Nolltretton 1
MUSIK – MUSIKKRÖNIKAN – DET HÄNGER PÅ NAMNET Förr
a året gjorde Havsänglar sin avskedsturne. I Stockholm kan man njuta av Festfolkets show ”Mamma Mia - The Party”. Ja, så kunde det sett ut om banden slagit igenom med sina originalnamn. Det är mycket som ska klaffa om man ska lyckas slå igenom som rockband. Givetvis måste man ha starka låtar men det är även viktigt att ha en tydlig profil och rätt tajming. Och inte minst ett bra bandnamn. Rockhistorien är full med band som fått sitt genombrott efter att de bytt namn. The Beatles måste vara ett av världshistoriens töntigaste bandnamn, men det funkade i alla fall bättre än The Quarrymen som Liverpoolkillarna kallade sig tidigare. Kanske var det just bytet av bandnamn som gjorde att de fick sitt genombrott? Och kanske var det samma sak för The Stone Roses som först hette English Rose? Eller Journey som tidigare kallade sig The Golden Gate Rhythm Section. Hade Sex Pistols fått samma genomslag om de hållit fast vid originalnamnet The Strand? Hade Green Day blivit lika stora om de fortsatt att kalla sig Sweet Children? Omöjligt att svara på såklart, men det är rimligt att anta att rätt namn är en viktig del av ett bands identitet och att det behöver korrelera med låtar, musikstil, attityd och övriga ingredienser för att allt verkligen ska falla på plats. Hela paketet måste hänga ihop och där är bandnamnet en viktig del, det kan alla som själva har spelat i band vittna om. Att sitta i timslånga möten och diskutera olika namnförslag är nog något som vartenda rockband i hela världen sysslat med. Havsänglar och Festfolket som nämndes i inledningen är såklart Kents och Abbas första bandnamn. Andra svenska exempel är exempelvis Gunder Hägg som blev Blå Tåget och The Haters som bytte till Ebba Grön. Inte sällan handlar bandnamnskorrigeringar om att grupperna bara gör mindre justeringar, som när Wilmer Pitt blev Wilmer X, Docent Död blev Docenterna och Rymdimperiet blev Imperiet. När Tommy Nilsson för några år sedan meddelade att han bytt namn till Black var vi många som tänkte ”wow, här är en artist som fattat grejen med att byta namn för att få fart på karriären”, innan det visade sig att allt bara var en reklamkupp för en choklad. Men idén var god och borde prövas av andra artister som vill få en nystart i musikkarriären. Niklas Strömstedt skulle kunna byta namn till Nick Power och Anna Book skulle kunna kalla sig A-Boc. Tveksamt om det i deras fall skulle locka några nya fans, men det skulle åtminstone liva upp tillvaron en smula. /Tobias Petterson Musikredaktör i tanken Med bluegrass Text: Tobias Pettersson Foto: Pressbild Linköpingsbandet Grass Tank har på kort tid gjort sig ett namn med sin svängiga bluegrassmusik. I vinter ska de jobba på sin nya platta och sedan är det dags att ge sig ut och gigga igen. Grunden till bluegrassbandet Grass Tank lades 2014 när den banjospelande frontfiguren Gustav Hasting och en jobbarkollega satte ihop en band till en firmafest. Det gav mersmak och i början av 2015 spelade de förband till både Bob Log III och Steve´n´Seagulls på L´Orient i Linköping. De bestämde sig för att plocka in en basist och spelade även in en video i en hästhage, som de lade ut på YouTube. Folk började höra av sig och under året följde ytterligare tio spelningar på grund av videon. Sedan dess har saker rullat på och nyligen släpptes cover-EP:n ”Stolen songs”. - Vi repade en vecka och sen spelade vi in allting live. Det blev lite lo-fi, precis som vi ville ha det på vår första platta, berättar Gustav. Hur kom du in på just banjo? - Jag var inne i en skivaffär i London. De spelade Ray Koerner & Glover i högtalarna och jag blev helt såld. Jag sa till min tjej: får jag en bra skatteåterbäring ska jag köpa en banjo! Idag består Grass Tank av Gustav, gitarristen Andreas Lindgren och My Weidel på kontrabas. De egna låtarna skrivs i huvudsak av Gustav men de lirar även en och annan cover, exempelvis Hoffmaestros ”Highway man” och Jimmy Reeds ”East bound and down”. Själva kallar de sin musik för outlawbluegrass. - Vi vill gå tillbaka till rötterna och spela som man gjorde innan man hade PA. I den tidiga bluegrassen fanns det något nästan politiskt för sin tid. Texterna handlar mycket om all skit vi går igenom och all skit vi gör, om att målet rättfärdigar medlen och att man straffas av Gud, även om mycket av det är borta i den 60 NOLLTRETTON sekulära bluegrassen. Det är väldigt mycket lidande och det skiljer sig från den glada rock´n´rollen som kom senare. - Vi förstår inte besattheten hos många moderna bluegrassband att de vill låta så civiliserat och mjukt. Bluegrass har gått från att vara fattiga bönder till jazzmusiker. Instrumenten kostar 25.000 kronor och det har blivit en stängd, konservativ skola, åtminstone i Europa. - Men i grund och botten spelar vi bluegrass för att det är jäkligt kul. Det är så jäkla kul musik, det är så mycket energi, pang och drag. Var man än spelar och vem man än spelar för så tycks de kunna ta till sig någonting i musiken. Och det har jag inte upplevt tidigare med andra band att man når så brett. Vår publik är så himla blandad. Vi lockar både äldre som gillar folkmusik och yngre som gillar hålligånget. Och kollar man på vilka ställen som Grass Tank har spelat så är det i sanning ett brett spektrum, exempelvis High Chaparral, Fri Fart, Skänninge Marken, Eneby Rock och Kevins pizzeria i Vikingstad. Under året har de även turnerat i Italien, Tyskland och Danmark. - Vi har spelat på lite skumma ställen, igår spelade vi till exempel på Mantorps bibliotek, säger Gustav. Under vintern är tanken att Grass Tank ska spela in en ny platta och i början av nästa år ska man till Norge en sväng och spela. Vill man se dem på hemmaplan så spelar Grass Tank och några andra liknande band i Linköping den 3/3 på ett arrangemang som kallas ”The Banjo show”.