STT 1
STT Vecka 28 onsdag 11 juli 2018 13 Fem gentlemen
i Limmared POSITIVA BUDSKAP SMYCKAR GÅNGTUNNEL SVENLJUNGA Nu pryds gångtunneln vid Elmo av färgglad gatukonst, med budskap som ”Om man vill så kan man.”, ”Vi vill ha fred nu.” och ”Man ska respektera varandra.” Detta tack vare ett projekt som ingick i Svenljungas sommarlovsaktiviteter, och leddes av konstnären Mikael Rickman från Street Corner i Malmö. – Vi arbetar mycket i södra delen av Sverige, med urban konst som är både dekorativ och pedagogisk, berättar Mikael. Kursen inleddes vecka 26 och avslutades förra veckan. – Först handlade det om att utforska sprayburken som verktyg. Sedan har vi valt positiva ord som vi målat med poppiga färger som lyser, och lagt på en mörk bakgrund. Bakom kulturaktiviteterna i sommarlovsprogrammet står kommunen i samarbete med SV och ABF. Anna Gustafsson från ABF är nöjd med deltagandet vid gatukonstprojektet. – Det har varit många barn sammanlagt, en kärntrupp har varit med hela tiden, säger hon. En av deltagarna har varit åttaåriga Layan Zarli, som varit med under hela projektet. – Det har varit roligt. Jag målar mycket hemma också, både med tuschpennor, kritor och vattenfärg, berättar hon. FOTO: KATARINA JOHANSSON INSKICKAT De fem gentlemen som poserar bakom dåvarande Liandersbyggnaden i Limmared är från vänster Helge ”Greven” Johansson, Edward Pröckl, Kalle Sjölin, Oskar Svensson och Einar Lundin. Edward kom till Limmared som flykting från andra världskriget i Europa. Han lärde sig svenska och blev snabbt integrerad i det ganska konservativa brukssamhället. Jag minns honom som en mycket sympatisk person. De övriga fyra ingick som mina käraste vänner i min ”Limmaredsfamilj”. ”Greven” var gift med Stina som var syster till Kalle. Oskar och Einar var deras svågrar. Jag älskade dom alla.Och umgicks med dom som vore vi jämnåriga. Jag var kanske trettifem år yngre än dessa femtiåringar. Mitt ”andra hem” Det var åren före skövlingen av Nordhult och de klassiska husen utmed Stora Vägen framför Glasbruket. Kalle bodde med sin Lilly på andra våningen i ett av Nordhultshusen. Dit spatserade jag gärna. Lilly bjöd på hembakade pepparkakor och jag lusläste Allers och Allas Veckotidning. Kalle var glasblåsare och Lilly jobbade på syfabriken. Oskar var änkeman och under många år trädgårdsmästare hos min morfar Carl Brusewitz. Han prenumererade på Såningsmannen som jag alltid läste när jag hälsade på honom. Mycket allmänbildande. Han bodde i Liandersbyggnaden som senare flyttades till Blåsut och omvandlades till hembygdsmuseum. Einar och Vera bodde i Rallekullen, Rallan kallat. I perioder var det mitt ”andra hem”. Einars lektyr var Västgöta-Demokraten ur vilken han gärna med allvarlig och entonig röst läste högt för en andäktigt lyssnande Fredrik. Han var glasblåsare och spelade ess-kornett och flöjt. Vera tog hand om mig under hela min barndom när mor bodde i vår våning i Göteborg med min fem år äldre syster Gunnel som börjat skolan där. Far låg i militärtjänst vid skånska gränsen: det var krig i Europa. EMMA VANN CYKELN TRIVSELBYGDEN I årets upplaga av Trivselbygdens Tidning utlystes en tävling, där en cykel lottades ut bland dem som tog en selfie med någon av de cykelplanscher som suttit uppsatta runt om i Trivselbygden. Nu är vinnarna i tävlingen utsedda. Förstapriset gick till Emma Hedin (bilden) Den vinnande bilden togs vid ”Pusshållplatsen” på Näset i Holsljunga. – Jag och min man var ute på en date och tog en selfie med planschen. Vi trodde inte vi skulle vinna, så det här var jätteroligt, säger hon. Bilden togs när paret, som bor i Göteborg, var på besök hos Emmas föräldrar i Holsljunga. – Vi har funderingar på att kanske flytta dit, så det här kändes symboliskt. Lite nedanför Rallekullen bodde Stina och ”Greven”. Det var nog V-D som gällde även där, men mest minns jag att vi, med Veras, Stinas och Kalles bror Olle som fjärde man, spelade ”Anden i glaset” på kvällarna. Det var en idyllisk tid för mig. Och märklig såtillvida att ett grymt krig pågick runt Sverige och att det skulle ta många år innan jag begrep allvaret i detta och i så mycket annat i livet! Det var då det. Något gick snett Häromdagen hade jag varit på ultraljudsundersökning av hjärtat på Karolinska sjukhuset. När jag kom hem låg det en kallelse till ytterligare ett sjukhus: ”Välkommen till 2:a pris, en cykelhjälm, vanns av Elisabet Mellberg, Överlida. 3:e pris, en ryggsäck: Monica Karlsson, Älvsered. 4:e pris, ett kit med vattenflaska, keps och sockar: Irene Nilsson, Överlida. 5:e pris, ett kit med vattenflaska, keps, solglasögon: Emilia Andersson, Älvsered. De fem gentlemenpå bilden är från vänster Helge ”Greven” Johansson, Edward Pröckl, Kalle Sjölin, Oskar Svensson och Einar Lundin. Arytmienheten på Danderyds sjukhus för kontroll av din pacemaker hos syster Eva...” Våren 2018 opererade jag in en hjärtklaff. Läkarexpertisen sa att det var en relativt enkel operation – a minor operation – men icke förty var det något som gick snett. Jag fick gå hem redan på kvällen efter operationen och kände mig i toppform i ett dygn. Men den följande natten blev det akuten: omedelbar operation. Pacemaker. Jag minns att jag låg och ”studerade” teamet i gröna overaller och ansiktsmasker. Så koncentrerade. Ett lagspel. Snabba passningar mellan kirurgen och operationssköterskorna. Tysta order. Inga långa meningar. Alla förstod varandra. Stod alltid rätt när passningen kom. Jag somnade in då och då. Kände mig helt lugn. Även den här gången fick jag gå hem bara några timmar efter ingreppet. Sedan dess har jag varit på kontroll av både hjärta och pacemaker flera gånger och stegvis känt mig starkare. Vid senaste besöket på Arytmienheten ”lovade” sköterskan att jag inte skulle behöva byta pacemaker på sju år! ”Ses när jag är nittiofyra då”, sa jag. Tre av fem dog av hjärtslag Greven och mina andra vänner på bilden är, när denna togs, cirka 55 år. Den tidens kläder och frisyrer gjorde att vi tycker att människor såg äldre ut än de verkligen var. ”Ses när jag är nittiofyra då”, sa jag. De fem är alla döda sedan många år tillbaka. Edward Pröckl flyttade efter många år i Limmared till Stockholm. Hans hjärta som, skulle det visa sig, inte var så starkt, klappade för hans första svenska hemort. Man fann honom död i sin fåtölj en dag. ”Greven” dog efter två benamputationer. Kalle dog i en olycka. Oskars och Einars hjärtan orkade inte längre. Tre av fem dog alltså av det man åtminstone då, omkring 1950, kallade hjärtslag. Endast Einar blev sjuttio år. Fick ett nytt liv Den sydafrikanske hjärtläkaren Christiaan Barnard var först i världen att utföra en hjärttransplantation. 3 december 1967. Sedan dess har forskning och utveckling av hjärtåkommor av olika grader utvecklats enormt. Själv var jag alltså 86 år när jag tyckte att jag fick ”ett nytt liv”. Med dagens kunskaper i hjärtkirurgi kanske Edward, Oskar och Einar fått leva ytterligare några decennier? Med hopp om förståelse för mina vemodiga, kanske lite orealistiska, men även optimistiska tankar. ER TILLGIVNE FREDRIK FOTO: MJÖBÄCKS SPARBANK