NG Malmö 1
– Ett barn. Jag talar med ett barn. Är det barnet
du själv? – Ja, jag antar det. Ja. Det är samma trösterika och ömsinta tonfall i You’ll Never Walk Alone. – Just det. Det var så jag tänkte när jag spelade in. Jag hade med mig bilder in i studion, för att få mig att fokusera rätt. Bilder på mig själv, när jag var barn. Jag hade med olika saker för varje låt, ett foto, ett klädesplagg. Något som skulle påminna mig om vad jag försökte komma över, eller vem jag sjöng för. Vad hade du med dig för din tolkning av Squeeze-låten Labelled with Love? – Jag hade inte med mig kokain, det är ett som är säkert. Det hade jag lämnat bakom mig. Jag vet inte om jag behövde något för att berätta om mitt missbruk i just den. Det var enkelt för mig att föreställa mig hur mitt ansikte såg ut under de åren, när jag tittade mig i spegeln och blev skräckslagen över mitt utseende. Jag kan minnas det till och med nu. INNAN MY BEAUTY hade Kevin Rowland prövat andra vägar för att ta sig ur det missbruket. Under en period gick han till exempel med i en religiös kult. – Det var en lättnad från vad jag hade hållit på med – att ta kokain, att förlora mitt hem, Jag hade så stora behov, jag var verkligen i trubbel. Jag var verkligen helt vilse när jag stötte ihop med den sekten, och under de nio månader jag stannade hos dem mådde jag bra. De var rena, med skinande ansikten, klädda i vitt och med celibat som livsval. Själv kände jag mig så smutsig på insidan, så jag antar att det faktiskt hjälpte mig att komma i kontakt med dem. De sa att världen skulle gå under inom ett par år, och att jag behövde ta tag i mitt liv. Men… till slut förstod jag att de inte kunde lösa mina problem, och jag kunde inte leva upp till det som de förväntade sig av mig. Jag gav ett löfte om celibat, men jag kunde inte leva upp till det. PÅ DEN NYA återutgåvan av My Beauty finns äntligen den tolkning av Bruce Springsteens Thunder Road som abrupt lyftes bort precis innan skivan släpptes 1999. – När jag bestämde mig för att göra den, ett år innan skivan skulle släppas, gjorde jag en demo med mina textförändringar för att skicka till Bruce Springsteen för godkännande. Ändrar man något enstaka ord behövs inget sådant tillstånd, men om man som jag skriver om texter så krävs det. Jag har stor respekt för sången i original, men jag ville göra min egen version av den, och om den ska bli sann och äkta för mig var jag tvungen att ändra texten. Så jag bad mitt skivbolag ta kontakt med hans för att låta honom höra, och sedan glömde jag bort saken. – Men när det började bli dags kom jag på det och frågade om vi hade fått svar, och då svarade mitt skivbolag att ”oj, sorry, vi glömde posta det”. Då blev det bråttom, och istället för min inspelning skickades ett fax med enbart texten, och vi behövde 52 NÖJESGUIDEN | NR 11, 2020 svar inom 24 timmar. Naturligtvis sa de nej. De säger alltid nej. Jag hade också sagt nej om någon kom och ville ändra mina texter utan att förklara varför. – Men den här gången, 20 år senare, gjorde jag om det. Jag skickade min inspelning av Thunder Road till Bruce Springsteen, och skrev ett brev där jag förklarade varför jag ville göra den så. Några veckor senare fick vi hans godkännande. Inga problem alls. Så de där skriverierna för tjugo år sedan om att Bruce Springsteen inte gillade den och sa nej, de stämmer inte. DET VAR INTE den enda myten om My Beauty som fått fäste. – Det känns lite konstigt. När vi började prata mindes jag inget av det, men medan vi pratar kommer det tillbaka. Det känns faktiskt lite trösterikt, jag har velat tala om det, och försöka peta hål på en del av myterna. Jag har velat ställa tillrätta, så att folk lyssnar på skivan den här gången. I Sverige var väl folk ändå lite mer öppensinnade? Det skrevs gott om positiva recensioner här iallafall, bland annat i Nöjesguiden. – Wow. Wow. Helt olikt vad som hände i Storbritannien. EN AV MYTERNA är att skivan sålde i totalt 200 exemplar när den först släpptes. – Men det var nog 20 000, enligt Alan McGee på skivbolaget. Om det hade varit 200 hade kanske ingen vågat satsa på en återutgåva. – Det är sant. Och nu verkar återutgåvan vara slutsåld. DE FEMININA SIDOR som Kevin Rowland hade velat utforska hos sig själv blev snabbt undanträngda igen. – Jag tappade kontakten med den sidan hos mig själv efter My Beauty, som en följd av reaktionerna. Det var så många människor som sa att jag var galen, så jag började tro dem. Jag odlade skägg och började gå i denim och tunga boots. Jag förstod inte då att det var en reaktion på det som hände, men det var nog vad det var. FÖRST NU, TJUGO år senare, konstaterar Kevin Rowland att han har nyligen börjat kunnat knyta an till sin feminina sida igen. – Jag vet inte vad som hänt. Jag har börjat med tao – en uråldrig kinesisk tradition – sedan två år, och med utgångspunkt i det har jag blivit nyfiken på min femininitet igen. Vi har just tagit nya sådana bilder, faktiskt, som kan ta fram sådana dimensioner mer. I DEN NYGJORDA videon till Rag Doll är den unga pojken som iklädd elegant svart klänning mimar till texten ingen mindre än Kevin Rowlands eget barnbarn Roo. Du måste vara stolt! – Väldigt! Han har klätt sig så sedan han var 12 eller 13. Det är inte en så stor sak längre. Förändringen är massiv. Återutgåvan av My Beauty (Cherry Red/Border) finns ute nu, men det är bråttom innan alla exemplar har gått. Missa inte den skönheten.