STT 1
28 STT Vecka 39 onsdag 24 september 2014 ULRICEHA
MNS BYGDEN Från Kärlingesund till Marbäck MARBÄCK Konstnären Sigrid Hansson är ett färgstarkt tillskott i Föreningen konstliv Sjuhärad och förra helgen deltog hon i Konstrundan Sjuhärad. För två år sedan lämnade Sigrid och hennes sambo, båtbyggaren och jazzmusikern Mats Bengtsson, sitt livsverk på Kärlingesunds gård. Platsen i Bohuslän, där de med stort arbete, fantasi och kärlek, skapade sin kursgård för bildkonst, litteratur, dans och musik, men som också var vandrarhem och konferenslokal. – Men vi blev ju äldre och det var bara att inse att man inte kan hålla igång en så omfattande verksamhet hur länge som helst, säger Sigrid och berättar om hur de hittade sitt hus i Marbäck. – Huset var lagom stort med en fantastisk ateljé på andra våningen och en plan trädgård där det fungerar med en robotgräsklippare. Men flytten tog på krafterna. Sigrid både suckar och skrattar när hon tänker på det. – Att avveckla och flytta så mycket var ett jättejobb och när vi väl var här gick vi i ide. Det är först nu vi börjar vakna till igen. I Sigrids konstnärliga gärning finns både måleri, skulptur och textil. – Under en period blev jag känslig för oljefärger och då blev det textil istället. När vi flyttade till Kärlingesund behövdes skulpturer till trädgården och då började jag arbeta med betong. Hästen är ett återkommande motiv i Sigrids målningar. – Hästen får mig att blomma ut i färg, jag tror det är farten och kraften som påverkar mig. Men även i mina porträttmålningar blir det starka färger, när jag försöker hitta människan under skinnet. I det textila däremot, förklarar Sigrid, blir uttrycket ett annat. – I textilen och även i betongen är arbetssättet rent tekniskt ett annat, lugnare och mera vila. Men även om Sigrid och Mats tycker att de landat i sin nya miljö och att flytten känns helt rätt, finns det en önskan kvar. – Jag skulle så väldigt gärna vilja ta hit mina skulpturer, som står kvar på Kärlingesunds gård, men vi vet varken om vi har råd eller hur det skulle gå till. Det är stora och tunga pjäser, men det vore underbart att få ha dem i trädgården här. ANN-LOUISE KJELLNER redaktion@stthuset.com Sigrid Hansson i sin ateljé i Marbäck. FOTO: VIAVINGA Vänortsbesök som berikar ULRICEHAMN Hur skall ett vänortsbesök se ut? Det allmänna svaret är: ”Så att alla trivs”. Kanske räcker det. Möten med nordiska vänner brukar alltid bli bra. Ändå vet alla som varit med att det ligger en mängd arbete bakom för att få allt att fungera. Det gjorde det verkligen då lokalavdelningen Ulricehamn-Tranemo den 8 till 10 augusti tog emot vänortsvänner från Kerteminde på Fyn och från Övre Eiker nära Drammen. Huvudtemat var hantverk och industri i dåtid och nutid. Men även de ”andliga värdena” i vid betydelse uppmärksammades genom kyrkvisning, presentation av insatser för personer med också ett antal hemstickare. Dessa är sedan länge försvunna. Senare tömdes även föreVi fick där se att ett trendbrott pågår. ROLF ENANDER funktionsnedsättning och avslutning i en lokal ”folkrörelseborg”. Sjuhärads bygdens industrialisering började som förlagsverksamhet, det vill säga arbetsuppgifter portionerades ut till stugorna, där raska händer bearbetade ämnena t.ex. textilprodukter. Förläggaren avlönade hemarbetarna och försåg dem med material och stod för försäljningen. En sådan gård står närmast intakt i Tranemo. Med pietet har Ragnhild Haraldsson och Per Johan Sigman bevarat den ”Molanderska” förläggargården genom att bebo den. Även Gällstadsföretaget Ivanhoe hade under 1940och 50-talet vid sidan av den industriella inriktningen tagets lokaler i många år på både stickare och maskiner. Vi fick där se att ett trendbrott pågår. Nya helautomatiska maskiner, med programmerare, designer och stickande personal har återvänt till Gällstad. Familjeanda, lokal kompetens, trohet mot bygden, förmåga till snabba omställningar och förändrat kostnadsläge är bidragande orsaker. Ett hantverk som kom till bygden under 1700-talet, och som genom en serie lyckliga omständigheter utvecklat sig till näringsgrenens kvarvarande enda storindustri i landet, är glasblåsning. Bra sand, stora skogar och tillräckligt kapital fick från början i gång verksamheten. Glasets Hus i Limmared speglar alla epoker: nyttoglas och konstglas till dagens emballageglas. Det gamla hantverket har fått en fristad mycket tack vare eldsjälen Einar Ödman. Han är nu över nittio år, och på ett gripande sätt berättade han, hur han lyckats samla klenoderna. Genom sin vänskap med de stora glaskonstnärerna Bertil Vallien, Ulrica Hydman – Vallien och Kjell Engman fick han dem att göra sommarens förnämGoda grannar. Vänskapligt och trevligt blev det när Föreningen Norden arrangerade vänortsbesök i såväl Ulricehamn som i Tranemo. FOTO: JAN SÖRENSEN liga utställning i Glasets Hus. Nordengästerna fick också se en av bygdens specialitéer, bleckslageriet, först i Gällstads hembygdsgård. Där berättade Kenneth Olsson, och han visade senare, hur man i Björkhamra bleckslageri, idag Marbäcks hembygdsmuseum, lyckats rädda John Josefssons intakta bleckslageriverkstad, unik i sitt slag. Just bleckknallarna nådde utanför landets gränser med sina alster. Men, inte heller detta hantverk hade sin upprinnelse i socknarna sydost om Ulricehamn utan hade tysk inspiration. Att våldsamma händelser långt från Sverige gjort att människor flytt till Sverige började inte med det andra världskriget. Familjen Langlet är ett exempel. Fördrivna från Frankrike som hugenotter på 1600-talet kom Langlets till Borås som färgare. En sentida ättling, Emil Langlet, blev arkitekten till Tranemo sexkantiga centralkyrka. Dess medarbetare Tora Widfeldt guidade oss runt i kyrkan, som genomgått flera ombyggnader. Som kuriosum kan nämnas att Langlet redan som ung arkitekt dristade sig att sända in ett förslag till ritning av Stortinget i Oslo, vilket gick segrande igenom. Det som slår en deltagare från värdföreningen är att två kommuner kan ha så många institutioner, företag och verksamheter, som även den som bor där inte har sett eller känner till. Ett vänortsbesök blir därför också en ny erfarenhet för värdarna. Minnesvärd är bl.a. entusiasmen i bildsviten av gruppen ”Alla kan - show”, personer med funktionsnedsättning och deras ledare Britt Hedlund Norström. Tranemos nytillträdde komminister Lars-Olle Svensson förgyllde med bravur, i ord och ton, vår afton i Tranemo. Både gäster och värdar trivdes med att ta del av bygdens historia och nutid, kultur och levnadsvillkor. Ändå kvarstår de nära möten, som uppstår i den nordiska samvaron gäster och värdar emellan i hemmen, som vänortsmötenas kärna. Inskickat av ROLF ENANDER OCH ROLF SJÖLIN