STT 1
TRANEMO BYGDEN SJÖTOFTA Många var skeptiska till
Kjell-Åke ”Flacken” Flacks idéer, men i år kan han och hustrun Gudrun fira 35-årsjubileum för sin dansoch fritidsanläggning. Det är torsdag eftermiddag och de två senaste dygnen har det snöat rejält. Kjell-Åke har ägnat förmiddagen åt att ploga både vägen, parkeringen och runt hela dansbyggnaden. – Vi har dans här i morgon kväll och nu ska jag sätta upp värmen, så det blir varmt när vi ska förbereda här i morgon bitti. Vi skrapar snön från kängorna och kliver in. Partykväll med Elisa’s På den här scenen har de flesta av landets stora dansband spelat. Och gör så fortfarande. Både Mats Bergmans, Streaplers, Matz Bladhs och Flamingokvintetten är på gång under våren. tykväll med Elisa’s, säger Kjell-Åke stolt. Elisa’s var inte lätta att boka. – Och på påskafton kör vi parPrecis i dagarna har han också bestämt att köra dans både midsommarafton och midsommardagen med ett band från Umeå. – Det roligaste är att banden trivs så bra här. När dansen börjar klockan nio är dansgolvet fullt. Inte som på andra platser, där folket kommer framåt elva. Många i publiken reser långt för att dansa, umgås och äta gott i Sjötofta. Tider förändras Men riktigt som under kanonåren är det inte längre. – Då hade vi både pensionärsdanser och trivseldanser. Varje fredag och varannan lördag, 75 danser om året. Nu ligger det väl på runt 20. Förändringen har flera orsaker. Ändrade vanor och levnadssätt, men också stormen Gudrun och väghållningen, menar Kjell-Åke. – Stormen skakade om folk. Pensionärerna torde sig inte ut på vägarna på samma sätt längre och när vägarna hit inte saltas, så är de rädda för väglaget och SMHI:s varningssystem har inte gjort det bättre. Nu har han lagt ner pensionärsdanserna och det har givit ett uppsving åt trivseldanserna och partykvällarna, dit alla kan komma. Tvillingarna från barnhemmet Kjell-Åke bjuder på kaffe inne i boningshuset. Det var hit han Kjell-Åke Flack med Sjötofta fritids danslokal i bakgrunden. – Helt lätta att tas med var vi väl inte och vi fick ju inte utbilda oss ordentligt heller. Nej, barndomen vill man inte gärna leva om, den var inget rolig! När jag var 16 år flyttade jag. Då fick man inte längre betalt för oss och tackade nej till att bli våra förmyndare. Handelsresande i klänningar Kjell-Åke fick jobb på tråddrageriet. Sedan blev det cementgjuteriet och visst hjälpte han till på gården också. Efter en bilolycka 1974, som så när kostade honom livet, köpte han en gammal SJ-buss och sålde klänningar från Jerrys konfektion i Ambjörnarp. – Det var en rolig tid, skrattar Kjell-Åke. Jag byggde ett provrum längst bak och i tolv år rännde jag runt. Stannade utanför ortens Icabutik. Jag hade mycket stora storlekar och det var inte så vanligt på den tiden. Ryktet om KjellÅkes sortiment spred sig och nästa gång han aviserade sin ankomst, stod damerna i kö. och hans tvillingbror kom som fosterbarn. Två åttaåringar från det beryktade barnhemmet Vidkärr i Göteborg. – Vi var ju svårplacerade eftersom vi var två. Familjen vi kom till hade två egna barn och såg väl oss mest som drängar som de fick betalt för. framåt och det gör man inte om man sitter still. KJELL-ÅKE FLACK Man vill ju komma Han blev också en känd profil på olika marknader, i Kivik inte minst. Såg möjligheterna Kjell-Åke och Gudrun gifte sig redan i början på 70-talet och bodde i villa i Sjötofta, när barndomsgården skulle säljas. Grabbarna skaffade sig snart ett inte alltför smickrande rykte. – Det var i slutet på 70-talet och mina styvsyskon ville att jag skulle ha gården. Jag tyckte det fanns möjligheter för den, vattnet som rann igenom och ingen som bor längre upp. Men lätt blev det inte. De flesta FOTO: VIAVINGA AMBJÖRNARP | DALS TORP | GRIMSÅS | GÖLINGS TORP | HOFSNÄS | HULARED | LIMMARED | LJUNGS ARP LÄNGHEM | MOSSEBO | MÅNSTAD | NITTORP | ROSENLUND | SJÖTOFTA | TORPA | TRANEMO | UDDEBO | ÖLSREMMA REDAKTÖR: ANN SOFIE WAHLBERG · 0325-479 52 35 år med Sjötofta fritid Ingen har det så bra som jag. Jag trivs med att gå här och rå mig själv. Att åka utomlands är heller inget som lockar. – Nej det har jag prövat. Varmt och djävligt, bara en massa trappor, sand och sol. Det finns inget så fint som grönskan här i Sverige. Nästa dans på Sjötofta Fritid blir den 28 februari då Mats Bergmans spelar upp till dans. tyckte att ”Flacken” blivit helt galen, som trodde på en dans- och turistanläggning i Sjötofta. Nu är inte Kjell-Åke den som ger sig och han hade Gudrun som trodde på hans idéer. Envetet jobbade de sig igenom motvilliga banker och trilskande byråkrater. Turistoas i liten skala Den första stugan byggdes 1980 och 1986 togs den nya danslokalen med plats för 600 personer i bruk. Med tiden blev det också en anlagd badsjö med hopptorn, en damm för fiske, husvagnsplatser och natursköna strövområden i skogen. – För tyskarna är det perfekt. Jag har gäster som återkommit i alla år och nu kommer deras barn också med sina familjer. Det är ju så här de vill bo! Framtidspotential Länge har han också haft planer på att bygga ut. Han berättar om sina idéer, handikappanpassade hus och platser för villavagnar och husbilar. Vatten och avlopp är framdraget och en cementplatta till ett större hus är redan gjuten. – Man vill ju komma framåt och det gör man inte om man sitter still. Vi har stora grönområden, som är för dyra för så få hus. Kjell-Åke suckar lite innan han fortsätter. – Men jag fick aldrig till något kapital. När tiderna är dåliga och det är lätt att få arbetskraft, då får jag inga lån. När tiderna är goda och det är dyrt och svårt att hitta folk och jag inte har råd, då finns det pengar. Att satsa på bröllop och kalas, kunde varit ett alternativ. – Men med min fotled, som skadades vid olyckan, och Gudruns höftproblem, får vi tacka nej till sådana förfrågningar. Över huvud taget, tycker KjellÅke att tiderna blivit tuffare. – Förr hade vi företag och folk här i Sjötofta, som betydde något. När de sa ifrån hände det saker. Nu är det inga beslutsfattare som bryr sig om Sjötofta längre. Det goda livet Ändå är Kjell-Åke nöjd med sin tillvaro. Han kan inte komma på något han hellre vill göra, än att sköta om sitt Sjötofta fritid. Få fortsätta träffa alla som kommer och dansar och turisterna i stugorna. Det skulle väl i så fall vara göken, som han kan vara utan. – Nån gång är det väl kul med hoandet, men hela våren! Så, vad skulle han då göra, om han ändå skulle ta sig en dag ledigt? – Ledigt? Jag är ju ledig jämt! FOTO: PRESSBILD Fortsätter ett tag till Men nu lurar ju pensionsåldern runt knuten. Hur ser framtidsplanerna ut? – Först hoppades vi väl att något av barnen skulle ta över. Dottern gick på restaurangskolan, men hon har sitt på Gislaved hotell nu. Sedan funderade vi på att sälja. Vi hade köpare, men de ville göra hela området privat och det var inte så vi ville ha det. Vi hoppas kunna bo kvar som lite vaktmästare. Så kom 20-åriga barnbarnet Jonathan och sa att ”inte kan ni väl sälja det här, det vill ju jag ta över”, och tankarna tog en annan riktning. – Men än är han för ung, så vi tänker att det bästa är att vi håller på ett tag till och är han fortfarande intresserad då, kan vi fortsätta vara till hjälp. Fast det är klart, Kjell-Åke stänger inga dörrar. Han är fortfarande öppen för andra förslag. Han tittar ut genom fönstret och börjar skratta. – Vi har sex barn och väntar i dagarna vårt 16:e barnbarn. Fortsätter det i den här takten, så kanske vi behöver allt själva och behåller det! Vad är det då som drivit KjellÅke och Gudrun under alla de här 35 åren? – Att när man inte ser någon utväg och klarar det ändå, det är det som är livet. ANN-LOUISE KJELLNER redaktion@stthuset.com