nybörjartipset När skinnet väl är garvat ska det
tunnskäras så att det blir jämntjockt. Sedan trär Roland det på den konstgjorda mannekängen. – Jag limmar skinnet och sätter nålar så att det stannar kvar. Det sitter spikar också, säger han och pekar mot vår dovhjort, men de syns inte. Djuren förses med ögon av glas. Roland köper sina från USA. – Det finns billigare varianter men de från USA är bäst. Ögat och blicken är viktigare än att djuret har stora horn! En av väggarna i verkstaden har en hylla med vad som ser ut som miljarder små färgburkar. Okej, det är en överdrift, men de är många! – Jag målar det som tappat färg, runt ögonen och nosen. Vildsvinet på väggen saknar betar. Men inte så länge till. Det ska få avgjutna betar, inte originalen. Roland gjuter av både tänder och betar. – Vildsvinsbetarna är så massiva, de kan spricka. Jag gör avgjutningar för att garantera att de håller. Ute på lagret ligger trä. Det köper Roland in för att göra sköldar. – Jag gör allting själv med hjälp av familjen, det är bara ögonen jag inte gör. Hur många djur gör du på ett år? – Ingen aning! Men kanske tjugofem dovhjortar, en till fem älgar, några vildsvin... Mufflonen har ökat. Roland gör både små och stora djur, fåglar och fiskar. Han bereder skinn också. – Kanske hade det varit smartare att specialisera sig, men detta känns fortfarande som en hobby. Jag känner fortfarande drivet. Verkstaden har blivit lite som en tillflyktsort och en småfågel kan jag bara göra när jag får vara i fred, inte på dagtid när det ringer. Han konstaterar att småfåglarna är knepigast att få till. Då behövs bra referensbilder för att få fram den rätta looken. Idag finns det gott om bilder på internet. – Förr fanns det kanske fem fågelböcker och allihop hade samma bild! Jagar gör Roland ofta. Skjuter gör han sällan. – Jag tittar mest, annars får jag samvetskval. Likadant är det med naturfilmerna. Jag tittar mycket, men inte när lejonen biter en antilop i mulen! TEXT: Tina Hjorth Svensson FOTO: Charlotte Widell 148