk kummin 2 dl sojamjöl 1 liter grahamnsmjöl 5 dl vetemjöl fi lmjölk till pensling Gör så här: Blanda bovetegryn, krossat vete, linfrön och russin i en bunke. Häll över 1 liter kokande vatten. Låt stå och svälla i 10 timmar. Rör ut jästen i det ljumma vattnet. Arbeta ihop detta med det blötlagda och kryddorna. Tillsätt sojamjöl, grahamsmjöl samt lite vetemjöl till en lagom fast deg. Ta upp degen på bakbordet och forma runda eller avlånga bullar. Platta till dem något. Lägg dem på plåt och låt dem jäsa på varm plats. Pensla med fi lmjölk. Grädda i ugn 275° 10-15 minuter beroende på storlek. Ännu en plåt med bullar är klar. Nötpinnar med choklad ligger klara och bondkakor blir det också. BAGARE BJÖRK. Med van hand snurrar Knut sin bullar. 95-årige Knut bjuder på GRIMSÅS Varje år, när hela familjen Björk samlas på julafton, då dukar Knut upp med bullar, sockerkaka och två sorters småkakor. Allt bakat av honom själv. Knut tar emot iklädd förkläde och uppkavlade tröjärmar. Han är mitt upp i bullbaket och det doftar ljuvligt. Medan han kavlar, brer på smör, socker och kanel, viker, skär remsor och gör bullsnurror, berätt ar han om kaff estunden, som blivit en jultradition. – Jag vet inte riktigt hur det kom sig, men jag tycker det är roligt så länge jag orkar och vi brukar bli runt 30 personer med alla i rakt nedstigande led. Hans färdigheter i köket började när hustrun Kerstin blev sjuk i början av 90-talet. – Jag fi ck ta över alltmer. Så jag var inte borta i köket, när jag blev ensam 1998. På den tiden bodde han och Kerstin i Snapphyltan. – Mitt föräldrahem, som vi tog över när vi gifte oss 1945. Men när hon dog, ville jag inte bo kvar och vår son Christer tog över gården. En riktigt bra lösning, tycker Knut. Hans fädernesgård fi nns kvar i familjen och själv trivs han utmärkt i lägenheten inne i samhället. – Och jag har alla mina tre barn i närheten. Det är en stor glädje och trygghet. Medan vi pratat har de två sista plåtarna med bullar hunnit passera genom ugnen. Sockerkakorna bakade han i morse. Men på en bricka ligger något annat. – Det är mitt hälsobröd. För många år sedan fi ck jag ulcerös kolit (tarminfl ammation, reds anm) och det var så illa att man pratade om stomioperation. Men så råkade Knut bläddra i Kerstins Allerstidning. – Där berätt ade en ung man om hur han blivit frisk genom att lägga om sina matvanor. Så kom det sig att Knut under många år var vegetarian. – Nu är jag inte lika strikt längre, men jag är fortfarande försiktig och hälsobrödet har jag bakat alltsedan dess. Och hälsan har han behållit. – Det är väl klart att jag, vid min ålder, har mina krämpor. Åldrandet kommer man inte ifrån, men jag hänger med. Vilket är det minsta man kan säga. Knut spelar boule och matt curling och dansar så ofta han får tillfälle. – Dansar gör jag lite varstans häromkring. Jag orkar ju inte en hel kväll, men är med så länge jag kan. En del av sin kraft, tror Knut att han byggde upp när han som ung jobbade på torvmossen. – Där började jag so 14-åring och hade 20 öre i timman i lön. Ett hårt jobb, men jag blev vältränad och det har jag nog haft nytt a av. Torvföretaget ten med livet. – Det var inget överfl öd när jag växte upp, men vi svalt aldrig. Men det är klart, det var ett hårt slag när mamma dog. Jag var bara tolv år då och jag saknade henne oerhört. Farsan var soldat och man kan väl säga att vi fi ck en disciplinär fostran. mamma Men var ... och se drevs av Karl Olsson, som sedan kom att starta Iko kabelfabrik, idag Nexans. – Jag var en av de fyra första som anställdes när Iko startades 1948. De andra var Ernst Wilsson, Justus Carlsson och Gustav Lundgren. Ja, och så Åke Johansson på kontoret. Knut minns tillbaka och konstaterar att han är belåvad jag ställt till med. KNUT BJÖRK mjuk och humoristisk. Knut tystnar, så skratt ar han till och säger: – När farsan brusade upp, brukade mamma blåsa på honom, som man gör när ett barn slagit sig. Då tystnade han. Bland minnena fi nns naturligtvis också när han träffade Kerstin. – Efter att mamma gått bort var det ganska trasigt hemma. Min syster fi ck ta hand om mycket tills hon gifte sig. Men medan jag låg i lumpen skaff ade pappa en hushållerska och det var Kerstin. Kerstin och Knut hade träffats på danser förut, men sedan hade Kerstin fl ytt at och arbetat på annat håll. Den här gången blev hon kvar. 1945 gifte hon sig med Knut och de tog över gården. Och nu stundar den 96:e julen han fi rar i Snapphyltan. Vilken julklapp minns Knut mest? – Oj, det var svårt, men det är nog när jag i tonåren fi ck en pannlampa av min bror. Jag tyckte så väldigt mycket om att åka skidor och då kunde jag åka även när det var mörkt. Och favoriten på julbordet? – Det är nog skinkan, fast jag inte äter så mycket av den. Men det bästa är att få träff a alla de mina och se vad jag ställt till med! ANN-LOUISE KJELLNER redaktion@stthuset.com FOTO: VIAVINGA