Aktuella Byggen 1
AKUSTIK säger Simon Edwinsson. LN Akustikmiljös u
ppgift var då att ta fram en vägg som kunde möjliggöra detta. Det var inte helt enkelt då till exempel inspelningsmikrofoner kan snappa upp de lågfrekventa ljud som det mänskliga örat inte hör. – Sedan när man drar in mickarnas ljud i mixen och lägger på en kompressor, vilket gör att man höjer låga nivåer och trycker ned höga vilket leder till att det blir hörbart. Vi var tvungna att överdimensionera, det blev den mest brutala vägg som vi någonsin har konstruerat, säger Simon Edwinsson. Väggen blev ungefär en meter tjock och har på båda sidor sju lager tunggips och sedan massor av isolering emellan. – De andra väggarna är förstås också tjocka men de har tre lager tunggips på båda sidor och mycket mindre isolering. Det ska bli spännande att se hur det där fungerar. Vi har gjort mätningar och de uppfyller kraven och gör det med stor marginal också. Vi har till och med 10 decibel tillgodo mot kravet, säger Simon Edwinsson. Kontrollrum 5.1. Vertikala paneler är diffusorer “AD 40” från Svanå Miljöteknik. Ribbor i tak för diffusion. Foto: Ismail Malikov måste täppas igen. Det täpps igen med ”avloppsfog” som är som modellera. Man har också mätt så kallade stegljud. – Som musiker kan man vara väldigt känslig. Minsta lilla ljud utifrån kan få folk att tappa koncentrationen. Man vill vara helt isolerad, inte höra vad som spelas i rummen intill, inte höra de som går utanför och inte heller höra trafiken, säger Simon Edwinsson. Just trafiken utanför skolan är något som de inblandade visste från början kunde bli en av de större utmaningarna. Kungliga Musikhögskolan ligger vid korsningen Lidingövägen/Valhallavägen och är väldigt utsatt för trafikbuller. Lösningen har varit att sätta in dubbla glas i alla fönster. Först det vanliga isolerglaset som ligger ytterst för att få rätt klimat och utöver det har man satt in ett pansarglas som sitter på insidan. De två i kombination möjliggör en utsläckning av trafikbullret totalt. – När vi försökte mäta på bullret var det så lågt så det gick inte ens att mäta. Då var det så att vi mätte våra egna hjärtslag, säger Simon Edwinsson. Svårt att bedöma efter efterklangstid Utöver de krav som går att mäta finns också rent upplevelsemässiga krav som är svårmätbara med några parametrar. Trafikbuller till exempel är rätt enkelt att mäta då det är en decibelnivå som det ska förhållas till men när det gäller upplevd rumsakustisk, så kan det kan bli knepigt. Det man försöker mäta är den så kallade klangbilden i ett rum, den som handlar om hur själva klangen i ett rum svarar medan man pratar eller spelar i det. Den vanligaste parametern för det är efterklangstid. Efterklangstiden beskriver hur lång tid det tar för ljudet att klinga av i ett rum. Problemet är att det har visat sig att efterklangstiden inte alltid klaffar med lyssnarupplevelsen. – Så ibland kan man tycka att ett rum låter klangrikt och ger bra stöd men så samtidigt sänder den uppmätta efterklangstiden signaler om att det är precis tvärtom. Så det finns inget tydligt samspel där alla gånger, säger Simon Edwinsson. Det som gäller för att hitta en bra balans handlar inte bara om att ha en lång eller kort efterklangstid. Utan det handlar framförallt om att ge ett bra reflexmönster i rummet. Det mänskliga örat är beroende av att reflexer faller inom ett visst tidsfönster. – Så när jag pratar med dig direkt då hör du dels det direkta ljudet som går från mina läppar till dina öron. Men så får du också ett reflexmönster ifrån väggar, ifrån bordet, ifrån taket, säger Simon Edwinsson. De reflexerna ska falla in inom ett visst tidsfönster som sträcker sig ungefär upp till 80 millisekunder när det handlar om musik. Men detta är svårt att mäta och det finns inga enkla metoder för att utvärdera det så testerna har handlat mycket om lyssning. Musikhögskolan har själva varit där och provspelat i flera rum för att göra sin bedömning om rummet låter bra eller inte. Utifrån det har LN Akustikmiljö själva gått runt och lyssnat att det är samma klangbild i de övriga rummen. – Det handlar om att man ska utvärdera och se ”här har vi satt in den här mängden diffusorer, absorbenter, och reflektorer”. Det är de tre som ska samverka för att ge en behaglig klangbild, säger Simon Edwinsson. Utmaning med den stora inspelningsstudion En annan utmaning som var särskild tuff var att Kungliga Musikhögskolans stora inspelningsstudio på ritningen hamnade bredvid slagverkssalen. – Rummet som kräver störst tystnad och störfrihet utav alla hamnade bredvid det rum som bullrar mest, Stort ansvar gentemot Kungliga Musikhögskolan För LN Akustikmiljö och Akademiska Hus har det varit viktigt att leverera till Kungliga Musikhögskolan med tanke på de speciella krav som verksamheten kräver. –Det har varit vårat mål hela tiden. Ambitionen har varit ett långsiktigt mål där skolan ska stå i 200 år. Det är ovanligt med tanke på att kontor och andra flexibla byggnaders akustiska egenskaper kanske rivs efter fem år, säger Simon Edwinsson. Simon Edwinsson och LN Akustikmiljö vill också understryka att akustik är något som inte enbart kan kravställas med siffervärden, utan det är andra faktorer som också måste beaktas. Och det är något som gäller särskilt för Kungliga Musikhögskolan. –Den subjektiva upplevelsen måste vara i centrum. Man kan inte enbart peka på siffervärden. Det är väl det budskap som vi vill trycka på. Och det gäller all annan akustik också. Där känner vi att vi är starka, säger Simon Edwinsson. n Produktionsstudio. De guldiga kvadraterna är diffusor “Golden Horn” från Svanå Miljöteknik De vertikala panelerna är diffusorer “AD 40” och är också från Svanå Miljöteknik. Ribbor i tak för diffusion. Foto: Ismail Malikov AKTUELLA BYGGEN NR 4 • 2016 115