Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4 Golf som vintersport Den Pedago
giska Vintern Egentligen är det roligast att skriva om golf på vintern. Man får helt andra per- spektiv på den tillvaro, som har gröna, saftiga fairways, glatta, ondulerade gree- ner, sol och värme (?), klubbor och boll som huvudsakliga ingredienser. Och ju mer snön ökar avståndet mellan golfare och hans terra firma, desto intensivare blir hans tankar — och drömmar. Han känner sig också säkrare i sadeln. Själv- förtroendet inför kommande säsong ökar. Ty allt vad han tänker, säger och känner inför spelet får stå oemotsagt. Det är annorlunda på sommaren. Då vet man att djärva och högmodiga tankar om ständigt raka slag och enputtar kan ha förödmjukande resultat redan samma dag eller på sin höjd samma vecka. Vintern har inte bara den fördelen att den tillåter drömmerier. Den ger oss en paus i vårt krigande efter relativ full- komlighet. Vi slickar såren. Vi vilar vär- kande händer. Vi tänker på andra ting, upplever en annan verklighet. För ett kort ögonblick beter vi oss som vanliga människor. För ett kort ögonblick .. . golfnerverna har snabbt hämtat krafterna. Nu börjar den konstruktiva satsningen. Allt som var dåligt förra säsongen skall oljas upp, renoveras eller bytas ut. Den viktiga kontakten På en fest för ett tag sedan såg jag en herre i djup kontemplation i en lika djup länstol — helt isolerad från övrigheten. Han satt i ett eget vakuum —festens ljud- vågor nådde honom aldrig — de studsade tillbaka. Det verkade som om han bad för händerna låg knäppta i knät. Men det fanns något som störde bilden. Något som föreföll väl så bekant. Läsaren anar säkert. HÄNDERNA VAR INTE KNÄPPTA, DE VAR FORMADE I ETT VARDONS OVERLAPPING GRIP! De var inte passiva. De gav illu- sionen av en stark och smidig enhet. Man kunde följa förlängningen hela vägen ut till klubbhuvudet. Här var en man, som inte spenderade dyrbar tid på dröm- merier. Inom länstolens ram arbetade tankar konstruktivt på den viktigaste detaljen i en golfsving — greppet. Utan ett bra grepp kan man aldrig nå de stora framgångarna inom golfen. Med några snabba ursäktande ord till min bordsdam försvann jag från festen in i den goda cirkeln kring fåtöljen. GREPPET Det är konstigt att så få inom golfvärl- den har ett bra grepp. Alldeles särskilt konstigt blir det, då man tänker på hur mycket ett bra grepp kan hjälpa en gol- fare och hur ofta ett dåligt grepp är an- ledningen till missar. Om man inte håller i klubban på rätt sätt, så har man mins- kat sina chanser att slå dit man önskar redan innan första wagglen. Det är inte alla golfare förunnat att kunna slå drives på 250 meter. Alla har inte de fysiska förutsättningarna. Men alla med två hän- der kan ha ett bra grepp. Svingstilarna bland toppskiktet värl- den Över växlar oerhört. Ibland ser man vinnande pros med de egendomligaste metoder. Men de flesta har en sak ge- mensamt. De har ett bra grepp och många har de arbetat i månader, ja t o m år, på att skaffa sig det. Det finns bara ett sätt att fatta en klubba. Båda händerna måste fungera som en enhet. De skall vara låsta tillsam- mans. Klubbans ställning får inte för- ändras under svingen. Därför måste du hålla fast nog för att förhindra detta. Men du får inte hålla för hårt. Då låses musklerna i handlederna. Svingen blir för styv och otymplig. Handleder och ar- mar måste arbeta smidigt. Summa: Grep- pet skall vara fast nog för att ha ständig kontroll över klubban — men inte för spänt så att svingrörelsen hämmas. Med vänsterhanden fattar du klubban så att skaftet ligger diagonalt över hand- flatan. Du skall hålla hårdast med lill-, ring- och långfingret. Tummen och pek- fingret skall bara ge stöd och den rätta känslan. Håll nu lagom hårt — inte för krampaktigt så att musklerna stelnar, inte för löst så att klubban vrider sig — och lägg högerhanden Över så att vänster tumme passar in i den ficka som bildas mellan högerhandens tumdyna och handflata. Lägg höger lillfinger över vän- ster pekfinger och slut de andra fingrar- na runt skaftet. Nu håller du klubban med Vardons overlapping grip — och så gör de flesta av världens golfare. Det är högerhandens ring- och långfinger som gör mesta arbetet — tummen och pek- fingret ger stöd och känsla. Mellan båda händernas tummar och pekfinger har det bildats två V'n; tack vare Churchill och golf säkert världens mest omtalade bokstav. V'na har sin be- tydelse men de tillhör inte greppets fun- Jack Nicklaus — Golden Bear, Ohio Fats eller vad han kallas i träningstagen. Jack använder ett interlocking grip, höger lill- finger är fastkrokat i vänster pekfinger. Genom hela svingen har han full kontroll övre klubban med ett fast grepp. Annars ut- märkande för Nicklaus är hans höga, branta uppsving; på toppen gör han en ögla, så att klubban svingas ner mot bollen från insidan. Huvudet är stilla över bollen och man förstår vilken kraft han kan alstra från sina bastanta ben. 2
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36