STT 1
4 STT Bygg & BO Vår 2013 STT Svenljunga • Tranemo
• Ulricehamn VARSAMT. (Överst) Matsalen har så långt det varit möjligt återfått sin ursprungliga stil. (Nedan) Gamla tidningsfragment som hittats vid renoveringen, ramades in och överlämnades som gåva från en av hantverkarna. Av alla husets kakelugnar är den i salen den vackraste. BOENDE MED HISTORIA. Anders och Sonja Fransson framför sin spännande förläggargård med anor tillbaka till 1500-talet. Gården är en viktig del i bygdens historia, Sonja hittade gården obebodd 1972. FOTO: VIAVINGA Historia och nutid i samklang HOLSLJUNGA Sonja och Anders Fransson bor i den ståtliga förläggargården, Bredgården. Men att äga en kulturbyggnad innebär, enligt dem, också skyldigheter om att värna byggnadens historia. – Bredgården är en viktig del i den här bygdens historia och vi känner att vi har ett ansvar att förvalta det kulturarvet, säger Sonja med händerna på den tjocka pärm där hon och Anders samlat alla de dokument som de kommit över i sina efterforskningar om Bredgården. För Sonjas del började historien Bredgården 1972, när hon tillsammans med sin förre man, Anders Bergsten, letade efter en bostad på landet. – Vi kom för att titta på stationshuset, men det var inte intressant, så vi gick på promenad och fick syn på Bredgården. Men inte Bredgården som vi ser den i dag. – Nej, den var förfallen och i ett eländigt skick, men vi tyckte om den. Huset, som ägdes av ett skogsbolag, hade stått obebott i ett par år och fungerat som övernattningsmöjlighet för tillfällig arbetskraft, bland anant de som röjde i skogen efter stormen 1969. – Elementen hade frusit sönder och läckte vatten, vi lagade med plastic padding första vintern, minns Sonja. Men trots alla brister, och trots att sonen Andreas var handikappad, bestämde sig Sonja och hennes man för att satsa. – Jag var 23 år, vi visste ju inte vad vi gav oss in i, fullständigt vansinnigt egentligen! Och inga pengar hade vi att renovera för. De fick lån av Mjöbäcks sparband till köpet och den nödvändigaste renoveringen. Kommunen gav anpassningsstöd till att handikappanpassa trappa och badrum, men sedan var det bara att själva renovera så gott det gick. Intresset för historien växte Efter fyra år kom Anders in i bilden och fortfarande var renoveringsbehovet stort. – Då hade vi också dagis här. Det fanns inget dagis som kunde ta hand om Andreas och jag hade nu ett barn till. Med två familjer i Bredgården samt grannbarn startade vi med hjälp av kommunen dagiset Trefamiljssystem. Allteftersom de lärde känna sitt hus och människor runt om i bygden, växte intresset för husets långa och intressanta historia. Hemmanet Bredgården kan spåras tillbaka till 1500-talet. Gården har sedan dess haft många olika ägare. Ibland har gården gått i arv, ibland sålts till helt nya ägare. I mitten av 1800-talet köpte förläggaren Anders Jönsson gården och byggde den herrgårdsliknande storgården. Anders hade börjat som gårdfarihandlare redan i 20-årsåldern och etablerade sig snabbt som en av de viktigaste förläggarna i bygden. Andra halvan av 1800-talet kom att bli Bredgårdens storhetstid. Efter Anders Jönssons 1890 död kom åter en tid med många ägarbyten för Bredgården. – År 1906 ägdes gården av Oskarströms Sulphite Mills AB, inspektor var Johan August Nilsson, vars dotterson Lars Mauritzsson blev framgångsrik ledare för Borås Wäfveri. Spelat stor roll Sonja tycker det är ett spännande sammanträffande, eftersom tidigare ägaren till Bredgården, Anders Jönsson var ägare till företaget, som sedan utvecklades under dottersonen Axel Berggren Jr:s 40-åriga ägandeskap. – Från det här stället har utgått så mycket, Bredgården har spelat en stor roll här i bygden och vi träffar så många, som har minnen och berättelser härifrån. Idag är Bredgården en modern bostad med alla bekvämligheter. – Men det är egentligen bara de senaste 15 åren som vi haft ekonomiska möjligheter att rusta upp huset ordentligt. Med att rusta upp, menar Sonja och Anders att huset ska vara bekvämt och fungera praktiskt, men ändå ha kvar sin historia. – Vi försöker komVi har ett ansvar att förvalta kulturarvet. SONJA FRANSSON promissa. Att specialtillverka allt enligt gamla metoder, har vi inte råd till, men en del, som den nya altandörren, ytterdörren samt balkongräcket är specialtillverkade. Ett sovrum liksom salen, som är husets sommarrum, har knappast ändrats alls och i andra rum har de försökt återskapa den gamla stilen. – Sommarrummet värms upp vid jul och fester, annars är det stängt tills vårsolen värmer och då är det ljuvligt att få öppna upp det! Precis som man säkert gjorde även på förläggartiden. Med varsam hand och öppet sinne kan kulturhistoria och bekväm nutid leva sida vid sida. ANN-LOUISE KJELLNER SÅ HÄR BOR VI