STT 1
14 STT Vecka 43 onsdag 21 oktober 2015 TRANEMO BY
GDEN TRANEMO Elias Karimi kom till Sverige för drygt två år sedan , ensam utan sin familj. Resan från Afghanistan till Sverige tog nio månader. Elias tillhör en minoritetsgrupp i Afghanistan, hazarer, som blivit förföljda i århundraden. Nu vill han berätta om varför så många pojkar kommer ensamma från Afghanistan. Elias har hittat en fr E lias Karimi, 18 år gammal, tar emot på Västergården, där fjorton ensamkommande flyktingpojkar bor. I personalens rum hittar vi en skyddad plats att sitta på, och Elias börjar berätta om sin väg till Sverige och Tranemo. Elias är lång, talar lugnt och eftertänksamt på god svenska. Han har bara varit här drygt två år men har klarat svenskundervisningen och snabbt lyckats läsa in gymnasiebehörigheten. Nu går han första året på samhällsprogrammet på Tranemo gymnasieskola. Stark drivkraft Elias har en stark vilja att komma någonstans, bli något. Han säger att han vill arbeta med något som har med politik eller samhällets styre att göra, och återkommer flera gånger till vilka möjligheter det finns i Sverige och hur mycket han tycker om landet. Redan nu sitter han i Sveriges Ensamkommandes Förenings styrelse i Göteborg. Redan nu har han talat inför en publik på tiotusentals på Götaplatsen i Göteborg, på den manifestation om flyktingsituationen som hölls 9 september. – Personalen här på Västergården berättade om föreningen och jag fick möjlighet att åka dit. Vid årsmötet kom jag med i styrelsen och blev sedan tillfrågad – Vår förfader var Djingis Khan. Dessutom är hazarerna shiamuslimer och därför utsatta i konflikten med talibanerna som är sunnimuslimer. Elias pappa, som arbetade som lärare, kom i konflikt med talibanerna om sin mark och blev hotad och försvann sedan. Om han lever idag vet familjen inte. Elias är äldst av syskonen och därför ansvarig för familjen och näste i tur att trakasseras. Därför bestämde sig hans mamma. Elias var tvungen att fly. – I Afgha nistan finns ingen lag, inga regler. De som har makt kan göra vad som helst, även döda, säger han. I Afghanistan finns ingen lag, de som har makt kan göra vad som helst. ELIAS KARIMI om att tala vid manifestationen, berättar Elias. Familjen gömmer sig Elias växte upp i Afghanistan, i staden Ghazni, lika stor som huvudstaden Kabul till ytan. Hans familj, mamma och fyra syskon, bor kvar i Afghanistan, men har fått fly och gömma sig i Kabul. De klarar sig med hjälp av en morbror till Elias, men hans dröm är att de också ska få komma till Sverige i framtiden. I Afghanistan finns fem olika folkgrupper, förklarar Elias. Själv tillhör han hazarerna, ett minoritetsfolk. De har funnits länge i Afghanistan, kom för 700800 år sedan. Kom ensam till Sverige Elias åkte bil till Pakistan och vidare till Iran med hjälp av flyktingsmugglare. Sedan har han rest med buss, bil, häst och även vandrat, via Turkiet, Grekland, Italien, Frankrike och Danmark för att så småningom komma med tåg till Sverige och Göteborg. – Från Grekland gömde jag mig i en lastbil. Nio månader var han på resande fot. Vissa delar av resan har han gjort tillsammans med andra unga pojkar, men han kom ensam till Sverige. Att det var Sverige som var målet förklarar han enkelt: – I Sverige förstår ni vad mänskliga rättigheter är. I Sverige får man gå i skola. Han visste att om han bara kom till Sverige skulle han få den hjälp han behöver. – Och det har jag fått! När man kommer som flykting till Göteborg får man först ta sig till Migrations verket i Kållered och söka asyl. Där blev Elias kvar två veckor innan han fick komma till ett boende i Örby under två månader, där han börja läsa svenska på Marks gymnasium. Västergården i Tranemo, boende för ensamkommande flyktingbarn, har sedan varit hans hem, ända tills nu. – Snart ska jag få flytta till Elias Karimi har bott på Västergården i Tranemo i drygt två år. Han tillhör minoritetsfolket hazarer, som förföljs och dödas i Afghanistan och Pakis en egen lägenhet, säger han med glädje i blicken. Kunde engelska I Afghanistan gick Elias i grundskolan. – Om barnen får gå till skola, flickor som pojkar, beror på var i landet man bor. Där talibanerna styr, där finns det inte mycket till skola, säger han. Elias hade hunnit lära sig engelska. Det har hjälpt honom mycket under flykten eftersom han inte behövde vara så beroende av flyktingsmugglare. – Jag kunde fråga människor, jag kunde själv köpa tågbiljetter. Under nio månader var han på flykt. Det är svårt att leva sig in i hur det är att som 15-åring göra en så lång resa under så osäkra förhållanden. Hur har det varit? Vad har varit svårast? Elias är fåordig. Men man förstår att det varit en hemsk resa. – Det är synd om människor som måste lämna sitt land. Det är kaos i våra hemländer, och det handlar mycket om reli gion, säger han. Elias hade pengar till mat under resan. Det var inte problemet. Det svåraste var ovissheten, att inte veta vad som skulle hända i framtiden. – Jag hade tappat hoppet om livet, säger han. Dubbel så lång tid Nu har han fått ett främlingspass och uppehållstillstånd i Sverige I Tranemo läste han först Svenska för invandrare, SFI, och var klar efter sju må