Rekommendation ENERGI PROTEIN FOSFOR KALIUM NATRI
UM IDWG NUTRITIONSBEDÖMNING <70 år 30-35 kcal/kg/dygn >70 år och/eller låg fysisk aktivitet 25-30 kcal/kg/dygn Mål – 1,1 g/kg/dygn Lägsta intag – 1,0 g/kg/dygn 50 % HBV <1400 mg/dygn 2000-2500 mg/dygn eller 1 mmol/kg 5-6 g/dygn Ej över 2-2,5 kg eller <4% av torrvikt 1:a dietistkontakt inom 1 månad efter dialysstart Uppföljning var 3:e till 6:e månad Hur stor mängd vi i Sverige får i oss via dessa är oklart, eftersom mängden inte behöver deklareras. Andelen som absorberas i kroppen är däremot hög, upp mot 90 procent. Inte alltid kostens fel För att hålla kaliumnivåerna inom referensvärdena är det viktigt att också kontrollera för andra faktorer som kan påverka nivåerna, såsom acidos, katabolism, insulinbrist, förstoppning, otillräcklig dialys eller vissa läkemedel. Rekommendationen för intag av kalium är 2000-2500 mg per dygn eller 1 mmol per kilo kroppsvikt. Att tänka på är; om patienten äter kaliumrika livsmedel under behandlingen hinner inte dessa dialyseras bort. Minska saltet – ger bättre koll på vätskan Många patienter i HD får problem med övervätskning och har behov av stor ultrafiltration i takt med minskad urinproduktionen. Att minska på saltintaget är första steget för att underlätta och undvika ett för stort vätskeintag. Hur mycket vi dricker styrs fysiologiskt för att hålla en jämn balans av salter i blodet. För en dialyspatient utan urinproduktion innebär detta att den måste dricka en liter vätska om den ätit åtta gram salt under en dag för att hålla balansen av natrium i blodet. En optimal viktökning mellan dialyserna (Intradialytisk Weight Gain, IDWG) anses vara 2-2,5 kilo eller mindre än fyra procent av torrvikten. En minskning av saltintaget till fem till sex gram skulle underlätta för patienter i dialys att följa givna vätskerestriktioner och undvika stora viktökningar mellan dialystillfällena. Dietistkontakt inom en månad Den individuella bedömningen är viktig. En regelbunden uppföljning av patientens näringsstatus har stor betydelse för att tidigt upptäcka förändringar i patientens näringsintag och kunna göra justeringar i nutritionsbehandlingen. För att uppnå detta underlättar ett bra teamarbete, där man tar vara på hela teamets kunskaper och erfarenheter för bedömning av nutritionsstatus. Första kontakt med dietist rekommenderas inom en måDIALÄSEN 4.2012 nad efter dialysstart, för att få information om kost vid HD. Därefter bör regelbunden uppföljning ske var tredje till sjätte månad. Vid ökad risk för PEW bör bedömningen ske oftare. Använd enkla verktyg för bedömning av nutritionsstatus; vikt, viktutveckling, BMI och ätsvårigheter är basen. Ta även i beaktning relevanta laboratorievärden och bedömning av energi- och proteinintag. Det validerade screeningverktyget Subjective Global Assessment (SGA) rekommenderas för HD-patienter och är det verktyg som ingår i Svensk njurmedicinskt register (SNR) för nutritionsbedömning. Om inte maten räcker till För vissa patienter är det svårt att tillgodose sitt energi- och proteinbehov med enbart mat. För att optimera näringsintaget hos patienter med otillräckligt intag och/eller definierad undernäring är nutritionsstöd motiverat. Första valet är alltid att försöka öka patientens intag via den vanliga maten. Räcker inte det får man göra tillägg av i första hand kosttillägg, sjukdomsspecifikt eller energi- och proteinrika. Är inte detta tillräckligt får man överväga enteral nutrition via nasogastrisk sond eller perkutan endoskopisk gastrostomi (PEG), beroende på hur lång tid behandlingen väntas pågå. Tredje alternativ är parenteral nutrition (PN) och/eller intradialytisk parenteral nutrition (IDPN), där IDPN rekommenderas till de patienter som har ett intag på mer än 20 kilokalorier per kilo kroppsvikt och dygn och svårigheter att ta kosttillägg eller har absorptionsstörningar i tarmen. Är energiintaget lägre rekommenderas istället PN hela dagen. Riktlinjerna, med referenser, i sin helhet kommer att finnas tillgängliga på DRFs referensgrupps hemsida (www.drf. nu/ njurmedicin) och på Svensk Njurmedicinsk Förenings hemsida (www.njur.se). Text Sara Lundström, Leg. dietist, Medicincentrum, Njurmedicin, Norrlands universitetssjukhus. 35