Nöjesnytt Helsingborg 1
Buenos Aires är en europeisk aristokrat i latinsk
temperamentsfull tappning – puritansk och eldig på samma gång. Den är Pampas sista mäktiga utpost vid Rio de la Platas mynning och dessutom Argentinas huvudstad. EN METROPOLIS VID VÄRLDENS ÄNDE BUENOS AIRES ÄR TANGO – ELDIG OCH SENTIMENTAL PÅ SAMMA GÅNG. B uenos Aires kallades en gång i tiden "Sydamerikas Paris", och spåren är många. De smala kullerstensgatorna och breda avenyerna, de vackra kaféerna och art nouveau-arkitekturen ryms här, dock i en något mer bedagad version. Byggnaderna är från den tid då landet var en av de tio rikaste nationerna i världen. I dag är staden större än Paris, ja faktiskt större än London. Det skulle nog vara mer korrekt att kalla den Sydamerikas New York. KLASSISKT KAFÉ För att fly undan dagens fuktiga hetta tar vi sikte på Café Bar Los Galgos i hörnet av Calle Callao och Avenida Corrientes. Det är ett klassiskt kafé inrett i parisiskt sekelskiftstil med enkla träbord och hög bardisk, en oas där tiden tycks upphört att existera. Los Galgos betyder vinthundar och hundrasen pryder väggar och hyllor, och har gjort så sedan starten 1930. - President Carlos Menem har suttit här och sippat på en kaffe, liksom Juán Perón och vår egen tangogud Carlos Gardel, berättar servitören Pedro Pablo Mendoza samtidigt som han serverar en café cortado con media lunas, en espresso med lite mjölk och en croissant. Carlos Menem är en värdig man i vit jacka och svarta byxor, som arbetat här i femtio år och serverat några hundra tusen koppar kaffe. - I det här arbetet får man höra mycket, men man för det inte vidare. Vi har samma etiska regler som en präst, fortsätter Pablo Mendoza. TAUBES LA BOCA Dessvärre visar det sig att Evert Taubes stamställe Ultra Mar, nere i hamnkvarteren La Boca, är jämnad med marken. Första gången jag var här för trettio år sedan lyckades jag hitta vislegendens favoritkafé, men nu är det kört. Annars är mycket sig likt i La Boca, med sina målade hus i klara pastellfärger. Denna arbetarstadsdel är känd bland annat som hemvist för fotbollslaget Boca Juniors, där Maradona en gång spelade. Det var också här som tangon föddes, när Carlos Gardel tog tangosången från bakgatorna till finsalongerna med sina smäktande sånger fyllda av nostalgi, hemlängtan och krossade hjärtan. Härifrån är det inte långt till Café Tortoni på Avenida de Mayo. Kaféerna har alltid varit en vital del av stadens kulturella och arkitektoniska arv, och Tortoni är ett av de främsta. Under mer än 150 år har det varit de intellektuellas scen och sällskapsrum, men som i dag trakteras de till stor del av turister. Stadens egen sångfågel Gardel finns naturligtvis på Café Tortonis lista över alla otaliga kändisar som besökt stället. Det är art déco med marmorbord och biljardrum och en given plats för tangouppträdande. GIGANTISKT FIKONTRÄD Jag följer Florida, gågatan som är ett av de främsta shoppingstråken, genom parken Plaza Gral Lavalle når vi den finare stadsdelen Recoleta. Stadsdelens samlingspunkt är kaféklassikern La Biela på Avenida Manuel Quintana. Uteserveringen skuggas av ett gigantiskt flera hundra år gammalt fikusträd, vars grenar sträcker sig över kaféborden. Under detta magnifika träd dricker gäster eftermiddagste och passas upp av servitörer i kritvita jackor. Här kan man också njuta av nationaldrycken mate, byggd på järnekens blad och som dricks ur bägare av kalebass genom ett sugrör av metall. Ett stenkast från fikusträdet ligger kyrkan Nuestra Señora del Pilar och den berömda Recoletakyrkogården. Här vilar de rikaste invånarna, eller porteños som stadsborna kallas. Men det räcker inte med gott om pengar för att få en evig viloplats här. Det krävs också ett namn med tyngd för att föräras med ett mausoleum i denna gravarnas egen stad, med en labyrint av gator och gränder. RISTA PÅ BORDET Det är torsdag eftermiddag när vi passerar Plaza de Mayo och möter "de galna mödrarna" som varje vecka sedan 1978 demonstrerar framför regeringsbyggnaden Casa Rosada, för att ställa ansvariga till svars och minna om de närmare 30.000 människor som försvann under militärdiktaturen. Jag avslutar kaféodyssén i den hippa stadsdelen Palermo, som för femton år sedan började restaureras och ge plats för trendiga barer, kaféer och designbutiker. Det blir ett besök på det unika Café Dorrego där kaffedrickare under årtionden ristat in sina namn och meddelande på väggar och bardisk. Dagen avslutas med att beställa in tapas, som i Argentina kallas picadas, på restaurang El Preferido. Det är bullrigt, kaotiskt och charmigt. Ett pulserande varmt och temperamentsfullt liv som är synonymt med Buenos Aires. I TEXT & FOTO: JÖRGEN ULVSGÄRD 44 | nöjesnytt 38 | nöjesnytt