Svensk Golf 1
tus Widegrens 70-runda den bästa. – Det känns ju
som att man borde kunna skjuta lägre här, säger Martin Munkhammar. Han har varit med i klubben sedan han var ”sork”, som klubbens vd uttrycker det. Från det nya klubbhuset, byggt uppe på åsen, har man en magnifik vy över banan, åtminstone de hål som ligger närmast. Särskilt vyn över första tee kan upplevas besvärande för den som inte har en säker draw att plocka fram. Det känns lite som att göra entré på en teaterscen. Det är ett smått genialt öppningshål, 253 meter långt. Jag lägger mig i greenkant och vänder mig mot terrassen för att ta emot publikens jubel och applåder. Men det var ingen där. Jag har en chip och en tvåputt innan jag skriver ned ett par och rullar vidare. Det händer då och då att någon gör hole in one på ettan. Tidigare var hålet banans tionde, men det ändrades när det nya klubbhuset byggdes för sju år sedan. Går man riktigt långt tillbaka i tiden hade man haft havsutsikt från klubbhuset. Banan i dalen är byggd på gammal havsbotten och följaktligen utlagd på ren sand. Höjden var tidigt bebyggd. Det går inte att sätta en spade i marken utan att det dyker upp gamla prylar. Det var till exempel inte långt från Slite som den gamla Spillingskatten hittades. En bonde i Othem plöjde upp den med sin traktor och skrev om historien. Det visade sig att gotlänningarna hade handlat med fjärran östern långt tidigare än man trott. Spillingskatten innehöll silver och brons och vägde 67 kilo. Den daterades till 870 e Kr. Bonden som hittade skatten fick en miljon för att han var ärlig och berättade. Banan i Slite utgör en kontrast till När GK. Medan När bär seasidebanans brända toner är Slite är en mer manikyrerad park- och skogsbana, klädd i grönskimrande dräkt. Det har sin förklaring. På Gotland är vatten en ständig brist men tack vare att Aner å rinner genom banan (och utmanar spelaren på flera hål) kan Slite fylla sina dammar och vattna sina fairways, ” En tidig sommarmorgon när dimman lättar av solens uppgång, är banan magisk av en helt annan anledning.” också när vattningsförbud råder. Även i Slite var det eldsjälarna som byggde banan i slutet av 1980-talet och startade klubben som i dag består till hälften av fastlänningar. Turistande greenfeegäster är en viktig tillgång. – Utan dem hade vi inte kunnat ha en sån här anläggning. Bara medlemmarna kan inte driva runt den. Hälften av intäkterna kommer från greenfee, säger Tommy Jakobsson som är vd för klubben. Tiden som ligger framför honom är klubbens bästa. I juli är banan i stort sett fullbokad. En hel del har hänt på banan, mer ska hända. Banarkitekten Christian Lundin har varit på besök. I våras har sand i alla bunkrar bytts. – Vi fick via Cementa tag i fin sand som är hämtad från havsbotten utanför Bornholm. Det är mycket kisel i den så den är nästan vit. En bana måste utvecklas, förändras och förfinas hela tiden. Vi jobbar på den för att få en jämnare kvalitet. Målet är en bana i toppskick nästa sommar. Då ska Island Games spelas på Slite. Öarnas egen olympiad. Undrar om kåks kan bli en av grenarna? Hur man än ser på saken – det går inte att lämna Gotland utan att besöka Kronholmen. Många drar paralleller mellan Visby GK och Turnberry på grund av fyren. Det är inte fel. Men man skulle också kunna säga att banan är för Sverige foTo: Tommy JeppSSon vad Royal Dornoch är för Skottland. En bana som många hört talas om men som inte alla spelat eftersom den ligger lite avsides. Men de som kommit hit ångrar sig inte. När jag spelade banan med vän av golfturism. Tommy Jakobsson är vd på Slite och glad över sommarens invasion från fastlandet. ”Kenta” Nilsson, det gamla hockeyproffset som sedermera försökte sig på en karriär på seniortouren, sa han spontant efteråt att han föredrog Visby GK före Bro Hof. Det är väl det bästa betyg en bana kan få, i Sverige i alla fall. Vi har ju snuddat vid tanken att Gotland är en ovanlig ö, där märkliga saker händer. Kronholmen är därvidlag inget undantag. Här gjorde ”Curre” Johansson Sveriges förmodligen enda ”holk in one” för några år sedan. Det sitter en plakett på trädet som upplyser om detta märkliga slag: En drive som flög 190 meter innan den försvann in i hålet på holken. Banan renoverades av Pierre HolK-in-onE. Sannolikheten att någon upprepar den här prestationen får bedömas som liten. Fulke och Adam Mednick för några år sedan. Rondtiderna sköt i höjden och banans utmaningsgrad mildrades året därpå. Men banan kan fortfarande vara en vildsint utmaning en dag när det blåser. En snabb titt på tallarna som omgärdar många fairways ger en indikation om hur hårt det kan blåsa här. De växer lika mycket i sidled som på höjden. Banan är alltså av utpräglad seasidekaraktär: vild, motsträvig och illmarig. I alla fall när det blåser. En tidig sommarmorgon när dimman lättar av solens uppgång, är den magisk av en helt annan anledning. Men det är faktiskt inte bara för banans skull jag ständigt återkommer till ”Kronis”. Här finns också Sveriges bäst belägna klubbhusterrass. Stilla dagar när solen ligger på är det lätt hänt att en öl blir till flera när man vilar ut efter rundan. Det är en gåta att inte fler gutar åker hit bara för att sitta och njuta, även om de inte spelar golf. Ingen annanstans är det gotländska ljuset så starkt som här. • SVENSK GOLF | 6 2016 41 « «