Nöjesnytt Jönköping 1
VÄSTER JÖNKÖPINGS SÖDER? Öst är öst och väst är v
äst och aldrig mötas de två. Så skrev Rudyard Kipling (ni vet han med Djungelboken). Men han hade förmodligen aldrig varit i Jönköping. För där möts öst och väst vid Vindbron och om det är någon skillnad på de två ska vi försöka ta reda på här och nu. J önköping växer snabbt. Så det knakar. Både när det gäller hus och antalet människor. Ståtliga lyftkranar och lika ståtliga barnvagnar är vanliga inslag i gatubilden idag. Men hur många hus man än bygger och hur många vi än blir som bor och jobbar i husen så kommer alltid kanalen mellan Munksjön och Vättern att dela Jönköping i två delar – öster och väster. Med kännedom om människans natur kommer alltid de som bor på den östra delen hävda att de bor den bästa delen. På samma sätt som västerborna tycker att deras stadsdel är den bästa. Men är det någon skillnad? – Nja, säger Klas Friberg, välkänd köpman i klädesbranschen och naturaliserad Jönköpingsbo sedan många år. – Först och främst är ju Jönköping en fem-minuters stad, det vill säga det tar bara fem minuter att ta sig från ett hörn av staden till ett annat, så skillnaden hinner inte bli så stor… Vi sitter på ett café på Väster, inte långt från statyn av mannen som grundade Jönköping år 1294, Magnus Ladulås. – Men på 70-talet var det en tydlig önskan hos de som styrde staden att de ville dela upp staden i att handeln skulle ske på öster och restauranger och nöjesetablissemang skulle lokaliseras till väst. De som styr har alltid velat sätta sin prägel på stadsdelarna. Så var det förr – staden började byggas på väster, Jönköpings Slott låg till exempel där nuvarande Rådhusparken ligger. Men Gustav 62 | nöjesnytt II Adolf tyckte plötsligt annorlunda och flyttade hela staden österut och såg till att Rådhus och Hovrätt byggdes upp vid, just det, Hovrättstorget. Idag är Rådhus och de styrande och ställande tillbaka på väster. – Idag är inte uppdelningen öst-väst när det gäller nöje och handel lika tydlig, hävdar Klas vid cafébordet. Idag finns det flera restauranger på Öster och det finns mängder av butiker på Väster. – Men det är klart att ju större staden blir, desto mer karaktär får varje stadsdel. Så även om det finns allt på båda sidorna kanske det skiljer en aning ändå. På Öster har vi t ex generellt fler av de stora nationella affärskedjorna och på Väster finns mer av de klassiska specialaffärerna – väskaffären, järnhandeln, musikaffären m m. Han har onekligen rätt i att alla storstäder med rang har stadsdelar med tydliga karaktärer. London har till exempel Camden, New York har Tribeca och Stockholm har sitt Söder. – Det är väl egentligen Söder som Jönköpings Väster liknar mest tycker jag. Lite mer livfullt fast ändå lite laidback. Det har förmodligen att göra med alla studenter från Högskolan som strömmar in och ut ur campusområdet. Förmodligen. För laidback är kanske inte den term som de som arbetar på de statliga verken, på Skatteverket eller på alla de många och stora kontor som är lokaliserade till de västra stadsdelarna vill förknippas med? För att testa om Klas idé om Väster som Söder håller frågar vi några studenter som fikar och pluggar vid bordet intill. Och de håller med till viss del: – Väster är lite mysigare, lite lugnare, men det kanske beror på alla fik och alla bra restauranger som finns här. Och så gillar vi lördagshandeln på Västra torget, den är riktigt cool… Att Väster har sin egen prägel håller Citygeneralen själv, Jörgen Lidhjelm Steén, VD för Jönköping City, med om när vi träffar honom på gatan utanför caféet; – Väster City har absolut sin egen karaktär. Unika butiker med stort branschkunnande och det stora flödet av studenter, boende, pendlare och besökare skapar en ökad efterfrågan på service, handel och inte minst nöjen. Så om Väster är Söder eller kanske klarar sig utan att behöva jämföras med andra utan skapar en helt egen karaktär, det får framtiden utvisa. Här finns i alla fall mängder av restauranger, kontor, fik, butiker och allt annat (inte minst folk) som behövs för att lägga grunden till en bra personlighet… ■ TEXT: STAFFAN HAGBERG FOTO: ANNA HÅLLAMS