Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25 Grattis Norge till EM-framgång
en Svenskt bottennapp med tiondeplats Av BOSSE KARLMANN LAUSANNE i juni Som jag i korthet rapporterade från herrarnas Europamästerskap i Lau- sanne i Schweiz 24—27 juni i före- gående nummer så gick det inte så där vidare bra för de svenske. Eng- land vann ju det hela och försvarade sitt mästerskap från Hamburg 1969 medan Sverige bara placerade sig på en blygsam tionde plats. Norge blev naturligtvis den stora sensationen ge- nom att ta brons i detta förnämliga sammanhang. Av hela mitt hjärta vill jag också gratulera den oerhört pryd- liga norska truppen till denna norsk golfsports hittills största framgång. Vårt västra broderland är utan ett spår av tvekan på rätt väg i utveck- lingen. Men jag vill gärna ta EM från bör- jan — dvs från kvalificeringsdagen. Ska vi börja med banan. Längd 6 296 meter, ut 3 186, in 3 110. Par 72. Väl- skött, svår, en del hål hård kupering och starkt utslagsgivande. Speciellt kniviga 4-parhål. Inspelsdagarna måndag, tisdag och onsdag 21, 22 och 23 juni gick i glö- dande sol på en perfekt bana. Många — däribland svenskarna — tyckte dock att greenerna var felklippta här och där. Trots allt gick puttningen relativt hyfsat. Bottennapp På torsdagen när kvalificeringen över 18 håls slagspel satte igång, var det en helt annan bana än under inspel- ningsdagarna. Fader Pluvius hade öppnat sina skyar på vid gavel och banan var stundtals under vatten. Så mycket tom att tävlingsledningen fick tillgripa ett par små avbrott. Men nota bene — det var absolut lika för alla vad spelförhållandena beträffar. Hur gick det då för svenskarna? Ja, tyvärr, vår mästare Hasse Hed- jerson, som varit säkerheten själv un- der träningen — han fick ingenting att stämma. 85 eller hela 13 (!) över par hade han hem. Varför? Ja, säg det den som kan ... Hasses bottennapp började så här: 5 på 1 :ans 4-par, 7 på 2:ans 4-par, sen stabiliserade han sig ett tag med bl a birdie på 7:ans 3-par innan ra- set satte igång igen med 7 på 4-par- hålen 10 och 16. Så var den dan förstörd för Hasse och naturligtvis, eftersom vårt ankare var förste svensk ut på banan, kom rapporterna till de övriga i laget knappast att ingjuta det självförtro- ende som behövts för att klara en plats i första flighten eller A-gruppen, som jag tycker vi kan kalla det hela. Olle Dahlgren hade 81, Claes Jöhncke — bäste svensk denna vemodiga dag — 77, Johan Jöhncke 81, Gunnar Mueller 79 och lagets Benjamin — Jan Rube, SM-finalist tillika — 78. Det gjorde sammanlagt 396 för Sve- rige och gav 11 :e plats och förvis- ning till B-gruppen. Den plats som svenskarna väl hade tänkt sig i A-gruppen togs i stället av Norge, som helt överraskande blev fyra i kvalen med 387 efter Skott- land 380, Spanien 384 och Frankrike 386. Det var inte förvånansvärt att vår debuterande lagkapten Stig-Lennart Alehammar hade ganska lätt att hålla sig för skratt. Men ingen skugga skall falla över honom. Han gjorde ett synnerligen gott och populärt arbete som mat- chare. Och som klok karl över huvud taget så tog han goda råd av Claes Jöhncke. Det samarbetet var avtalat redan innan resan från Sverige. Som sagt. Alla förstår säkert att det var ett ganska slokörat svenskt landslag, som gick till sängs på ho- tell Carlton på Avenue de Cour den kvällen. Innan dess hade man i alla fall ta- git varandra i hand på att Italien med berömde Silva i spetsen skulle få storstryk i första matchen. Fin skärpning Dags alltså för Italien. Vi skall vinna med 7—0, var önsketänkandet hos laget. I klartext betydde detta att för- middagens båda foursome-matcher måste vinnas liksom eftermiddagens fem singlar. Skärpningen var stor — gårdagens misslyckande tänkte ingen på. Åtminstone verkade det inte så. Det gick också bra för de våra. Första paret ut var Claes Jöhncke/ Jan Rube, som visade sig vara en utomordentligt fin foursome-konstel- lation. Italiens Lovato/Tadini hade inte mycket att säga till om utan fick ge sig med klara 4/3. Hela tiden hade jag en känsla av att svenskarna bara gick och lekte och säkert hade kunnat avgöra matchen på ett mycket tidi- gare stadium. Ingen pardon lämnade heller Jo- han Jöhncke/Hasse Hedjerson mot Gigliarelli/Fabrini. Efter stundtals glänsande spel var saken klar med (Forts på sid 26) Bekymrade miner ute på banan tillhörande fr v: Johan Jöhncke, lagkaptenen Stig- Lennart Alehammar och Gunnar Mueller. 23
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52