Hemma Hos 1/2023 1
PÅ VA L L BY SE DAN 19 6 6 ”Jag skulle inte kunna
bo någon annanstans” Sylvia Hellsten flyttade till Vallby med familjen 1966, då hade hon fyllt 25 år och kom direkt från BB med nyfödd dotter till nybyggd lägenhet. Nu, 57 år senare, har Sylvia precis hunnit fylla 82 och bor fortfarande kvar i samma hus. uset är detsamma som 1966, dock har Sylvia bytt lägenhet. I dag bor hon i en marklägenhet med uteplats och en liten trädgård som hon vårdar ömt. Vardags rummet är fullt med fotografier av släkten. Sylvia har tre barn, elva barnbarn och fem barnbarnsbarn. Som tur är brukar inte alla hälsa på samtidigt. – Jag hade spanat länge på just den här lägenheten, säger hon med ett skratt. Och till slut så kunde jag flytta in. Det har jag inte ångrat en enda sekund. Inte heller har hon ångrat flytdet är annorlunda nuförtiden, men Vallbykänslan finns kvar. När fastigheten rotrenoverades i mitten av 2010talet fick Sylvia under tiden arbetet pågick bo i en lägenhet på Antikvarievägen. Men det var det värt, i samband med renoveringen kunde hon fixa till några saker i hemmet. – Bland annat hade jag en dörr till badrummet ten till Vallby, även om mycket förstås är förändrat sedan den där dagen 1966. – De här husen var helt nybyggda då, berättar hon. I stort sett var det rena landet här ute, med häststallar och åkrar. Och det är klart att HEMMA HOS NUMMER 1 2023 I stort sett var det rena landet här ute, med häststallar och åkrar.” som var konstigt placerad här i köket. Så den togs bort. Jag minns så väl när ett av mina barnbarn kom på besök senare och satt tyst i flera minuter. Till sist sa han bara: ”Men var är dörren?” VALLBY HAR inte bara varit Sylvias hem under många år utan också hennes arbetsplats. Här har hon både städat trappor och jobbat som Mimers kvartersvärd. – Det var ett både roligt och tufft jobb. Jag träffade många människor och det blev många fina möten. Och en och annan kopp kaffe. Hon ler och fortsätter: 13