NG Gbg 1
ÅTER TILL ÅTTIOTALET. Mats nyfunna kontakt gav rå
g i ryggen och han vände sig därefter till nybyggda Hotel Riverton och frågade om det fanns ett intresse för att hålla en provning, ett evenemang med norditalienska viner. Dåvarande restaurangchef Modig nappade direkt. – En ohyggligt trevlig och kompetent man, minns Mats. INNAN NÅGONTING KUNDE bli av var dock aktiviteten tvunget att få godkänt av systembolagets Herr Tagesson. På den tiden kontrollerade vin och spritcentralen allt. Herr Tagesson hade dock ingenting att invända förutsatt att det serverades Italiensk mat till drycken. Inga problem, sa Modig. Sagt och gjort, några veckor senare ordnade Mats och Riverton en liten vinfestival i miniatyr, med viner och italiensk buffé. Succén var ett faktum, det blev tidningsartikel i DN och Mats fick blodad tand. – Jag fastnade för det där med vin då. Jag tror det handlade om kombinationen av historia, geografi och smakupplevelse. Den triangeln passade mig. Då gick min fantasi igång. Jag föll pladask! Sögs in i det svarta hålet, kan man säga, och sen har jag aldrig tagit mig ur. Jag är där nere och simmar någonstans. EFTER DEN LILLA vinmässan fick Mats en djupt rotad känsla av att verkligen ha bytt yrkeslinje. Kockyrket låg bakom honom. Nu skulle han verkligen jobba med vin. Parallellt med arbetet i vinbutiken på Stena Line fick han också ganska snart möjlighet att skriva små artiklar om vin i nyligen återuppståndna Göteborgs Handels- & Sjöfartstidning. ATT MATS SKULLE ägna stora delar av sitt yrkesverksamma liv åt vin var dock ingen självklarhet. Han föddes i Bromma 1952 men växte upp i Göteborg och arbetade i unga år inom sågverksindustrin. Hans far hade ett sågverk och den naturliga tågordningen resulterade i att även Mats arbetade i familjeföretaget. När tiderna blev dåliga hamnade faderns företag i en svår sits, men han såg en utväg. För att klara krisen såldes sågverket till Afrika. Hela maskineriet transporterades ner till den afrikanska kontinenten via den transatlantiska linjen. Mats fick följa med och bytte kust, från den svenska västkusten till den afrikanska. Totalt spenderade han ett knappt år nere i Afrika. Det var också där som han fick sin första riktiga vinupplevelse. – Året var 1976 och jag var på sjätte breddgraden, i Nigeria. Där delade jag en röd flaska Côtes-du-Rhône med en holländare. Då var jag ungefär 25 år. Dessförinnan drack jag varken vin eller öl. När vi gick på krogen var det Gin & Tonic som gällde, eller Gin Fizz. Uppenbarligen var det gin och socker med citronsmak som gällde. TIO ÅR SENARE stod Mats tillsammans med gräddan av svenska vinjournalister på Hotel Riverton och drack syditalienska vita viner med många år på nacken. På den här tiden var inte italienska viner på modet utan dessförinnan var det bara franska viner som gällde i kombination med lite från Tyskland samt portvin. 86 NÖJESGUIDEN | NR 2, 2023 – I princip var det Bordeaux i kvadrat och minut. Vissa var bra, men det var väldigt ensidigt. Det var en väldigt stängd värld. UNDER MITTEN AV åttiotalet började det dock ske en förändring och mot slutet av decenniet skulle var och varannan landsortstidning ha en vinjournalist. Intresset ökade dramatiskt och horisonten vidgades. - Det var en härlig tid, som egentligen inte finns kvar. Över huvud taget. Oskyldig och entusiastisk med viss ambition. Nu upplever jag tyvärr att vinjournalistiken i Sverige är formad av de ekonomiska ramar som finns. En del så kallade journalister säljer sig och gör det ganska öppet. De sitter med ena benet i baljan. Den sanna entusiasmen om att upptäcka själv finns inte kvar upplever jag. UNDER ÅREN SOM följde fortsatte Mats att skriva om vin och jobba i butik på Stena Line. Kunskapen och intresse djupnade. Parallellt började han också att undervisa i vin och fick på så sätt möjlighet att sprida sitt stora intresse för vin till andra människor. Det blev också många fler vinresor genom åren med vingårdsbesök och provningar på agendan. Speciellt runt om i Italien. Frågar man Mats om vilka besök som gjort störst intryck under den här tiden nämner han istället ett uteblivet besök som grämer honom än idag. – Den stora grejen som händer under åttiotalet är när Sassicaia segrar i London och vinner pris som bästa Cabernet under tio pund. Detta är runt 1978. På den tiden kallades det ”italiensk vin” bara. Det fanns ingen härledning till något ursprung så att säga. Det var en experimentell familjeodling egentligen. Att jag då inte åkte dit direkt, det är över mitt förstånd. Jag tog mig inte ut till Bolgheri. Jag har träffat honom, greven, Inchisa de la Rocchetta, men först senare. Hade jag åkt dit då hade jag fått agenturen. ÅREN GÅR OCH 1995-96 går Sverige in i EU. Marknaden öppnas upp och mycket förändras. En gammal klasskamrat till Mats från restaurangskolan, Axel Forssén, hör av sig och undrar om han vill vara med och starta en verksamhet, en vinimport. – Jag var med på ett hörn, var delägare till 50 procent, men prioriterade faktiskt mina lektioner på restaurangskolan, Folkuniversitetet och Komvux. Sen sufflerade jag Axel vid sidan av. Successivt växte sedan engagemanget kring importen fram. UNDER NÅGRA ÅR jobbade Mats sedan med Axel Forssén och deras gemensamma vinhandel, men efter en tid insåg de båda kompanjonerna att man drog åt olika håll. – Karl Axel Forssén var inte en enkel människa. Kanske inte jag heller. Det är som att koka en sås vet du. Vissa ingredienser funkar tillsammans, medan vissa gör det inte. Vårt samarbete blev ingen bra sauce bordelaise. 1998 STARTADE MATS istället Hoff Vinhandel. Sedan dess har han försett restaurang-Sverige med otaliga kvalitetsviner från producenter härad hörande främst i Frankrike, Italien och Tyskland. Även SAS Wine Trading blev en stor kund då tax free-handeln fortfarande blomstrade. – Till en början var framförallt min expertis och kunskap efterfrågad. Det var innan man kunde hitta all vininformation man ville på internet och jag var välinformerad. Speciellt inom vissa områden. Mats lyckades knyta till sig ett antal olika topproducenter, där italienaren Romano dal Forno sticker ut. ”Det var som att vinna VM!” minns Mats och berättar hur han fick nys på producenten via ett vinmagasin. –Dåtidens stora namn fick två stjärnor i testet, medan Dal Forno Romano fick fem. Då kastade jag mig på telefonen och ringde nummerbyrån. Jag kopplades till Italien och bestämde möte. 1995 kör jag dit och lyckas få agenturen. På den tiden var Dal Forno Romano okänd i Sverige. ALLT EFTERSOM HAR Mats fokus flyttats från primärt Frankrike och Italien till Tyskland. Sent omsider lyckades tyska producenter omvandla sina druvor till viner med hög kvalité. LIKA TIDIG PÅ trenden som Mats var med italienska viner, lika snabb var han på att uppfatta ett större kvalitétsfokus på vin från Tyskland. Han fick möjlighet att importera viner av högsta kvalité från bland annat Weingut Keller. – Idag upplever jag att röda tyska viner håller högsta kvalité. Mjuka och lena. Idag dricker jag mer tyskt rött än vad jag någonsin har gjort innan. I dag är Tyskland världens tredje största pinot noir-producent efter Frankrike och Kalifornien. DEN STORA FÖRÄNDRINGEN i vinvärlden under Mats 40 år i branschen är gränslösheten. Enligt honom kan man nuförtiden hitta fantastiska viner från flertalet olika producenter och platser. – Det är gränslöst! Det är en oerhörd förändring. Det finns djup kunskap överallt. MATS DJUPA KUNSKAP, hans anekdoter och minnen av viner och producenter är nästan lika gränslös. Han berättar om allt ifrån besök i Champagne med Sjömagasinet till en blindprovning av Domaine de La Romanée-Contis ”La Tâche” och skulle förmodligen kunna hålla på i flera timmar utan att man som åhörare tröttnar. Innan vi avrundar frågar jag honom om han kan berätta om något speciellt minne, något vin han druckit som verkligen överraskat eller en upplevelse som sticker ut. Naturligtvis kan han det. Jag får till och med två stycken. – En riktig aha-upplevelse fick jag nu i närtid. Jag pratade med en producent om en pinot noir från Reinhessen, i gränslandet till Nahe, området kallas lokalt för Reinhessens Schweiz, då det ligger 300 meters över havet. När jag frågade om årgången 2018 sa han att kvalitén sjönk, då det var för varmt. Då tänkte jag verkligen; För varmt? På 300 meter höjd, där. Det fanns inte i vokabulären för tio år sedan. Det har gått oerhört fort. Det är till viss del oroväckande.