Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52
Svensk Golf Sida 53
Svensk Golf Sida 54
Svensk Golf Sida 55
Svensk Golf Sida 56
Svensk Golf Sida 57
Svensk Golf Sida 58
Svensk Golf Sida 59
Svensk Golf Sida 60
Svensk Golf Sida 61
Svensk Golf Sida 62
Svensk Golf Sida 63
Svensk Golf Sida 64
Svensk Golf Sida 65
Svensk Golf Sida 66
Svensk Golf Sida 67
Svensk Golf Sida 68
Svensk Golf Sida 69
Svensk Golf Sida 70
Svensk Golf Sida 71 I den fjärde upplagan av Svens
k Golfs »Duellen» handlar det om erfarenhet mot styrka och ungdomlig äregirighet. Vi har tussat ihop Halm- stads nästa golfstjärna (?) 12- årige Peter Olsson och 72- årige Sven Nordström, klub- bens förre pro. Sven kan blic- ka tillbaka på en 50-årig epok i yrket. AV ANDERS NORDLUND TYLÖSAND hösten 1982 När jag svänger runt hörnet på Tylösands ståtliga klubbhus, är jag lätt irriterad av en känsla att jag låtit någon vänta på mig. Jag tittar på klockan, kvart i tio. Vi sa väl tio, tänkte jag. Det är en grå oktoberförmiddag. Somma- rens febrila aktivitet och sprakande färgprakt framför klubbhuset är utbytta. Scenkulis- serna är mörka och skapar intrycket av öds- lighet. Ingen trampar hål eller skär skåror med bollen på puttinggreenens daggiga rygg. Första tee en bit bort har en oroande känsla av ensamhet. Idag är det inga köande som kan underhålla. På 18:e greenen orkar inte flaggan skaka ut sin röda mantel i vinden som kommer från havet. Två ensamma och urriga figurer flackar lite planlöst runt framför klubbhuset. De plockar i sina bagar, tummar på klubborna, stegar iväg utan att riktigt veta vart. Som tur är har de hela grusplanen för sig själva. Efterlängtad Jag känner igen dom. Med raska steg ilar jag fram till de två. - Hej och välkommen. Det här ska verkli- gen bli kul, skiner Sven och tar som den äldsta av de två initiativet. - Hej, hej. Det här ska bli skoj, upprepar den yngre, Peter, i ett tonfall som inger ett visst mått av självsäkerhet men samtidigt respekt för Svensk Golfs utsände. Nu ska han ju bli omskriven i »Golftidningen». - Tackar, svarar jag. Ni har väl inte fått vänta? Jag får inget direkt svar på min fråga, men av den information jag får av Svenom hur han tagit sig till banan denna dag, förstår jag att jag varit efterlängtad. Sven berättar att han i vanliga fall brukar cykla den dryga milen från stan till banan och att frugan sedan brukar komma och hämta honom med bilen. Dagen till ära hade han även blivit skjutsad till banan av hustru Rut och just av den anledningen blivit lite tidig. - Och jag har inte berättat för någon att vi ska spela. Jo, förutom för intendenten Gunnar Jerlebo och dom andra på klubben, fortsätter Sven och är uppspelt som ett barn på julafton. Denne lille vithårige farbror, som spelat - Närmare varandra kan inte våra utslag komma. golf i 56 år och haft golfen som sitt yrke i precis 50 år, värmer hjärtat i golftider, där allvaret, hetsen, resultatjakten, fyrkantighe- ten, pengarna, håller på att ta över. Med alltid samma sunda och ödmjuka inställning tar denne golfveteran sig an även denna golfrunda. Den här gången gäller det bara en så enkel historia som Svensk Golfs s k Duellen. En för många av våra »super- stars» trivial tillställning, kan det tyckas. Men för Sven är det annorlunda. Det går inte att ta miste på att han är tänd inför uppgiften och att han tycker det ska bli omåttligt kul. I en hel vecka har han gått och väntat på den här dagen. Det går heller inte att ta miste på att Sven är lite spänd och nervös. Eller för att tala på golfpsykologernas språk: Han försöker hitta rätt anspänningsnivå. Gammalt mot nytt Denna gång är det gammalt mot ungt, skulle man kunna säga. På den ena sidan 72-årige Sven Nord- ström, golfpro i 50 år som sett det mesta passera revy på den svenska golfscenen. På den andra sidan: Peter Olsson, 12 år och Halmstads GK:s kanske nästa storstjär- na. Peter har på sina tre år som golfspelare hunnit ta sig ned till 5 i handicap. Innan vi går till första tee kommer klub- bens intendent Gunnar Jerlebo ut och öns- kar de två lycka till. Sven får några extra uppmuntrande ord. Ytterligare några klubb- medlemmar som kommit dunkar Sven i ryggen. Jag förstår att Svenne är mer än populär vid klubben. Alla älskar Svenne. - Det här ska bli roligt, säger åter Peter, även han mycket tänd inför uppgiften. Och tänk att få spela med Sven. Det blir faktiskt första gången. Han är så fin. Sorling-kopia Erfarenhet mot ung styrka. Sven slår ut först. Med sin korta och okomplicerade sving placerar han bollen mitt i fairway. Allt är så chosefritt. Sven spelar givetvis eng- elskt. Hans mjuka handledsrörelse sätter ex- tra fart på klubbhuvudet. Den för sin ålder mycket reslige Peter använder mer styrka. Granskar man Peter, är det inte svårt att förstå vem som är hans golflärare och förebild. Peter är en minikopia av Mikael Sorling. Även Peter lägger sig mitt i fairway på första slaget. - Det där såg enkelt ut, säger jag till Sven, när vi knallar iväg mot bollarna. - Det finns ingen anledning att göra det omständligt. Det är bara att ställa sig till bollen och klippa till, svarar Sven. - Det finns dom som tyckt att jag kanske spelar lite nonchalant. Jag kommert ex ihåg, när jag spelade Alliansen 1939 med Erik Runfelt och gick ihop med paret Ted Ro- berts/Prins Carl Johan, då sa alla tre i bollen »att du spelar nog lite nonchalant, du Sven», skrattar han. Peter har handicap 5. Spelar Sven hyggligt brukar han gå på kring 6, har han deklarerat innan vi gick ut. Han får 6 slag och har alltså ett slag på sin 60 år yngre motståndare. Första hålet delas på femmor, sedan Sven gjort ett litet besök med andra slaget i skogen till vänster om greenen och Peter hamnat i bunkern till höger kort greenen. - Aj, aj, Sven, där var det för dålig kon- SVENSKGOLF • 2/1983 71
Svensk Golf Sida 72
Svensk Golf Sida 73
Svensk Golf Sida 74
Svensk Golf Sida 75
Svensk Golf Sida 76
Svensk Golf Sida 77
Svensk Golf Sida 78
Svensk Golf Sida 79
Svensk Golf Sida 80
Svensk Golf Sida 81
Svensk Golf Sida 82
Svensk Golf Sida 83
Svensk Golf Sida 84
Svensk Golf Sida 85
Svensk Golf Sida 86
Svensk Golf Sida 87
Svensk Golf Sida 88
Svensk Golf Sida 89
Svensk Golf Sida 90
Svensk Golf Sida 91
Svensk Golf Sida 92
Svensk Golf Sida 93
Svensk Golf Sida 94
Svensk Golf Sida 95
Svensk Golf Sida 96
Svensk Golf Sida 97
Svensk Golf Sida 98
Svensk Golf Sida 99
Svensk Golf Sida 100
Svensk Golf Sida 101
Svensk Golf Sida 102
Svensk Golf Sida 103
Svensk Golf Sida 104
Svensk Golf Sida 105
Svensk Golf Sida 106
Svensk Golf Sida 107
Svensk Golf Sida 108
Svensk Golf Sida 109
Svensk Golf Sida 110
Svensk Golf Sida 111
Svensk Golf Sida 112
Svensk Golf Sida 113
Svensk Golf Sida 114
Svensk Golf Sida 115
Svensk Golf Sida 116
Svensk Golf Sida 117
Svensk Golf Sida 118
Svensk Golf Sida 119
Svensk Golf Sida 120