Årsskrift 2012 1
klubbhuvudena färdigställdes i hans smak. När Jon
es kom hem valde han ett skaftämne som pron på hemma - klubben East Lake fick hyvla, slipa, passa, montera, färga, lacka och greppa tills känslan blev helt korrekt. Det tog flera dagar att testa och justera en klubba. S Jane I och nio järnklubbor – fem Tom Stewart, två Spalding, en George Nicoll mashie-niblick och en Hendry & Bishop niblick. Dessa klubbor har alltså beskrivits som Jones ”Grand Slam Set” men det ser med mina ögon inte så ut. Flera av klubborna har nedslipade vaga stämplar och niblicken har en stor klump bly på baksidan. Augusta National Golf Club bildades 1931 men Jones skänkte återstoden av sina klubbor till klubben först 1948. Innan dess fick R&A drivern, USGA fick Calamity Jane II, ett museum fick brassien och han gav också bort klubbor till sina vänner. Frågan är om Jones efter arton år och ett världskrig ens hade kvar några av de klubbor han spelade med 1930. Jones hade som tidigare nämnts ett etet på Augusta består av två träklubbor, en Frank Ball spoon, en Victor East spoon, Calamity 1 perfekt matchat set redan 1927 men Augustas ”Grand Slam Set” är allt annat än perfekt matchat med avseende på svingvikter, skaftlängder och klubbmakare. Svingvikt som mått uppfanns omkring 1930 av Robert Adams. Ett modernt herrset ligger runt D-1, ett damset runt C-5. Som referens har jag sedan 2004 mätt upp ett par tusen hickory - klubbor varav flera hundra Tom Stewart järnklubbor där medianvärdet är D-1. Klubborna i Augustas ”Grand Slam Set” går däremot från B-8 till D-2. De är i runda tal ½-1 tum kortare än medianvärdena i mina klubbmätningar, vilket också har betydelse. Det längsta järnet (en ovanlig 1½ iron) har normal längd medan mashie-niblicken märkligt nog är två tum kort. Med normala längder skulle klubborna i ”The Grand Slam Set” också ha normala svingvikter, men med två undantag: spade mashien och 30 niblicken är båda lättare än normalt. Jag vet inte om eller varför Jones skulle ha haft kortare och lättare klubbor än normalt. I så fall möjligen för att han inte var så lång och därför att han hade ett löst grepp. För mig ter det sig förvånande att Jones (som hade tillgång till en mängd nya klubbor) 1930 skulle ha spelat med modifierade järnklubbor från fyra olika clubmakers vars längd och vikt i så många fall avviker från standard. Är detta ett perfekt matchat set, i så fall på vilket sätt? Min hypotes är i stället att det är klubbor som Jones köpt, provat, kanske justerat och till sist förkastat. riumfen i US Amateur var den sista i Bobby Jones Grand Slam. Bara ett halvår senare, 1931, spelade han in en serie instruktionsfilmer med skinande blanka Tom Stewart-klubbor. I avsnittet om att chippa berättar han om sin mashie iron, den klubba han använde när han slog det vinnande slag i The Open 1926. Just den klubban hänger förvisso på väggen i Royal Lytham & St Annes klubbhus, men han hade alltså en likadan klubba i bagen 1931. Men den klubban saknas i Augustas ”Grand Slam Set”. T ▼