Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44 R&A reste ragg när Walter J Tr
avis vann Brittiska amatörmäs terskapen med en centerskaftad putter. När den lindade Haskellbollen studsade in på banan studsade "guttyn" ut. - och att arrangera ett nationellt mästerskap. Men varifrån skulle man få pengar? Det ville sig faktiskt inte bättre än att Golfsektionens verksamhet star tade med att Setterberg lånade ut fem kronor för inköp av en kassabok samt en protokollsbok. Golf sektionens första intäkt kom från Göteborgs Golf Klubb. Summan, en krona och nittiofem öre, var 50 procent av nettobehållningen från de Svenska Mästerskapen på Hovas den 9-10 oktober 1904 där Teodor Åkermark blev den förste svenske mästaren efter seger i finalen mot Setterberg. 1906 medverkar Viktor Setterberg till att en sex- hålsbana byggs i Wämö utanför Karlskrona och när klubben bildas 1907 väljs den in som Golfsek tionens tredje medlem. 1909 byter Golfsektio nen namn till Svenska Golfförbundet och samti digt utformas de första egna stadgarna. Nitton föreningar rapporterar att de idkar golfspel, men när SGF från och med 1910 tar ut en årsavgift på en krona per klubb så återstår bara fyra: Gö teborg, Stockholm, Karlskrona och Falsterbo. UTE I VÄRLDEN VISSTE alla initierade vilka James Braid, John Henry Taylor och Harry Vardon var. Mellan 1894 och 1914 vann de nämligen British Open 16 gånger av 21 möjliga, tre gånger var de etta, två och trea och i samtliga tävlingar slutade åtminstone någon av dem bland de tre främsta. Ingen annan Major har dominerats så kraftigt av tre spelare under så lång tid och det är inte kons tigt att denna framgångsrika trio döptes till "Det stora triumviratet". Triumviratet förändrade omvärldens syn på proffsen som dittills hade betraktats "von oben". Plötsligt ansågs proffsyrket vara ett hederligt värv. Utan Triumviratets medverkan hade detta säkert tagit betydligt längre tid. På den här tiden levde proffsen ur hand i mun och återvände allt som oftast dit de en gång bör jat sin karriär, i caddiebåset. Inte minst John Henry Taylor kom att bli proffsens talesman. Trots att han slutat skolan som elvaåring och inte hade någon formell utbildning så hade han talets gåva och insåg tidigt att han måste tala för sin egen och för sina proffskollegors sak. Taylor var såväl initiativtagare som en av grundarna till brit tiska PGA 1901. I AMERIKA HADE golfen fått sin efterlängtade hjälte i utvandrade skotten Willie Anderson (1878-1910). Denne gjorde inte sitt nya hemland besviket. Han vann US Open fyra gånger varav tre i rad. Segrarna hade möjligen kunnat bli fler om inte Anderson dött av åderförkalkning 1910, bara 32 år gammal. På damsidan börjar systrarna Harriot och Mar garet Curtis låta höra talas om sig. I US Women's Amateur, 1907 blir det rena rama familjetill ställningen när Margaret slår ut Harriot i finalen. Det stora namnet bland herramatörerna var Walter J Travis. Han föddes i Australien och kom till Amerika som barn. Att han var 38 år när han vann US Amateur första gången av tre låter kanske inte så märkligvärdigt, men när man be tänker att Travis började spela golf som 34-åring ökar bedriften i dignitet. ATT KONKURRERA UT en boll som i stort sett domi nerat marknaden i över 50 år kräver något extra. Någon som är van att fylla hål. En tandläkare! Mycket riktigt var det doktor Coburn Haskell från Cleveland, Ohio i USA som var pappa till denna nymodighet med en vätskefylld gum mikärna som lindats med elastiska trådar. Ytterst satt ett skal av guttaperka. Haskellbollen flög och rullade längre än sina föregångare. Den var också lättare att kontrolle ra och var mer förlåtande vid dåliga slag. Bollen studsade ut från Haskells mottagning 1899 och bör jade spridas bland spelarna 1901. När ovan nämn de Travis samma år vann de amerikanska ama törmästerskapen med den nya bollen fick den ett ordentligt uppsving. I Storbritannien var misstänksamheten stor och de professionella spelarna tillkännagav att de minsann tänkte fortsätta spela med "guttyn". Alla utom en: Alexander "Sandy" Herd som ångrade sig. Nyfikenheten tog över och efter en testrond bestämde han sig för att spela 1902 års British Open med Haskellbollen. Herd vann och för passade samtidigt"guttyn" i graven. Trots den snabba utvecklingen i USA var reg lerna under många år i stort sett identiska på båda sidor av Atlanten. Den första stora kontroversen inträffade i samband med British Amateur på Royal St Georges 1904. Den då trefaldige ame rikanske mästaren, Walter J Travis, vann men det värsta ur brittisk synvinkel var trots allt inte att han var icke-britt, utan klubban han använde: the Schenectady putter. Det var en centerskaftad klubba, det vill säga, skaftet var inte infäst direkt i hälen utan närmare mitten av klubbladet. Kort sagt, R&A förbjöd alla klubbor där skaftet inte var infäst längst bak i hälen medan USGA valde att tolka reglerna på sitt eget sätt så att man kunde fortsätta att använda denna typ av klubbor. Det kalla klubbkriget varade i nästan ett halvt år hundrade innan det fick sin lösning. Samtidigt var denna första dispyt det första steget mot att sätta upp gränser för golfklubbor. Experimentlustan med klubbornas konstruk tion var stor runt sekelskiftet men många utav dessa fantasifulla uppfinningar blev kortlivade. Antingen därför att de inte fungerade särskilt bra eller därför att de blev förbjudna. De så kallade lång- nästa träklubborna ersattes efter hand eftersom de inte passade för de hårdare bolltyperna och med tiden blev de kortare, bredare och djupare Svensk Golf 3 1999 http://www.golf.se En exklusiv artikelserie i tolv delar 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52
Svensk Golf Sida 53
Svensk Golf Sida 54
Svensk Golf Sida 55
Svensk Golf Sida 56
Svensk Golf Sida 57
Svensk Golf Sida 58
Svensk Golf Sida 59
Svensk Golf Sida 60
Svensk Golf Sida 61
Svensk Golf Sida 62
Svensk Golf Sida 63
Svensk Golf Sida 64
Svensk Golf Sida 65
Svensk Golf Sida 66
Svensk Golf Sida 67
Svensk Golf Sida 68
Svensk Golf Sida 69
Svensk Golf Sida 70
Svensk Golf Sida 71
Svensk Golf Sida 72
Svensk Golf Sida 73
Svensk Golf Sida 74
Svensk Golf Sida 75
Svensk Golf Sida 76
Svensk Golf Sida 77
Svensk Golf Sida 78
Svensk Golf Sida 79
Svensk Golf Sida 80
Svensk Golf Sida 81
Svensk Golf Sida 82
Svensk Golf Sida 83
Svensk Golf Sida 84
Svensk Golf Sida 85
Svensk Golf Sida 86
Svensk Golf Sida 87
Svensk Golf Sida 88
Svensk Golf Sida 89
Svensk Golf Sida 90
Svensk Golf Sida 91
Svensk Golf Sida 92
Svensk Golf Sida 93
Svensk Golf Sida 94
Svensk Golf Sida 95
Svensk Golf Sida 96
Svensk Golf Sida 97
Svensk Golf Sida 98
Svensk Golf Sida 99
Svensk Golf Sida 100
Svensk Golf Sida 101
Svensk Golf Sida 102
Svensk Golf Sida 103
Svensk Golf Sida 104
Svensk Golf Sida 105
Svensk Golf Sida 106
Svensk Golf Sida 107
Svensk Golf Sida 108
Svensk Golf Sida 109
Svensk Golf Sida 110
Svensk Golf Sida 111
Svensk Golf Sida 112
Svensk Golf Sida 113
Svensk Golf Sida 114
Svensk Golf Sida 115
Svensk Golf Sida 116
Svensk Golf Sida 117
Svensk Golf Sida 118
Svensk Golf Sida 119
Svensk Golf Sida 120
Svensk Golf Sida 121
Svensk Golf Sida 122
Svensk Golf Sida 123
Svensk Golf Sida 124
Svensk Golf Sida 125
Svensk Golf Sida 126
Svensk Golf Sida 127
Svensk Golf Sida 128
Svensk Golf Sida 129
Svensk Golf Sida 130
Svensk Golf Sida 131
Svensk Golf Sida 132