Kanalen 1
6 samhälle & politik Han satte Åkersberga bakom g
las och ram – och i Lissabon, där dansade han! Tvärtemot vad många Åkersbergabor tror, har även vår kommun haft sina pionjärer. De som flyttade hit när förra seklet ännu var ungt (nåja, relativt ungt) och som sedan satte sin prägel på hela kommunen. En av dem var Lars Johansson, Glas-Lars kallad. Alldeles särskilt minns han den 2 maj 1946. Då flyttade han och flera andra Västeråsare hit. Skälet var, på den tiden, tillgång till arbete: – Då fanns det gott om jobb i Stockholm och det var anledningen till att jag, min familj, och många andra från landet flyttade hit. Idag är han en legend i bygden och är trots sina 84 år ”still going strong”. Frågar man dagens ungdomar vem ”Glas-Lars” är och var får man oftast frågetecken som svar. Inte att undra på. Under sin glans dagar var ”Glas-Lars” tämligen anonym, eller, som det heter, han höll en låg profil. Han började som modellsnickare hemma i Västerås men i Åkersberga blev glasmästeri för hela pengen. det Företagets ansikte utåt upprätthölls av hustrun Inga-Britt som var den som stog i butiken och som tog hand om kunderna. En pärla av släkten Karlberg (Näs gård) som gick bort alldeles för tidigt, 2004. Tillsammans fick de två barn, Anders och Birgitta som båda är till en ständig lisa för Lasse: – Jag har haft och har stor glädje av mina barn. De är ofta här och tar alla tillfällen i akt att hälsa på farsgubben! 1954 var Lasse och IngaBritt mogna att starta eget och firma ”Glas-Lars” hamnade så småningom på Stationsvägen. De minnesgoda kommer kanske ihåg hur snart sagt varenda taxibil i nejden körde omkring med reklam för ”Glas-Lars”! ”Glas-Lars” var hemma hos mig ”Glas-Lars”’ öppnades vid en tidpunkt då Åkersberga var att jämföra med ett ”Klondike”. Det byggdes och byggdes i snart sagt varje hörn av kommunen. Och många blivande Österåkersbor kunde stolt påstå: En riktig ”profil”! är bara förnamnet när Glas-Lars skall beskrivas. Men han tycker också om ordet ”förgyllare” och i dagarna har skylten som skall visa vägen till ”Torpet Förgyllaren” blivit klar att tas i bruk. – ”Glas-Lars”, han har varit hemma hos mig! – Ja, medger han. Säg det hus, villa eller radhus som inte jag varit inne och jobbat i! Man kan nästan säga att jag satte kommunen bakom glas och ram! Men det var inte bara i Österåker han hittade sina kunder. Lockade av möjligheten till jobb, kom de från alla håll. Till de mer prominenta hörde familjen Ramel. På väggen i det nyligen uppförda torpet hänger också en hälsning från Povel Ramel och såväl i minnet som på väggen finns djupt bevarad också hälsningar från Ramel, Yngve Gamlin och Brita Borg... Det förtjänar att påpekas att även om Glas-Lars till professionen är glasmästare kan han i kraft av sitt gedigna yrkeskunnande sätta fler titlar på visitkortet. Bl a ”förgyllare”. Det hörs på Lasse, att han är riktigt stolt över att kunna kalla sig förgyllare: – Det finns, uppriktigt sagt, inte så många som kan det här med förgyllning längre och ännu färre som har det som yrke. Förgyllare – det är fint det! Naturligtvis är det en logisk följd, att det torp i Smedby som han sedan en tid förfogar över, inom kort kommer att döpas till just ”Torpet Förgyllaren”. Skylten är redan klar och vänta bara på att bli uppsatt. Han säger också: - Jag vill numera hellre kalla mig ”Förgyllar-Lars”! Att berätta om Glas-Lars’ många år i Österåker och då försöka få med allt är en ”mission impossible”. Men det vore nästan en skam att inte berätta om han idrottsintresse och hans förkärlek för Åkersberga kanalen nr 33 • vecka 33 • tisdag 12 augusti • 2014 Idag är han 84 år och en legend i Österåker. Han lockades hit av tillgången på jobb redan i mitten på 40-talet och blev snabbt ”Glas-Lars” med var och en på bygden. Trots sin stora produktion har GlasLars mestadels arbetet ensam vid sidan av hustrun Inga-Britt. Under några år hade han också hjälp av svågern Ingemar Karlberg. Portugal och Lissabon. Sporten framför alla andra är, och har alltid varit, orientering: – Hjärtat har alltid klappat för orientering. Inte för att jag siktat på landslag och dylikt, utan tjusningen ligger väl mer i naturupplevelsen och i kamratskapet. Tyvärr har det sistnämnda fått stryka på foten eftersom det går så rasande fort idag och med saxade banor mm träffar man inte sina lagkamrater på samma sätt längre. Det hindrar dock inte att Lasse (som naturligtvis tillhör OK Österåker) sprungit både 10-mila och t o m placerat sig bland de främsta i Göteborgs upplagar av 3-mila. Bedrifter som han idag är lite stolt över. Lissabon – ett andra hem Så var det detta med Lissabon. 1994 packade han och Inga-Britt ihop sitt glasmästeri och styrde den hösten kosan mot Portugal, Lissabon och Algarve.: – Det har alltid varit något speciellt med Lissabon, säger Lasse. Jag, och Inga-Britt - så länge hon fick vara med - hittade ett andra hem i Lissabon. Här fick vi igång vårt eget skapande i form av bl a måleri, forsätter Lars och visar runt på väggarna där hans tavlor trängs med varandra men också andra ”pärlor”.. – Sen var det ju klimatet och naturen som lockade. Vi fick tio underbara säsonger i Portugal! säger han. Visitkort från Experterna s e r v i c e & t j ä n s t e r • Inramningar • Utskrifter • Ramar Vi hjälper små- & medelstora företag Bokföring Deklarationer Sanna Årsredovisningar mm. Smedbyvägen 8, Åkersberga, 08-562 792 00 500:Rabatt på inramat sjökort .op 1950:08-540 600 66 • www.frameland.se • Stationsvägen 8 • Egen ramtillverkning • Printverkstad • Tavlor • Kopieringsservice Öppettider: Mån-Fre 10.00-18.00 Lör 10.00-15.00 Åkersberga centrum • tel 540 661 13 • www.picturestore.se Öppet: Måndag-Fredag 10-19, Lördag 10-17, Söndag 11-17 ID/körkorts fotografering Foto: Christer ottosson ”Glas-Lars” eller ”FörgyllarLars” är idag 84 år men och de som känner honom vill säkert radera sådär 10-15 år av hans ålder. Han är fortfarande väldigt vital och jobbar precis som i fornstora dagar. Men en låg profil håller han fortfarande och det är sällan han syns i vimlet. De flesta skulle säkert inte ens känna igen honom, men han säger ändå:: – Man vet ju aldrig. Det kan ju finnas någon som vill få ut lite mer av gubben och hur ställer man sig då? Som synes, skälmen finns där fortfarande. Och kanske fick han nog av dansandet i Lissabon..? Christer Ottosson