Forskningssupplement 42 1
3 Den åttonde uppföljningsstudien är godkänd av e
tikprövningsnämnden i Lund, Dnr 2015/144. vuxen ålder. I 35–39-årsåldern intervjuades 20 av 26, vanligen i sitt eget hem men i två fall var det telefonintervju. De sex som utgjorde bortfall i den sista uppföljningsomgången har markerats med parentes i tabellerna över placeringshistoria. Tre av dem hade aldrig återkommit i samhällsvård efter den tidiga barnhemsvistelsen (tabell 1). Det högre bortfallet här kan (gissningsvis) förklaras med att deras erfarenhet av samhällsvård inskränkte sig till några månader på barnhemmet i tidig barndom. De andra tre, som utgjorde bortfall, var fördelade på dem som också hade erfarenheter av familjehemsplaceringar (tabellerna 2-4). Det går inte att anta någon systematisk snedhet i bortfallet om jag t.ex. ser till att de i 20–25-årsåldern fördelade sig på kategorierna ”unga vuxna med god social anpassning och välbefinnande”, ”unga vuxna med brister i social anpassning och välbefinnande” och ”unga vuxna med påtagliga svårigheter i social anpassning, inklusive missbruk och kriminalitet” (Andersson, 2005). Om jag räknar svarsfrekvens i procent utgör den i den åttonde uppföljningsstudien 77 procent av alla (20 av 26) men 85 procent (17 av 20) av dem som har familjehemserfarenheter i tillägg till den tidiga barnhemsvistelsen.3 Liksom de två föregående vuxenintervjuerna var den sista intervjuomgången upplagd så att den började med nu-situationen, följdes av frågor om åren som gått sedan senaste intervjutillfället och slutade med tillbakablickar på barndomen. Intervjun var öppen men tematiserad. Det som är aktuellt i denna artikel är frågor om nu-situationen. Här fanns frågor om den sociala situationen i termer av arbete, försörjning, bostad, egen aktuell familjesituation samt aktuella myndighetskontakter (socialtjänst, rättsväsendet eller annat). Andra teman var hälsa, välbefinnande och relation till andra. Det var frågor som handlade om fysisk och psykisk hälsa; om barnen; om relationen till sambo, man/hustru. Frågor om relationen till föräldrar och syskon ställdes också men ges ingen plats i denna artikel (se Andersson, 2017). Intervjuaren var densamma som de träffat vid de fyra senaste uppföljningsomgångarna – och som arbetade på barnhemmet när de var små barn där – vilket med all sannolikhet ökade förtroendet, viljan att medverka och tillförlitligheten i intervjupersonernas utsagor. ”Ingen kan hjälpa alla - men alla kan hjälpa någon!” Välkommen till Hammarby Familjebehandling! Vi är ett HVB-hem i västra Gästrikland som tar emot familjer med anknytning och missbruksproblematik. Både par och ensamstående med barn eller gravida är välkomna. Våra behandlingsmetoder är evidensbaserade, KBT och MBT med miljöterapeutiska inslag. Hos oss får alla familjemedlemmar individuell behandling och stöttning. Vi ser familjen som ett system där alla påverkar varandra, därför arbetar vi nära familjen för en varaktig förändring. Förändringsarbetet har alltid sin utgångspunkt i barnets behov. Under behandlingstiden bor familjerna i egna lägenheter. Alla barn mellan 1 och 6 år går i vår egna barnverksamhet och skolbarnen går i Hammarby skola. Som vuxen har vi arbetsträning 4 till 6 timmar om dagen. På fritiden kan man bl.a. spela biljard, pingis, måla/pyssla, fiska bada m.m. Givetvis har vi personal dygnet runt. medlem i Välkommen till oss! www.hammarbyfamiljebehandling.se • 0290-337 70 • Jour 070-285 71 38 8 socionomen 6.2017 www.irisuc.se 0200 21 77 00 Ett Iris – flera vägar / Vi möter varje individ med rätt insats.