NG Gbg 1
Litteratur Bäst just nu HÅLLA ANDAN FASTÄN KROPPE
N SKRIKER EFTER LUFT Bokaktuella Flora Wiström drivs av att skriva om ämnen som skaver. I ett öppenhjärtigt samtal med Nöjesguidens Hanna Bergström berättar hon om sin nya roman Hålla andan och avtrycket hon hoppas att den lämnar. TEXT: HANNA BERGSTRÖM FOTO: FRIDA VEGA SALOMONSSON BOKTITELN GER EN hint om handlingen, men berättelsen är mer komplicerad än så. Hålla andan är en dubbelbottnad roman om att ha förmågan att ta sig allra längst, men samtidigt vara på väg att sprängas. I berättelsens pulserande ungdom ryms allt det som är svårt att sätta ord på, men som många av oss känner till väl. I Hålla andan skriver Flora Wiström med skavande närhet om identitetssökande, syskonrelationer, prestationskrav, sexualitet och skambelagd upptäckarlust. EN AV BOKENS huvudkaraktärer – Daria – är elitsimmare. Det är också en karaktär som känner sig tvingad att fly i strävan att bli fri. Kvar i den flykten blir småsyskonen som tvingas samman och kommer varandra nära. Boken är fylld av stora teman och läsaren får möta allt från självskadebeteende, utnyttjande av sexuell makt och det väldigt påtagliga ”duktig flicka”-syndromet. Varför är det viktigt att prata om dessa ämnen? – Jag har inte skrivit om dessa ämnen för att de är viktiga. Jag vill inte moralisera eller leverera några svar på vad som är rätt eller fel. Handlingen och bokens tematik har vecklat ut sig under tiden jag har skrivit och lärt känna karaktärerna. Jag kan själv relatera till Daria, som i likhet med mig tror sig bli till i sina prestationer. Jag började precis som hon ha yttre ögon på mig väldigt tidigt, i och med min blogg, och att skriva fram henne har känts både självklart och känslosamt. Det är nog i henne jag själv bottnar mest i berättelsen. ”Hon ser ner på sin kropp. 76 NÖJESGUIDEN | NR 5, 2019 Sin kropp. Sin kropp. Hon vill vara vänlig mot den men hon vet inte hur.” Daria försöker bryta sig loss från all kontroll, men den är allt hon känner till, på samma gång som kontrollen är hennes fiende är den hennes trygghet. Ibland klarar hon det, men ibland orkar hon bara inte. Och så har vi Mina, som står i skuggan av sin syster, och som när hennes syster är borta också delvis får möjlighet att upptäcka vem hon är. JAG TROR ATT fler än jag känner Flora som en konstant ångande maskin som hela tiden orkar driva på framåt. Redan som tonåring byggde hon upp en av Sveriges mest lästa bloggar, och nu som 24-åring är hon med i författarförbundet som en av nio medlemmar under 30 år, och författare till två böcker. Flera partier i boken väcker igenkänning. Bland annat skriver Flora ”men att säga åt en duktig flicka att inte vara duktig, är att kräva att hon ska vara ännu duktigare”. Kan du utveckla den tanken? – Den här scenen, när Daria har försökt åka iväg från allt, är för mig någon typ av nyckelscen. Hon försöker också komma ifrån sig själv, men det gör man ju inte. Snarare blir allt ofta ännu mer påtagligt när man blir ensam med sitt huvud. Någonstans är det kärnan i hennes problematik. Att det även blir en prestation att ta det lugnt. Att hon ska jobba för att må bättre. På ett sätt blir även det en aktiv handling, en form av kontroll. Hon kan inte bara vara, hon måste hela tiden uppfinna sig själv. Mitt i all omtanke, som ju tiden människor runt omkring lägger på att man ska lyckas faktiskt är – i Darias fall är det hennes föräldrars tid på att lämna, hämta, planera, göra våfflor till laget – tror jag att det, om man pushar någon hela tiden, också alltid finns en kant man kan falla över. FLORA HAR LÄNGE pratat öppet om sex, och gör det även i den här boken. Hon berättar att hon drivs av att skriva om det som är skavigt och präglat av skam, och att sex är spännande för att det är ett maktmedel. – I kärleksrelationer artikuleras ofta maktförhållandet mellan personerna genom sex. Det kan handla om hot-andcold-förhållanden där övertaget hela tiden förflyttas, eller i värre fall sexuella övergrepp. Och var går egentligen gränsen, vad är vad? Jag har stannat upp i gråzonerna. Jag försöker hitta en viss laddning när jag skriver. Och det är ofta i skam och genans jag hittar den laddningen. Vad vill du att boken ska lämna kvar? – Jag hoppas att simhallen jag har tecknat fram kommer att fastna i läsaren. Hålla andan är min tolkning av snåriga syskonrelationer, prestationskrav och sexuell makt – och förhoppningsvis kommer läsaren grunna vidare på de här sakerna när boken är slut. Snarare än att på något sätt ge svar vill jag att boken ska gestalta dessa teman, men inte vara för tydlig, duktig eller smart. Min dröm är att Mina, Daria och deras bror Sam ska få leva vidare i andra människor. Hålla andan finns ute nu. MANHATTAN Zara Kjellner, 10tal förlag Zaras hjärtslitande debutroman handlar om Sonia som rör sig mellan den dominante pojkvännen Diego och sin sjuka mamma Olga. Det är en berättelse om en ung kvinna i samtidens Stockholm, om sexuella lustar, tomhet, och vilka vi blir i relation till andra. Det är omöjligt att inte vika hörn efter hörn i Zaras vackra prosa, som både gör ont och berör. Jag hoppas att Zara fortsätter att skriva såhär och gör det mer - då har vi mycket gott att vänta. GÅ FÖRLORAD Agnes Lidbeck, Norstedts Agnes Lidbecks tredje roman kretsar kring Anders. Anders och de tre kvinnorna han älskar: hans fru, dotter och mamma. Kanske älskar han dem till och med för mycket. Bakom fasaden av orubblig tillgivenhet grubblar Anders på om han ens trivs i villakvarteren, med sitt jobb och om dragningarna till fruns och hans gemensamma vän bara är en lockelse, eller faktiskt skulle kunna erbjuda en annan verklighet. Ensamheten är både den största skräcken, och den stora lockelsen. ALLT JAG FÅTT LÄRA MIG Tara Westover, Natur & Kultur. Översättning: Peter Staffansson Allt jag fått lära mig är den amerikanska idéhistorikern Tara Westovers skildring av sin uppväxt i ett fundamentalistiskt mormonhem som ifrågasätter allt vad utbildning och den sortens kunskap heter. Tara är 17 år första gången hon sätter sin fot i en skola, och det här är den kritikerrosade berättelsen om vägen från ett berg till studier på elituniversitet. En nästintill osannolik berättelse om att växa upp med en världsbild och vända upp och ned på densamma, om klassresans gång och familjeband. HANNA BERGSTRÖM hanna.bergstrom@ng.se