STT 1
STT Vecka 3 onsdag 15 januari 2014 11 Brölandes l
ängst bak Senaste gången såg jag Billy Elliot. Då gick jag på högstadiet och satt någonstans i mitten av salongen och försökte sova utan att någon märkte det. Längst bak satt de coola kidsen, eller ja, de som trodde att de var coola. Och som man var lite rädd för. De brölade vid varenda scen som innehöll en kyss, ett runt ord eller bara något som kunde associeras med kärlek överlag. Längst fram satt de som var duktiga och ordentliga och tittade intresserat för att kunna genomföra en mvgframkallande analys av den senare. Okej, jag ljög, jag var nog snarare en av de som satt längst fram. Men jag hade gärna varit en av dem som satt i mitten och inte tyckte bry sig om något, det verkade så lugnt och skönt. Första besöket på 10 år RÄVEN RASKAR. Visst gick det alldeles utmärkt att leka sånglekar och dansa ut julen även om det regnade. FOTO: VIAVINGA Gammal tradition väcktes till liv igen SVENLJUNGA För mera än 20 år sedan var julgransplundring på torget en tradition i Svenljunga. I lördags väcktes traditionen till liv igen av Internationella föreningen tillsammans med Svenljunga köping handel & service. Clara Johansson från Internationella föreningen och nya centrumledaren Charlotta Juntorp skakar sorgset på huvudet åt det ihållande regnet. – Det var ju inte så här vi hade önskat, säger Clara. Men regnet till trots strömmade barnfamiljer till och dansade av hjärtans lust när spelemännen Per Uddén och Stig Svensson stämde upp i de gamla kända julsångerna. I lagom barnhöjd i den ståtliga granen, hängde små fina tygpåsar. Det är ju ingen riktig plundring om det inte finns något att plundra. I påsarna fanns När benen sedan var trötta på dans och granen tömts, kom tomten med sin stora säck, fylld av godispåsar. – Jätteroligt att få ta upp en gammal och kär tradition på nytt, tyckte Charlotta, som nu ser fram emot att få arbeta tillsammans med alla butiker och andra aktörer med att utveckla Svenljunga köping. små leksaker. ANN-LOUISE KJELLNER redaktion@stthuset.com Så många höga och samspelta skratt! Jag har stått på scenen också, inför exakt samma publik faktiskt. Spelat teater med brölande, sovande och ivrigt symbolikletande plugghästar framför mig. Men sedan högstadiet har jag egentligen inte satt min fot på Teaterbiografen. Men så i mellandagarna, 10 år efter jag började högstadiet stod jag där igen. Trängdes med andra ivriga biobesökare i entrén, väntade på att en vaktmästare skulle öppna upp dörrarna till salongen. Filmen vi skulle se heter ”hundraåringen som klev ut genom ett fönster och försvann”, och jag tror att de allra flesta nu har sett denna eminenta film. Jag fick lite av en chock när jag en halvtimme innan filmen började klev in på biografen för att köpa biljetter och fann att det var kö, och fullt med folk i foajén. Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig. Kanske bullriga målbrottsskrik och desperata lärarröster som försökte bringa någon slags ordning i kaoset. Så var det inte, men väl ett förväntansfullt mummel och ett visst tryck mot den än så länge stängda dörren in till biografen. Precis som på högstadiet hade alla som mål att få en riktigt bra sittplats. Samspelta reaktioner När dörrarna väl öppnades var jag inte riktigt med på den ketchupeffekt som följde och jag hamnade lite längre bak i kön än nödvändigt. Men det gjorde inte så mycket. Jag visste ju att platserna längst bak var reserverade för de där coola kidsen. Och jag själv behövde nog inte oroa mig för att få plats bland plugghästarna längst fram. Väl inne i biografen och på plats faktiskt mer i mitten än längst fram började filmen och jag stålsatte mig för två timmar av bröl och skratt på fel ställen. Men till min förvåning verkade folk ha ganska samspelta reaktioner. Ingen kastade suddgummi, och ingen tvingade oss analysera filmens symbolik och tema efter föreställningens slut. Och det enda jag reagerade på var att jag aldrig någonsin har hört så många höga och samspelta skratt i den lokal som i generationer har bringat glädje till Svenljunga med omnejd. Och som genom ett trollslag var mina men från högstadiet överspelade. Nästa gång vågar jag kanske till och med sätta mig längst bak bland de coola kidsen! Ett helt gäng glada tomtar mötte på torget. Marianne Josefsson hjälpte till att hänga ”plundringspåsarna” i granen. Elin Larsson, krönikör i STT, är uppvuxen i Sexdrega och bor i Redslared. Här skriver hon om vardagsfunderingar ur en ung Kindsbos perspektiv. Tipsa henne gärna på elin@stthuset.com. Hon finns även på annumeraelin@blogspot.com. Wayne och lille Oscar Poole deltog glatt i dansen. Charlotta Juntorp, ny centrumledare i Svenljunga köping.