Årsskrift 2002 1
Årsskrift 2002 Sida 2
Årsskrift 2002 Sida 3
Årsskrift 2002 Sida 4
Årsskrift 2002 Sida 5
Årsskrift 2002 Sida 6
Årsskrift 2002 Sida 7
Årsskrift 2002 Sida 8
Årsskrift 2002 Sida 9
Årsskrift 2002 Sida 10 Lolo måste köpa böcker och
busskort för att kunna gå i flickskolan i Göteborg. Det låg inte för Douglas att vara handelsman. När medlemmarna tog ut nya klubbor och dröjde med betalningen hade han svårt att kräva in pengarna. "Mamma sa till honom att 'nu måste du skriva kravbrev'. Han hatade att hålla på med pengar, det var det värsta han visste", berättar Lolo. Att vara lärare var viktigast för Douglas. Utmaningen, som gjorde jobbet intressant, var att komma underfund med elevens personlighet så att han kunde förklara med de rätta orden. Det brukade han berätta för Lolo. olf var konst, för Douglas Brasier och han var en av Sveriges ledande konstnärer trots att han somklubbpro inte hade så många tillfällen att träna. Lolo har aldrig sett sin far stå och slå bollar för sig själv, men han tränade puttning och spelade regelbundet med klubbens bästa spelare. Dunlop Cup var under många år de svenska proffsens viktigaste tävling. Douglas vann 1934, 1935 och 1945. I Alliansen, där proffs och amatörer spelade foursome, vann han 1951 tillsammans med Lars Fredelius och 1954 tillsammans med Ola Bergqvist. Klubbmatcherna var också viktiga tävlingstillfällen. För Göteborgs GolfKlubb var matchen mot Halmstad viktigast. Prona spelade för sina klubbar och när Douglas mötte sin gode vän och kollega Sven Nordström var det mycket prestige som stod på spel. Lolo beundrade sin far som tävlingsspelare. När en tävling närmade sig märktes det där hemma att han koncentrerade sig. Douglas var känd för sitt lugn och sitt 10 tålamod. Men Lolo berättar att han ibland tvingades anstränga sig för att vara gentleman - liksom det gick åt mycket pomada för att kamma hans spretiga hår med en elegant bena. "Han hade ett häftigt känsloliv. När det brast, ja, då brast det ordentligt." Inför en av de prestigeladdade klubbmatcherna i Tylösand spelade Lolo en träningsrond med sin pappa. På ett hål hookade han ut i skogen. Lolo gick efter för att hjälpa till att leta efter bollen. Det märkte inte Douglas och därför fick hans dotter se sin far bryta en klubba över knät. "Jag tror att om man ska bli en bra tävlingsmänniska så måste man ha humör", säger Lolo. Om hon själv misslyckades i en golf- tävling var det mamma som verkade mer besviken än pappa. "Han visste vad det innebär att spela tävling. Han visste att jag gjorde allt jag kunde och ibland går det inte." kamraterna i Hovås höll på med någon sport och de drogs till golfbanan och blev caddies. Efter en tid avancerade Lolo och blev L fast caddie åt Gustaf Larson på Volvo. Då kunde hon göra upp om en rond en vecka i förväg och slapp ställa sig i kö hos klubbens allt i allo Oskar Gunnarsson klockan sju på söndagsmorgonen. Han hade varit polis och jobbat på Slottsskogsvallen. När USA:s friidrottsstjärnor hade uppvisning på väg hem från olympiaden i Helsingfors 1952 ordnade han fribiljetter åt Lolo och bästa kompisen Elisabeth Wennerström. Lolo berättar gärna om stämningen på Hovås. "De som vi gick caddie åt var industrialister som hade arbetat sig upp. Det var samhällets toppar. Vi blev Olo var en tävlingsflicka. Hon simmade, sprang och provade på löparskridskor. De flesta av
Årsskrift 2002 Sida 11
Årsskrift 2002 Sida 12
Årsskrift 2002 Sida 13
Årsskrift 2002 Sida 14
Årsskrift 2002 Sida 15
Årsskrift 2002 Sida 16
Årsskrift 2002 Sida 17
Årsskrift 2002 Sida 18
Årsskrift 2002 Sida 19
Årsskrift 2002 Sida 20
Årsskrift 2002 Sida 21
Årsskrift 2002 Sida 22
Årsskrift 2002 Sida 23
Årsskrift 2002 Sida 24
Årsskrift 2002 Sida 25
Årsskrift 2002 Sida 26
Årsskrift 2002 Sida 27
Årsskrift 2002 Sida 28
Årsskrift 2002 Sida 29
Årsskrift 2002 Sida 30
Årsskrift 2002 Sida 31
Årsskrift 2002 Sida 32
Årsskrift 2002 Sida 33
Årsskrift 2002 Sida 34
Årsskrift 2002 Sida 35
Årsskrift 2002 Sida 36
Årsskrift 2002 Sida 47
Årsskrift 2002 Sida 48