Nöjesnytt Växjö 1
MÅNADENS PROFIL ANNA SJÖDAHL Text: Ola Karlsson F
oto: Martina Wärenfeldt/MStudio Det är rent okristligt tidigt för en stackars Nöjesnyttsreporter – klockan 8 på morgonen – men Anna Sjödahl är redan ett under av energi och idel glada leenden. Hon berättar glatt om trafikproblemen som brukar uppstå när hon ska ta sig in till Växjö från hemmet i Rinkaby, samtidigt som hon skriver ut papper och kilar iväg för att hämta kaffe, som jag tacksamt tar emot. Till sist slår hon sig ner i en av de bekväma fåtöljer som pryder hennes kontor på Residenset och plirar nyfiket på mig. Sist jag träffade Anna var i samband med hennes roll som projektledare när Växjö var med och arrangerade EM i fotboll för damer 2013, en roll hon hamnade i lite av en slump. –Jag jobbade på näringslivskontoret på kommunen vid tidpunkten och satt med i arbetsgruppen för EM-arrangemanget. När man senare stod inför att rekrytera en projektledare på plats kände jag att det var en perfekt utmaning för mig med min bakgrund i och intresse för idrotten, så jag sökte och fick jobbet. Det är nog det roligaste jag gjort hittills i mitt yrkesliv. Efter EM-äventyret stannade Anna kvar i Residenset och började jobba för Växjö & Co, där man såg potentialen i att ha någon som ägnade tid åt att sälja in Växjö som idrottstad. Anna är passande nog mer eller mindre född in i idrotten, tack vare ett stort intresse och engagemang hemifrån. –Jag har alltid hållit på med sport i en eller annan form, men i ungdomen var det mest längdskidåkning och fotboll som gällde. Längdskidorna lade jag på hyllan i slutet av högstadiet någon gång, mest för att det var så dåliga vintrar i Småland. Vi brukade åka till Dalarna varannan helg för att tävla och jag fattar inte hur mina föräldrar orkade. Därför är jag tacksam för att mina barn fastnat för fotboll och innebandy (skratt). Det var ingen utstakad bana för mig att jag skulle börja jobba med idrott, utan en slump när jag började jobba med EM. Det var ett lyckoskott. Att sälja Växjö har varit en rolig utmaning på många sätt, menar Anna, men det är förmågan att söka och anta utmaning som är ett av hennes starkaste karaktärdsdrag. Och nu väntar alltså en annan utmaning runt hörnet, den som VD för Destination Småland. Anna ler när ämnet kommer på tal. “DET ÄR INTE SÅ ATT JAG GÅR OCH KLURAR PÅ VAD JAG SKA GÖRA HÄRNÄST ELLER PLANERAR NÄSTA STEG I MITT LIV. JAG HAR NOG BARA ETT GANSKA ÖPPET SINNE OCH JAG TAR DEFINITIVT TILLFÄLLET NÄR DET BJUDS”. Precis så var det med jobbet på Destination Småland. Det är en ganska rolig övergång att göra; jag lämnar ett fantastiskt roligt jobb för ett jobb där jag fortfarande får ha med besöksnäring att göra, men nu i en roll där jag får jobba med ett större område. Vi jobbar under varumärket Småland tillsammans med våra kollegor i Kalmar och Jönköpings län för att marknadsföra våra besöksnäringsaktörer på den nationella och internationella marknaden. Vi har också ansvar för att hjälpa företagen i vår del av Småland att ta nästa steg och utvecklas, för att i förlängningen locka fler besökare till vår region. Det känns väldigt kul att gå in i ett sammanhang där man känner att man tillsammans kan göra bättre saker. Småland är ju ett starkt varumärke som vi ska fortsätta att fylla med innehåll och ge våra besökare en känsla för, att det är mer än bara en geografisk plats. Destination Småland är ett relativt litet företag, men i rollen som VD ser Anna fram emot att kunna jobba med de lite större penseldragen, som hon kallar det, samtidigt som hon understryker att man för att kunna göra det också måste vara operativ och vara ute hos företagen, där det händer. ”DET BLIR JU INGEN DRAMATISK FLYTT, JAG JOBBAR JU TILL OCH MED I SAMMA HUS OCH HAR SAMMA FIKARUM SOM NU.” Det är ett naturligt nästa steg för mig i ett område som jag är bekant med. Anna Sjödahl ler igen. Det gör hon ofta. Hon är en oerhört lättpratad och trevlig person, som känns så där naturligt social på ett sätt som är lätt att avunda. Vi småpratar lite allmänt om hennes och familjens fjällresa veckan innan, om hur hon fick i 30-årspresent av sin mamma att åka Tjejvasan och hur hon trots sin vilja att anta utmaningar inte kan tänka sig att åka det stora Vasaloppet, att nio mil är för mycket. Annas syn på utmaningar är att göra grejer så bra man kan, men också att förbereda sig på bästa sätt. Jag blir nyfiken på hur hon menar lite närmare och Anna tvekar någon sekund innan hon svarar. –Om vi tar skidåkning eller löpning som exempel: en mil är inom räckhåll för mig, det vet jag att jag klarar. Två mil också. Men jag känner mig inte motiverad att ta mig en utmaning som Vasaloppet eller ett marathon eftersom jag inte just nu i livet vill prioritera den tid det tar att förbereda sig för såna lopp. Sen har jag i och för sig varit och kollat på Iron Man några gånger och det jag faktiskt kan längta efter är den där känslan när man går i mål. Det är ett så konkret sätt att visa att man klarat något Resultatorienteringen sitter djupt hos Anna. Hon vill uppnå resultat, säger hon. Ska hon springa Växjöloppet ska hon inte bara göra det för att det är roligt, då ska hon springa på en tid runt 50. Då finns det ett tydligt mål och om hon vet med sig att hon inte klarar det väntar hon hellre och tar det senare, när hon förberett sig. Anna skrattar igen. ”ETT DRAG I MIG ÄR ATT JAG ALLTID UNDRAR HUR BRA JAG KAN GÖRA NÅGOT. DET ÄR PÅ GOTT OCH ONT, MEN TÄVLINGSINSTINKTEN FINNS DÄR OAVSETT.”