Kingsize 1
massor med saker och i och med att åren går så bi
ldar dessa ett bibliotek av erfarenheter och en bred bas att utgå ifrån. Vad betyder dina crews för dig? – Stockholms finest, TPX, träffas sporadiskt då och då och gör produktioner tillsammans. Andra som exempelvis D. O. A. rör sig på ett mer esoteriskt plan med mer glesa nedslag i det materiella, men det händer. Du har målat sedan 80-talet . Vad är största skillnaden från nu och då? – Rent krasst så var det lättare och mindre laddat att måla då.. Scenen var inte så exponerad som idag, alltså mera oöverskådlig. Därför kunde den innehålla mera överraskningar och äventyr. Samtidigt var det ett verkligt stort arbete att skaffa färg till allt. De som var med, vet vad jag menar. Skulle du kunna sluta måla och isåfall varför? – Det har såklart funnits situationer i livet då jag tvivlat på min uppgift som målare men då har livet självt petat in mig på rätt spår igen. Tvivel är bra. Det är nyttigt med självreflektion. Jag har dock insett med åren att om jag slutar vara kreativ så är jag färdig här på jorden. Så det blir inget av med det. Har du något mål med ditt målande? – Målet med mitt skapande är att hela tiden komma vidare. Det är en fortlöpande process som pågått sen jag var liten grabb. Det finns inget verk som är slutgiltigt. Snarare handlar det om att befinna sig i ett tidlöst flowtillstånd. En viss frekvens som jag tunar in. Där finns min värld och väntar på mig. Vad hämtar du inspiration ifrån? – När jag var liten inspirerades jag av bl.a Hans Arnold, John Bauer och Derek Riggs m.fl. Senare såklart av vissa graffitikonstnärer och crews runtomkring ex Mania och Toyco m.fl. Numera kan jag bli mer inspirerad av enskilda människors driv och engagemang än av vad de målar. Jag har numera mitt egna skafferi fullt och hämtar inspiration ur mig själv. Som ett slutet system. Sista egna ord? – D. I. Y...