Friluftsliv Ledare
Friluftsliv Innehåll
Friluftsliv Brev
Friluftsliv Friluftsnytt
Friluftsliv Jenny Råghall
Friluftsliv Ulrika Persson
Friluftsliv Fluff i Hemavan
»Det här var säsongens bästa åk.« Joakim Wikström
jobbar båda i liften. Vi sitter en lång stund i solen, äter mackor och dricker varm choklad. – Vi är ett sånt himla bra gäng här nu, många har jobbat flera säsonger och alla känner alla, säger Sofi. – Så skönt nu när det är lite lugnare efter norrmännen åkt också, tycker Dan-Eric, och syftar på våra grannar i väst som nyligen haft lov och närapå invaderat anläggningen. Joakim Wikström håller med och uppskattar lugnet som finns här i jämförelse med Åre. På vägen upp mot toppen ser vi ett par skidspår som kommer ner ur en brant ränna, men det är allt. Väl uppe på toppen drar vi av stighudarna från skidorna, knäpper om pjäxorna till åk-läge och letar fram skidglasögonen i ryggsäcken. På topplatån är det hårt före, skidorna skrovlar över vågor som skapats av vinden men sedan njuter vi hela vägen ner för berget av mjuk, tyst och orörd kallsnö. Det blir en vurpa här och där men det är inget som drar ner humöret, tvärtom avlöser glädjetjuten varandra. Väl tillbaka vid bilen har vi kalla rosiga kinder, mjölksyra i benen och lyckliga leenden. – Det här var säsongens bästa åk, utbrister Sofi. På naturens villkor Variationen av toppar och dalar i olika väderstreck blir räddningen denna snöfattiga vecka. Jag, Per och Dan-Eric återvänder till parkeringen vid Umfors för en tur upp på Brakkons tvillingtopp Gemken. Det är tio minus och ansiktet känns stelt som en mask i kylan. Kämpandes på väg upp mot toppen drömmer jag om en värmande majsol och slaskig sorbetsnö. Vi får fika kurandes bakom en sten i skydd från den isande vinden, med ryggsäckens alla extra värmeplagg på. Varm blåbärsdryck i kåsan värmer kalla fingrar och sockret piggar upp. På vägen upp korsar vi en spårlöpa som slingrar sig bort över vidderna. – Det är järvspår! utbrister jag och vi stannar till och spanar efter djuret. Att gå på topptur är att anpassa sig efter naturens villkor. Följa terrängens möjligheter och hinder, upptäcka naturen och känna vindens styrka. Det är en helhetsupplevelse där uppförsbiten ingår lika mycket som utförsåkningen. Visst kan det kännas trögt ibland att gå uppför i flera timmar och åka ner på ett par minuter, men åket ner väger lika tungt som hundra åk i liftsystemet och du njuter av varje sväng, i varje andetag, precis som du svettats för varje höjdmeter upp. Hemavan levererar Sista dagen är det vindstilla och helt knäpptyst, så tyst som det bara kan vara på ett vinterfjäll. Det enda som hörs är knirrande bindningar på snön som ger efter för tyngden. Per och jag är på väg upp mot Daalåejvies topp. Solen steker och temperaturen stiger snabbt. Vid lunchtid gräver vi en solgrop och där blir vi sittandes – länge. Så länge att vi inser att vi inte kommer att hinna upp på toppen och även hinna åka hem samma dag. Men vad gör det. Toppen står kvar och den bästa åkningen för dagen hittar vi ändå under trädgränsen – mellan de glesa fjällbjörkarna i Stintbäcken gömmer sig ett pudermecka. Vi surfar ner mellan träden, ropar och hojtar förtjusta. Går upp igen, hittar nya linjer. Jag skrattar till när jag tänker på liftpersonalens ord: »Det är bara stenöken«. Yeah right. Hemavan levererar riktigt bra åkning, även när det är som sämst. 44 friluftsliv#4–2018
Friluftsliv Backen i stan
Friluftsliv Prylar
Friluftsliv Skogshälsa
Friluftsliv Varma recept
Friluftsliv Cykelvård
Friluftsliv Skridskohjälmar
Friluftsliv Båtmässan
Friluftsliv Närmast huden
Friluftsliv Landet runt
Friluftsliv Sista ordet