Nöjesnytt Växjö 1
Nöjesnytt Växjö FIDDES NATTBOK
MÅNADENS PROFIL ÅSKAR LILJA Text: Ola Karlsson. F
oto: Martina Wärenfeldt/MStudio När Åskar Lilja växte upp hade han tre drömmar om vad han skulle bli i framtiden: fotbollsmålvakt, arkeolog eller serietecknare. När han så upptäckte att arkeologi handlade mer om uträkningar än utgrävningar och att han faktiskt var rädd för den där bolluslingen han skulle mota, återstod så bara en sak – att bli serietecknare. Sagt och gjort. Nästan, i alla fall. Åskar växte upp längst ut på Hovshaga, med staden på ena sidan och naturen på den andra, något som han menar har påverkat honom starkt. Han intresserade sig tidigt för biologi och historia, men upptäckte också tidigt att han gillade att arbeta med händerna, gärna då med pennan i hand. – Någon gång under tidigt 1990-tal fick jag ett block och några pennor av mina föräldrar, berättar han. Jag ritade hela dagen och samma kväll hade jag vernissage (skratt). Någonstans där kände jag att jag började få snits på mina teckningar och att jag hade något som kan räknas som en egen stil. I gymnasiet, när jag gick estetiska programmet med inriktning på konst och form, började jag bli hyfsat duktig och där någonstans började nog drömmarna om att i framtiden kunna leva på det att bli förankrade i verkligheten. Sedan dess har det bara fortsatt, kan man säga. De flesta Växjöbor är säkert bekanta om inte med Åskars namn, så i alla fall hans finurliga, egensinniga och ofta hejdlöst dråpliga enrutingar i Smålandsposten, eller via någon av hans välbesökta utställningar, bland annat på egna galleriet Plan B. 2009 släppte han fullängdsskivan En höstvind från din hand, som visar upp en annan sidan av konstnären Åskar Lilja – den lite mer introspektive sångaren och låtskrivaren. Han har också hunnit med att göra ett stort antal dokumentärfilmer, som Kojor och Tyrolen lever, och några fotoutställningar. Och det är här det något slitna uttrycket allkonstnär kommer in i bilden. För Åskar handlar det nämligen inte först och främst om vilket medie han använder sig av – teckningar, måleri, foto, musik eller film – utan om själva den kreativa processen, om idéerna och uttrycket i sig. I grunden sysslar jag med det här i rent egoistiskt syfte, för att det är någonting jag MÅSTE göra. Samtidigt vill jag ju dela med mig, att folk ska få se, eller höra det jag gör. Nyckelordet i allt Åskar gör är, föga förvånande, kreativitet. Den har alltid funnits där och den går inte att stoppa, säger Åskar, som är övertygad om att om man verkligen vill göra något så kan man göra det – och att det är den här benhårda viljan i kombination med den ohejdade kreativiteten som gjort att han har kunnat livnära sig på sitt konstnärskap så länge. Åskar suckar och ler när han kommenterar det som så många i hans situation får höra: ”NÄR JAG SÄGER ATT JAG ÄR KONSTNÄR FRÅGAR DE FLESTA: MEN VAD JOBBAR DU MED PÅ RIKTIGT”. Men det är väl så det är, antar jag. För mig har det alltid varit en drivkraft i sig att visa att det faktiskt går att försörja sig på det man brinner för om man bara vill. Men jag har alltid haft ett otroligt stöd, både av mina föräldrar och av mina lärare. ”OAVSETT VILKET UTTRYCKSMEDEL JAG ANVÄNDER MIG AV ÄR DET ALLTID SAMMA KÄNSLA JAG VILL FÖRMEDLA. IBLAND ÄR DET PROVOKATIVTOCH RAKT PÅ, IBLAND LITE MER ABSTRAKTOCH EFTERTÄNKSAMT, MEN JAG TROR ÄNDÅ JAG HAR ETT GANSKA TYDLIGT SPRÅK. Åskar är lågmäld och ödmjuk, både inför livet och privilegiet att kunna livnära sig på sin hobby. För det har inte varit alldeles enkelt. Åskars första utställning var på Uffes Källare i december 2004. Då hade han jobbat som serietecknare på Smålandsposten i ett år och hade börjat göra sig ett litet namn, även om inte många visste vem han var. Uffe Ekeroth har med tiden kommit att bli lite av en mentor för Åskar, som säger att de har samma tankesätt, där drivkraften är själva skapandet, inte nödvändigtvis resultatet och framför allt inte pengarna. 2005 ställde Åskar ut på Glassfabriken i Malmö och det var egentligen där det började på allvar, säger han. – Då insåg jag att man var tvungen att ta tag i mycket själv, att man inte kan sitta och vänta på att folk ska höra av sig. 2006 startade jag och några vänner konstnärskollektivet Plan B. Tanken var att ha en kombinerad skaparplats och galleri, men med visionen att förändra både kulturlivet och Växjö i stort. Väldigt ambitiöst, men jag har en obändig tro på kulturen som kraft. Men hur det än är måste man ju i kreativa yrken ha både talang och bra idéer för att det ska bli någonting av det hela, och det har Åskar Lilja så det räcker och blir över. Han har dessutom något så ovanligt som en egen, omisskännlig stil i allt han gör. Frågan är då var alla idéer kommer ifrån? – Jag är en känslomänniska, säger Åskar utan att blinka. Jag har lätt för att bli förbannad på orättvisor och sådant jag tycker är fel och jag visar gärna var jag
Nöjesnytt Växjö TREND
Nöjesnytt Växjö STUDENTLIV
Nöjesnytt Växjö NOTISER
Nöjesnytt Växjö DIGILISTAN BY NÖJESNYTT
Nöjesnytt Växjö RECENSIONER & FILMKOLLEN
Nöjesnytt Växjö SERIER