Årsskrift 2012 1
Vad hade Bobby Jones i sin bag 1930? M I ett glas
skåp i klubbhuset på Augusta National Golf Club finns en samling klubbor som är kända som Bobby Jones ”Grand Slam Set”. Men det är något konstigt med dessa klubbor. Deras spelegenskaper spretar åt alla möjliga håll. OWE WERNER har granskat källorna och jämfört med sin egen erfarenhet av arbete med hickoryklubbor. Han tror att Bobby Jones spelklubbor finns någon annanstans – i värsta fall på botten av en sjö. ånga känner till att Bobby Jones kallade sin driver Jeannie Deans och sin putter Calamity Jane, men vilka andra klubbor han hade i bagen när han vann världens fyra viktigaste mästerskap 1930 är något av ett mysterium. I böcker och artiklar har de klubbor som finns i the Trophy Room på Augusta National Golf Club of America benämnts Jones ”Grand Slam Set”. Klubborna har vid ett par tillfällen vägts och mätts. De har dokumenterats och analyserats av flera golfhistoriker men specifikationerna överensstämmer inte alls med dem vi är vana vid. Själv är jag av en mängd orsaker tveksam till att det verkligen är spel klubborna från 1930. Jones köpte inte sina klubbor som ett färdigt set utan handplockade dem styckevis. 1927 hade han fått ihop ett set som han tyckte passade. För säkerhets skull lät han kopiera klubborna av både Tom Stewart i St. Andrews i Skottland och Victor East på Spalding i USA. Easts vetenskapliga analyser visade att Jones på ren instinkt fått ihop ett perfekt matchat set – med ett undantag, mashie-niblicken. ”I flera år har jag känt att det var något fel på den där förbaskade klubban”, sa Jones. Enbart för att kopiera Jones driver, tillverkad av skotten Jack White, gick Victor East igenom 5000 skaftämnen. Genom att testa och mäta fann han fyra ämnen som mest troligt kunde ge samma spelegenskaper som originalets skaft. De fyra ämnena slipades med mikrometerprecision ned till originalets mått. De vägdes och testades. Två hade korrekt flex och torsion och blev till skaft i Jones driverkopior. Det var noggrannhet in i minsta detalj. Långt senare, 1960, berättade Jones att han var mycket stolt över sina klubbor när han slutade tävla 1930. Från ett urval på 200 som han köpt, provat och förkastat under 15 år hade han omkring 18 klubbor på ”aktiva listan”. Järnen var handgjorda, de flesta från Tom Stewart of St. Andrews. En del hade han plockat upp som färdiga klubbor i USA medan andra specialtillverkats just för honom. Då beställdes klubbhuvudena direkt från Stewart. Närhelst Jones var i St. Andrews besökte han Stewart för att se till att 29 ▼