Nöjesnytt Kristianstad 1
Trakterna kring Capo Vaticano strax söder om Trop
ea anses vara en av Italiens vackraste kuststräckor. kalabrien ITALIENSKA STÖVELNS FÖRSUMMADE TÅ Ljuvliga, men förbisedda Kalabrien är en närmast tropisk del av Italien, där banan och chili hör till de vanligaste odlingsväxterna. Den gröna tåspetsen på den italienska stöveln välkomnar med härliga stränder, mysiga städer och ett sommarväder som varar till slutet av oktober. Solen börjar stå lägre på himlen och jag känner en längtan till det klara turkosa vattnet nedanför klippkanten. På hotell Rocca Nettuno, utanför Tropea i södra Kalabrien, tar man hissen ned till stranden där det Tyrrenska havet sträcker ut sig. Badet hägrar, men först en koffeinkick i strandbaren. - Prego, säger Alessandro, som alltid serverar välgjorda cappuccino och espresso med samma vänliga lugn varje gång vi beställer en kopp. Efter kaffet går jag ut under de höga bananplantorna. Kalabrien är en närmast tropisk del av Italien, där banan är en av de vanligaste trädgårdsväxterna, tillsammans med chili, lakritsrot och vindruvor. NATURLIG FÄSTNING Efter ett bad under eftermiddagssolen stundar en promenad bort till stadskärnan i Tropea, ofta kallad "den tyrrenska kustens pärla". Längs stranden Lido Aretusa ligger klubbar och kaféer. Många lokala familjer har samlats under sina parasoller i den mjuka sanden, ofta i stora grupper. De har allt för ett strandhäng en solig dag, inklusive omfattande luncher i kylväskorna. Ovanför parasollernas skugga reser sig den branta klintkusten lodrätt, vilket är typiskt för denna del av Kalabrien. På klippkanten breder Tropea ut sig som en fästning skapad av naturen, vilket säkert tilltalade de romerska nybyggarna som grundade staden på 200-talet före Kristus. Jag går uppför de stupande branta trapporna som leder till den äldsta delen av staden. Från en stor terrass ser man 54 | nöjesnytt – 52 – hur den närmaste av de Eoliska öarna, Stromboli, avtecknar sig med sin ständigt rykande vulkan. Samtidigt är solen på väg att landa i horisonten likt en rödorange luftballong. KALABRIENS SPECIALITETER På kvällen är gamla stan en svårslagen uppvisning i romantisk mysighet. De smala gränderna och de små torgen kantas av tavernor och barer i Lady och Lufsen-stil. På La Lamia, en aning svårfunnen kvarterskrog, finns ett enda bord kvar. Här kan jag njuta av vad lokalbefolkningen menar är traktens bästa grillade svärdfisk tillsammans med ett glas lokalt Maglioccovin. Det är för övrigt svårt att äta en hel måltid utan att stöta på Kalabriens specialiteter chili och rödlök. Servitören Luigi sträcker urskuldande ut armarna när jag berömmer honom för krogens rödlöksmarmelad. - Alla vet att rödlöken från Kalabrien är den bästa. Det är inte oss du ska berömma, det är Kalabrien, säger han. Regionen är en förbisedd del av Italien som långtifrån alla känner till. Amalfikusten och Sicilien är världsberömda resmål, men däremellan, här på tåspetsen till den italienska stöveln, ser man betydligt färre utländska besökare. Här är naturskönt, avstressande och prisvärt, och man undrar varför inte fler har hittat hit. UTOMHUSGALLERI Ett par dagar senare tar jag tåget upp till norra delen av regionen. Stränder och småorter rusar förbi utanför tågfönstret. Här sluttar kusten mer försiktigt ned i havet. I gengäld är bergen någon kilometer bakom kustlinjen desto högre och präglas av vidsträckta naturområden och orörda bergsbyar. Jag stannar till i den trevliga kustorten Diamante. Den lilla staden är inte bara känd för stränder, restauranger och fina utflyktsalternativ. De senaste åren börjar den alltmer se ut som ett regelrätt utomhusgalleri med över 300 muralmålningar, varav många är häpnadsväckande imponerande. - Det började egentligen kring år 1981. Då gjorde några lokala konstnärer målningar om stadens historia i gränderna. Sedan dess har det bara fortsatt. I dag kommer det muralmålare från hela Europa och utökar vår samling varje år, säger guiden Francesca Magurno. Vi gör en rundvandring i det lilla medeltida centrumet. På hotellet Rivera Blue, som bara ligger fem meter från stranden, odlas chili i röda och lila kulörer i trädgården. Framåt kvällen kommer de säkert att användas i rätten Pasta Diamantese, stadens kryddstarka stolthet. I TEXT & FOTO: ANDERS PIHL