NG Öresund 1
D et är årets hittills varmaste dag. Studenterna
har börjat springa ut från de anrika gymnasieskolorna. Mitt i ett kaos av studentflak och ordningsmakter sitter jag och Nadia Nair på en uteservering. Att hon kommer lite sent spelar ingen roll för just nu känns det som om hela Göteborg har blivit en sydeuropeisk pärla utan någon som helst tidsuppfattning. Nadia förklarar att hon har gjort ett snabbt stopp hemma i stan innan hon ska ut på vägarna igen. – Jag lever mitt liv mellan London, Stockholm och Göteborg. Göteborg har blivit min tillflyktsort. Det är här många av mina idéer blir till medan skapandet sker på andra håll. Här får jag tid och plats att krypa tillbaka in i mitt skal och få utrymme att vara ensam. NADIA FICK SITT genombrott under 2016 med albumet Beautiful Poetry. Men vad hände egentligen på vägen och varför har det varit relativt tyst från henne under de senaste två åren? Hon förklarar att det för en utomstående kan ha sett tyst ut och som att hon inte gjort något men att hon i själva verket gör saker hela tiden. – Utåt sett var Beautiful Poetry bara ett album men för mig var det ett arbete som hade pågått i två år, säger hon och fortsätter: – Jag ser mig själv som en rätt flytande person. Jag gör inte upp stora planer för vad jag ska göra utan om det händer något så gör det det. Jag går mer på känsla och under de senaste åren har jag varit inne på många andra spår men har nu hittat tillbaka till att skapa musik i mitt egna namn. FÖRRA ÅRET SLÄPPTE hon visuella projekt som hon kallar experimentella. Ett arbete som endast innehöll två låtar tog nästintill två år att färdigställa. Något som återfinns i all musik signerad Nadia är hennes önskan att nå perfektion. I videor och produktioner syns det tydligt att hon har haft ett finger med i spelet för att sätta just sin prägel. – Många tycker att min musik är väldigt flummig och vet inte riktigt vilket fack man ska sätta mig i så för mitt artisteri är det viktigt att vara med i allt. För att i slutändan bli förstådd. Skulle du kalla dig själv perfektionist? – Jag har inte sett mig själv som det förrän andra började kalla mig det och nu börjar jag bli bekväm i den titeln. – Eftersom jag tidigare har gjort allting själv och trots att jag har haft en tight budget, så har jag alltid varit väldigt mån om att det inte ska hindra kvaliteten i det jag gör. ”JAG SER MIG SJÄLV SOM EN RÄTT FLYTANDE PERSON.” Hur kommer det sig att du började släppa musik på ditt egna bolag? – För att få den kontroll jag ville ha över musiken så var det enda valet att starta eget. Jag hade många bolag som var intresserade men det fanns alltid ett ”men”. Antingen var jag och min musik för mycket eller för lite av något. Många innan mig har pekat på att rasism har haft med saken att göra, hade det en inverkan? – Ja, många bolag vill tjäna pengar på exotismen men vill inte att det exotiska ska vara med hela vägen. Det har blivit många diskussioner om att jag och min musik är för mycket av någonting. Sedan så är jag så trött på exotifieringen överlag. Bara för att man är minoritet och gör något ”annorlunda” så är det som att jobbet blir lättare och tryggare om man exotifierar det och då behöver man heller inte komma nära historien bakom. Man vill inte toucha på helheten och djupet utan man placerar favoritdelarna i små fack med sånt som är lätt att smälta och de fortsätter att skapa ett ”vi” och ”ni”. Ett ”vi” som är normala och ett ”ni” som är annorlunda. RASISMEN ÄR INGET hon väljer att tala mycket om längre. Med hennes första skiva infann sig en frustration över att inte bli förstådd. NR 7, 2018 | NÖJESGUIDEN 23