Katalog Grön/vihreä Vår 2020 1
Hän on opettaja ja kolmen lapsen äiti. Ja paljon
muuta. Hänet on valittu Suomen merkittäväksi urheilijaesikuvaksi, hän on pelannut 16 vuotta maajoukkueessa ja hänellä on omaa nimeään kantava akatemia. Tapaa eräs Suomen kaikkien aikojen suurimmista urheilijaprofiileista: Laura Österberg Kalmari. MISTÄ OLET KAIKKEIN YLPEIN? Olin mukana viemässä Suomea EM-loppupeleihin 2005 ja 2009. Pääsin mukaan 16-vuotiaana ja lopettaessani olin 31. Alku oli erittäin vaikea ja häviöt seurasivat toisiaan. Mutta lopulta onnistuimme. Meillä oli innostunut porukka, muutimme ulkomaille ja kehityimme. Näin myös maajoukkueesta tuli parempi. Olen uskomattoman ylpeä yhdessä tekemästämme matkasta. Kaikkien ylpein olen siitä, että urastani tuli pidempi kuin olisin koskaan uskonut. Uskalsin ottaa haasteet vastaan ja jat - koin eteenpäin vastoinkäymisistä ja hetkittäisestä motivaation puutteesta huolimatta. Jälkeenpäin voin sanoa, että ensimmäiset ja viimeiset vuodet olivat hauskimmat. Olen todella iloinen, että jatkoin jalkapallon pelaamista äidiksi tultuani. MIKSI ENSIMMÄISET JA VIIMEISET VUODET OLIVAT HAUSKIMMAT? Ensimmäisinä vuosina kaikki oli uutta, pääsin kilpailumatkoille ja koin paljon asioita ensimmäistä kertaa. Olin ajatellut lopettaa raskaaksi tultuani, mutta palasin kuitenkin vuonna 2008, ja silloin tapahtui monia hauskoja asioita. Vuonna 2009 meillä oli edessämme EM-kilpailut kotimaassa – en halunnut jättää sitä kokematta. Sen jälkeen minut haluttiin ammattilaisliigaan USA:han, ja siitä tuli kaksi lisävuotta. VOITKO KERTOA LAPSUUDESTASI? Minulla on vanhempi veli, joka pelasi jalkapalloa, ja isäni oli valmentaja. Olin aina mukana kentän laidalla, ja joskus kaivattiin pelaajaa johonkin harjoitukseen. Silloin isä pyysi minut mukaan. Lopulta pelasin veljeni joukkueessa poikien kanssa. Asuimme Kirkkonummella Helsingin ulkopuolella. Kirkkonummella oli vain yksi tyttöjen joukkue, ja tytöt olivat paljon vanhempia kuin minä. Veljeni lopettaessa isäni perusti joukkueen nuoremmille tytöille. Hän oli valmentajani noin 10 vuotta. 20 | NEWBODY KEVÄT/VÅR 2020 Hon är lärare och trebarnsmamma. Men det är inte allt. Hon har också blivit vald till Finlands främsta idrottsförebild, spelat i fotbollslands laget i 16 år och har en akademi uppkallad efter sig. Möt en av Finlands s törsta idrottsprofiler genom tiderna: Laura Österberg Kalmari. VAD ÄR DU MEST STOLT ÖVER? Att vara med och ta Finland till EM-slutspel 2005 och 2009. Jag kom med när jag var 16 år och var 31 när jag slutade. I början var det väldigt svårt, det var förlust efter förlust. Men till slut lossnade det, vi var ett gäng som taggade till, flyttade utomlands och utvecklades. Då blev även landslaget bättre. Jag är otroligt stolt över den resan vi gjorde tillsammans. Mest stolt är jag nog över att karriären blev längre än jag någonsin trott. Jag vågade ta utmaningar och kämpade vidare, trots motgångar och att motivationen inte alltid fanns där. Med facit i hand kan jag säga att mina första och sista år var de roligaste. Jag är jätteglad att jag fortsatte spela fotboll efter att jag blev mamma. ”Paras jalkapalloystäväni oli palloseinä.” ”Min bästa fotbollskompis var en plankvägg.” VARFÖR VAR DE FÖRSTA OCH SISTA ÅREN ROLIGAST? De första åren är allt nytt och man åker på cuper och upplever en massa saker för första gången. Jag hade tänkt sluta när jag blev gravid, men gjorde ändå comeback 2008, och då hände det många roliga saker, vi skulle ha hemma-EM 2009 och det ville jag inte missa. Sedan ville man ha mig till proffs ligan i USA där det blev två bonusår. KAN DU BERÄTTA OM DIN UPPVÄXT? Jag har en äldre bror som spelade fotboll och pappa var tränare. Jag var alltid med vid planen och ibland saknades det spelare till någon övning. Då ropade pappa in mig. Till slut spelade jag i min brors pojklag. Vi bodde i Kyrkslätt utanför Helsingfors och där fanns det bara ett tjejlag, och de var mycket äldre än jag. Men när min bror slutade startade pappa ett lag för yngre tjejer. Han var min tränare i 10 år ungefär.