STT 1
STT Vecka 43 onsdag 21 oktober 2015 15 ristad i T
ranemo Förföljt minoritetsfolk • Hazarer är ett minoritetsfolk i huvudsak bosatt i Afghanistan, där de uppgår till omkring 20 procent av landets befolkning. Det finns även betydande grupper i Pakistan och Iran. De är huvudsakligen shia muslimer. • Hazarerna är av mongolisk härkomst, enligt en version antas att hazarerna är ättlingar till en mongolisk här som invaderade området på 1200-talet. • Hazarerna har genom århundradena varit ett utsatt folk, som man sett ner på och som utstått förföljelser. Sedan Afghanistan blev ett eget land började förföljelser och 65 procent av hazarerna utrotades för cirka 100-150 år sedan. • Hazarer dödas både på grund av sitt etniska ursprung och sin religionstillhörighet. Talibanerna ansåg folkgruppen som otrogna, vilket gav dem ursäkt att förfölja, döda och halshugga civila hazarer, likväl som många andra etniska och religiösa minoriteter. Fortfarande, efter talibanernas fall 2001, pågår offentlig diskriminering mot hazarer. • Många hazarer har tidigare flytt till Pakistan där de först blev väl emottagna. På senare år har dock minoriteter fått en allt svårare tillvaro i Pakistan och många hazarer har flytt till Europa och Australien. Våldet och utflyttningen har slagit hårt mot många kvinnor, eftersom männen i många familjer har emigrerat eller blivit dödade. De välbärgade har tvingats sälja egendomar efter att ha utsatts för hot om kidnappning. Källa: Wikipedia, Amnestypress. Elias Karimi Ålder: Fyllde 18 år i början av oktober. Sysselsättning: Läser årskurs 1 vid samhällsprogrammet vid Tranemo gymnasieskola. Familj: Mamma Hakima, systrarna Sara, 16, och Najba, 11. Bröderna Zarif, 15, och Adil, 13. Bor: På Västergården i Tranemo, men väntar på att få flytta till en egen lägenhet. Talar: Svenska, engelska, darj och en hazarisk dialekt. På fritiden: Thaiboxning, ska börja träna i Borås. Vilar mycket på fritiden, eftersom studierna som är helt på svenska är krävande för honom. tan utan att förövarna ställs inför rätta och döms. Värst under den nio månader långa flykten var ovissheten. – Jag hade tappat hoppet om livet, beskriver han. FOTO: ANN SOFIE WAHLBERG nader. Sedan har han gått intro duktionsprogrammet ett år. Nu har han kommit in på samhällsprogrammet på Tranemo gymnasieskola. Vad han vet är han den enda flykting som har kommit så nyss till Sverige, som läser på gymnasiet. Att studera på ett språk, svenska, som är så nytt för honom, det gör honom mycket trött. Han lägger mycket tid på studierna. – Det tar dubbel så lång tid för mig som för mina klasskamrater att klara uppgifter, säger han. Är det något han saknar från sitt hemland? Hemlandet, det älskar man väl alltid mest? – Jag har min familj där, men jag älskar inte mitt hemland. Det är inte mitt land. Mitt folk har inga rättigheter där. Ingen straffas Här i Sverige uppskattar han skolan och samhället. Här känner han sig respekterad. Men vädret då? Nej, inte ens det. – Det är inget fel på vädret bara fel på kläderna, säger han och ler. Han vill berätta om sin resa och sin bakgrund, av den enda anledningen att folk ska få kunskap om de ensam kommande flyktingbarn som kommer från Afgha nistan. De allra flesta är just av hans folk, hazarerna. – Vi är ett utsatt folk. Många dödas varje dag. Och ingen blir straffad för det. Varför ska mitt folk dö? I samhällsdebatten har det talats en del om varför det är mest pojkar bland de ensamkommande flyktingbarnen. Elias har svar. Dels fattas mänskliga rättigheter i än högre grad för kvinnor i Afghanistan. Man vågar inte skicka iväg flickor för risken de löper att skadas eller våldtas under resan. Och söner är de som har mest ansvar för familjen och de som löper risk att trakasseras. Sedan Elias kommit till Sverige har han fått kontakt med sin familj igen. Det var inte lätt. Senast han talade med dem var från Grekland, men så blev han av med sin mobiltelefon och kunde inte telefonnumret utantill. – Men nu talar jag med dem ungefär en gång i måna den. ANN SOFIE WAHLBERG annsofie@stthuset.com