Bygdegården 1
KRÖNIKA Stå upp för demokratin! Vi talar ofta om
hotet mot demokrati och ibland låter det som en refräng på en tråkig låt, en läxa från skolans samhällskunskap eller en tjatig förälder. Men i Europa finns nu krafter som önskar att begränsa yttrandefriheten, vill förbjuda oss att älska de vi vill älska och hindra oss från att mötas, tala eller sjunga fritt – starka krafter som vill begränsa vilka organisationer som är tillåtna och dra in böcker om rasism eller sexualitet. Krafter som vill bryta ner den världsordning som gör det möjligt för oss att skriva och läsa just denna text i just denna tidning just nu. Och om ingen trodde det förut, bevisar Rysslands pågående anfallskrig i det fredliga grannlandet Ukraina hur det ligger till. Men det handlar är inte bara Ryssland eller Ungern eller Turkiet, det finns krafter också i detta land som stödjer eller vägrar att ta avstånd från deras politik. Vi behöver inte förvånas över SD-ledaren Jimmie Åkessons uppenbara ovilja att välja liberalen Francois Macron eller demokraten Joe Biden framför slaktaren Vladimir Putin, senast manifesterad i SVT:s program 30 minuter den 16 februari i år – det hela är en del av samma mönster. Frågan om public service är ett annat exempel på vad som väntar. Public service är en verksamhet som varken styrs av kommersiella intressen eller av en specifik politisk agenda. De demokratiska värderingarna står inskrivna i styrdokumenten, precis som hos Bygdegårdarnas Riksförbund. Men i mars 2020 sa SD:s Linus Bylund, ledamot i styrelsen för SVT, SR och UR, att en journalist som rapporterar ”partiskt” ska straffas genom att förlora två månaders lön. För några år sedan sa han att journalister som rapporterade ”vinklat” motarbetade nationen (Expressen, 20 april 2016) och tweetade att de var ”nationens fiender”. I september 2014 tweetade hans partikamrat Kent Ekeroth att ”vi stoppar medierna i sinom tid”. I september 2018 skrev Mattias Karlsson på Facebook att rörelsen befinner sig i ”existentiell kamp om vår kulturs och vår nations överlevnad” och att bara två vägar fanns att gå: ”Seger eller död”. Och Björn Söder stödde idén om att den polske finansministern skulle kontrollera både chefstillsättningar och innehåll i polsk public service, och la till: ”det kanske behövs en omdaning av systemet, och det kanske behövs även här i Sverige” (Sveriges Radio, 30 november 2016). Vi kan vara tacksamma I höstas utkom Åsbrinks samlade texter i boken Tack och hej leverpastej. Till hösten kommer hon med en biografi över författaren Victoria Benedictsson. Foto: Johan Bergmark 12 för dessa utspel. De utgör en ocensurerad varudeklaration. Framtiden för SD:s Sverige finns redan verkställd i Polen och Ungern. I Polen finns nu ett system där enskilda journalister straffas med avsked om de rapporterar något ”fel” eller öppet protesterar mot rådande ordning. I Ungern, där SD:s Kent Ekeroth och Erik Almqvist bosatt sig, var just public service det första premiärminister Viktor Orbán angrep. Bolaget är nu en nationell megafon för regeringens ideologi. Orbán använde sedan sin maktposition till att ge sina kompisar marknadsdominans inom till exempel tobaksförsäljning. Vännerna blev mångmiljonärer och tackade genom att köpa upp oberoende tidningar och radiostationer och lägga ner dem. Parallellt har ungersk public service fått instruktioner för vad som är ”verkliga” nyheter och rapporterar uteslutande sådant som de styrande vill ha fram. Polen har i praktiken genomfört samma förändring. Vi är många som tjatat om SD:s rasistiska historia (SD skapades ur BSS som bildades av bland annat SS-veteranen Gustav Ekström som deltog i nazisternas folkmord på ukrainsk mark under andra världskriget, och Gösta Bergquist, medlem av nazistpartiet Svensk Socialistisk Samling). Men SD:s väljare bryr sig inte om dåtid, de är oroade för sin framtid. Av någon outgrundlig anledning tror de att SD kan trygga den. Vi debattörer, rapportörer och granskare borde nu ägna oss mindre åt historia och mer åt vår framtid. Den enkla sanningen är att antidemokrater och extremister aldrig kan förstöra demokratin. Det kan bara vi andra – om vi låter dem. Och inte en enda människa med rösträtt i Sverige kan påstå att hon eller han inget visste. ELISABETH ÅSBRINK, författare Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.