Nordens Tidning 1
Sällan har väl en konstnär blivit så missförstådd
som när Willy Gordons skulpturgrupp Möte sattes upp på Östermalmstorg i Stockholm på 1980-talet. Vän av ordning ansåg att den var oanständig och förnedrande för kvinnan. Gordon själv förklarade att meningen med gruppen var att den var tänkt som en hyllning till mannens kroppsarbete och till kvinnan på väg upp ur sitt underläge. På den här bilden har naturen själv givit vän av ordning en känga genom att låta en snöflik göra mannens penis extra tydlig. STOCKHOLM Ett mänskligt Möte på torget inget för moralens väktare Fan må vara teaterdirektör! Det är den välkända repliken i ett skådespel av August Blanche. Detsamma kan ibland sägas om konstnärer. P å Östermalmstorg i Stockholm finns ett bra exempel på att uttrycket verkligen även kan användas inom konsten. Sällan har väl en konstnär blivit så missförstådd som Willy Gordon när hans skulpturgrupp Möte på 1980-talet sattes upp på detta torg, strax intill Saluhallen. Den är ett kraftfullt uttryck för människors möte, besläktad med Henry Moores stora verk. SKULPTUREN som är gjuten i brons visar en man som bär ett köttstycke på sin ena axel. Intill honom halvligger en kvinna. Oanständigt! Fult! Förnedrande för kvinnan! Det som främst utlöste protesterna var nog att man tydligt ser den nakne mannens penis. Jag vet inte hur Gordons spontana reaktion var, men han förklarade att angreppen byggde på ett totalt missförstånd. Han ville med sin skulpturgrupp visa solidariteten mellan mannen och kvinnan, en hyllning till den kroppsarbetande mannen och till kvinnan som är på väg att resa sig ur sitt underläge. Tillsammans ska de dela bördorna. Kanske kunde kritikerna delvis acceptera detta, om det inte varit för mannens penis. Den framstår på skulpturen i helt naturlig form! Moralens väktare slog därför till en dag 2006. Penisen sågades helt enkelt av, manslemmen var försvunnen. Och det var inte första gången som detta Möte stympades. Några år tidigare hade två män försökt såga av lemmen, men de upptäcktes innan de hann fullborda kastreringen. EFTER DEN LYCKADE avsågningen försågs mannen med en ny penis, nu armerad så att den ska vara svårare att avlägsna. Det finns dessutom en reservpenis, i händelse av ett nytt försök. Efter detta har den förargelseväckande manslemmen fått stå i fred; däremot har skulpturgruppen utsatts för klotter. Numera tycks Möte vara en accepterad del av torget och gruppen lär vara en omtyckt tummelplats för områdets barn. I detta får nog även moralens väktare foga sig. Men protesterna mot Möte visar att konflikten mellan konst och påstådd moral aldrig upphör. Speciellt skulpturer i offentlig miljö blir ofta föremål för kritik. I Stockholm finns flera exempel. Till exempel Ortweds Wallenbergmonument på Nybroplan och Milles flygarmonument på Karlaplan (ser ut som en nazistörn). WILLY GORDON dog för tio år sedan, 85 år gammal. Han var av judisk börd, född i Litauen. Föräldrarna flyttade till Sverige då han var sju år gammal. Pappan var kantor i mosaiska församlingen i Malmö. Gordons skulpturer, ofta i stort format, finns runt om i den offentliga miljön i Sverige. Möte på Östermalmstorg är väl hans mest kända, men han har även gjort skulpturer av bl a Olof Palme, Evert Taube, Jussi Björling och andra kända svenskar liksom flera verk med judiska motiv. I början av 1990-talet vann han tillsammans med en ung svensk arkitekt (även hon av judisk börd) en tävling om utformningen av en minnesplats för de judar som levde i Vilnius och som mördades under Andra världskriget. I Vilnius fanns ett rikt judiskt kulturliv; staden kallades för Litauens Jerusalem. Någon minnesplats efter Gordons idéer finns ännu inte i Vilnius. Judarnas svarta öde i Litauen är ett ömtåligt kapitel. nordens tidning nr 2 | 2013 13 >