STT 1
STT Vecka 47 onsdag 19 november 2014 23 VARDAGSLI
V ÄNNU MERA ELIN Förlängd självupptagenhet Jag smyger upp mobilen på bussen. Försöker se ut som om jag bara kollar in facebook samtidigt som jag diskret gör en pussmun mot skärmen och trycker på slutarknappen. I samma ögonblick som jag trycker på ”skicka” ångrar jag mig. Jag skäms över mig själv, över min fåfänga och över min brist på självrespekt. Det var väl någon gång när jag gick på högstadiet som Jag köpte den från ett slott i Skåne. GÖRAN PETERSSON INVIGNINGSTUR. Den nyrenoverade breakvagnen, dragen av fyra ståtliga frieserhästar och med Göran Petersson själv på kuskbocken. FOTO: SVEN-ERIK ÖHWALL folk började skaff a mobiltelefoner med kamera. Jag minns min första kameramobil, den var fantastisk! Två megapixel, och den både lät och såg ut som en miniatyrkamera. Jag minns att den var ny när jag var på konfi rmationsläger, och mina kompisar var förundrade, är det en mobil eller en kamera? Jag var inte riktigt säker själv faktiskt! I samma veva började folk ta bilder på sig själva och lägga ut på nätet. Gryniga bilder med dassiga färger tagna i en spegel så att ansiktet ständigt doldes av mobiltelefonen. Jag tyckte att det var ett pinsamt och konstigt beteende, och att de personer som ägnade sig åt att fota sig själva verkade vara både totalt verklighetsfrånvända och egocentrerade. Lite för nära Det dröjde dock inte många år innan de gryniga spegelbilderna ersatt es av närbilder på ansikten, tagna uppifrån. Mobiltelefontillverkarna hade hoppat på selfi e-fl ugan och satt en kamera på framsidan av mobilen så man kunde se sig själv samtidigt som man tog bilden. Spegeln var inte längre ett nödvändigt hjälpmedel. Och här någonstans förlorades även jag. Från den tiden är alla mina profi lbilder på sociala medier tagna ovanifrån och lite för nära. Problemet var ju att armarna begränsade bilden. Det gick knappt att ta bild på två stycken samtidigt, och att få med någon omgivning var helt omöjligt. Ordföranden i Vagnshistoriska sällskapet, Peter Ambjörnsson, klippte bandet und.er överinseende av Göran Petersson. FOTO: BIBBI PETERSSON Göran Petersson med några av sina andra renoverade och körklara vagnar i museet. Pampig invigning av vagnsmuseum TRANEMO Med ståtligt fyrspann och bandklippning invigde Göran Petersson i lördags sitt vagnsmuseum. Sedan Göran lät den yngre generationen ta över företaget, Tranemo rör AB, blev det äntligen tid över för det stora fritidsintresset, hästar och antika vagnar. Företagets gamla lokaler i Järpesbo, i Tranemos utkant, har röjts och gjorts iordning till museum. Där han kan visa en del av de många fi na och många gånger unika vagnar han blivit ägare till genom åren. – Totalt har jag väl mellan 40 och 50 vagnar, men det är bara ett tiotal som är tänkta för visning. Ännu så länge fi nns det sex vagnar som är renoverade och körklara. Göran berätt ar att en del vagnar har han köpt själv för att bevara, men många har han också fått . – Av personer som haft en gammal vagn ståendes och när de röjer har de frågat om inte jag kan ta hand om den. Görans intresse går tillbaka ända till barnsben. – Vi hade ju häst när jag var liten, innan traktorn tog över, och intresset har funnits där. Men det var först under värnplikten vid K1 i Stockholm, som han som vuxen fi ck närmare kontakt med hästar. – Första egna hästen skaffade jag 1968 och då var det ridning som var intresset. Efter hand svängde intresset åt att köra med vagn. En gren som Göran också framgångsrikt tävlat i under många år, med fl era både SMoch NM-titlar som resultat. Nu har han lagt tävlandet på hyllan och intresset ägnas istället åt att renovera gamla vagnar. En av dem var den break han körde med under invigningen. – Den är från 1870-talet och jag köpte den från ett slott i Skåne. Det var mycket jobb med att renovera, men roligt samtidigt. Under invigningen drogs vagnen av fyra ståtliga frieserhästar. Två av dem är Görans egna. – En kompis till mig, Håkan Blom från Eksjö, äger de andra. Vi testade att köra dem i fyrspann och de gick så fi nt att vi bestämde oss för att köra dem på invigningen. För bandklippningen svarade Peter Ambjörnsson, Karlsborg, ordförande i Vagnshistoriska sällskapet. – Det slumpade sig så väl att sällskapet hade styrelsemöte i Skillingaryd den här lördagen och det kom fl era därifrån till invigningen. Museet kommer inte att ha några fasta öppett ider, men Göran välkomnar gärna besökare. – Jag är ju nästan jämt där, men det bästa är förstås att ringa och bestämma en tid. ANN-LOUISE KJELLNER redaktion@stthuset.com Elin Larsson, krönikör i STT, är uppvuxen i Sexdrega och bor i Redslared. Här skriver hon om vardagsfunderingar ur en ung Kindsbos perspektiv. Tipsa henne gärna på elin@stthuset.com. Hon fi nns även på annumeraelin@blogspot.com. FOTO: BIBBI PETERSSON Ett sätt att kommunicera Nu för tiden är selfi es accepterade, man behöver egentligen inte dölja att man tar dem. Alla gör det, jag ser folk på stan som poserar för sig själva och mina vänner skickar bilder på sig själva till mig hela tiden. Selfi es har blivit ett sätt att kommunicera. Hur ska det sluta? En vän berätt ade hur han var på besök i Edinburgh och där noterade han en ny selfi e-variant. Folk hade fäst sina kameror och mobiler på så kallade selfi e-pinnar. Selfi epinnen löser problemet med den korta armen, och gör att bilden ser ut som om den är tagen av någon annan. Dett a är en intressant utveckling i selfi e-världen, vi behöver verkligen inte andra för att ta bilder längre. Ännu en social aktivitet har ersatt s av tekniska lösningar. Jag funderar på hur det här kommer sluta?! Kommer vi kanske börja leva våra liv helt skilda från varandra, medan vi på sociala medier konstant försöker ge sken av att vi är omgivna av människor som vill ta bilder på oss? Kommer vi glömma bort att kameran fi nns för att bevara minnen och använda den som ytt erligare en produkt som ökar vår självmedvetenhet? Kommer det fi nnas ett ”fi nger över linsen-fi lter” att lägga på bilden så att den ser ut att vara tagen av en vän med engångskamera? Jag har ingen aning, men jag kan bara konstatera att fi nns det tillräckligt många som ägnar sig åt något som ser idiotiskt ut så blir det socialt accepterat. Och det borde defi nitivt gå att utnytt ja till något mindre självupptaget än en selfi e! Den både lät och såg ut som en miniatyrkamera!