Jacqueline Woodson, pristagare 2018 1
Samma år utkom The Dear One, en berättelse om ton
årsgraviditet. en poetisk självbiografi, en lyrisk klippbok sammansatt av egna minnen och familjens berättelser. Rasism, segregation, ekonomiska orättvisor, social utsatthet, fördomar och sexuell identitet är återkommande teman. Böckerna är skrivna i jagform och perspektivet är oftast kvinnligt. Men ibland är det pojkar som berättar, som i Locomotion (2002) där elvaårige Lonnie för ordet. Han och lillasystern Lili har förlorat sina föräldrar i en eldsvåda och bor nu hos två olika fostermammor. Lonnies längtan efter systern är enorm. I skolan har läraren uppmuntrat eleverna att skriva poesi och för Lonnie blir skrivandet, sökandet efter de rätta orden, ett led i sorgearbetet. ”Writing makes me remember”, kan man läsa i en av hans dikter. ”It’s like my family comes back again when I write”. Skrivandet har för Lonnie, liksom för flera andra av Jacqueline Woodsons karaktärer, en terapeutisk funktion. I uppföljaren Peace, Locomotion (2009) skriver han brev till systern som han vill ge henne när de är äldre och kan vara tillsammans. Breven ger hopp och tröst och är lika poetiska som dikterna. SJÄLVBIOGRAFI PÅ VERS Brown Girl Dreaming utkom 2014 och är en självbiografisk berättelse som på många sätt är navet i Jacqueline Woodsons författarskap. Den belönades samma år med The National Book Award. Hon skildrar här inte bara sin egen uppväxt utan synliggör också ett stycke afroamerikansk historia från gräsrotsnivå. Som så ofta i Woodsons verk länkas det individuella till det allmänna. Hon växer upp under 1960- och 70-talen, en tid som präglas av medborgarrättsmanifestationer, polisbrutalitet och våld. Detta är Platser är av central betydelse i Jacqueline Woodsons författarskap. I Brown Girl Dreaming finns tryggheten och kärleken i South Carolina hos morföräldrarna. Doftande trädgårdar och en vidsträckt blå himmel står här i bjärt kontrast mot Brooklyns grå betong och trångboddhet. Miljöbeskrivningarna är detaljerade; berättelserna präglas i hög grad av de kvarter, gator och lägenheter som bebos av hennes karaktärer. Beskrivningarna tydliggör också klyftorna i samhället och visar skillnaden mellan olika grupper i minsta detalj. Kläderna är också markörer, någon i ett afroamerikanskt bostadsområde kan t ex reflektera över att en kompis plötsligt har skor som bara vita bär. SKRIVER HOPPFULLT OM MÖRKA TEMAN After Tupac and D Foster (2008) är en berättelse om stark vänskap. Två flickor som lever med sina mammor, under knappa omständigheter men i trygghet, möter en tredje som lever vind för våg i samhällets utkant. Det är en berättelse om längtan efter en mamma och ett bättre liv, drömmar som deras stora idol Tupac Shakur gestaltar i sina texter. Han, denne världsberömde artist som rappar om deras verklighet och vardag, blir en dag plötsligt skjuten till döds vilket drabbar de tre flickorna hårt. Woodson kryper under huden på flickorna i deras stora sorg efter idolen, men lämnar dem inte utan framtidstro.